Nya tiden 1500-talet

Under 1500-talet börjar äntligen historiens ljus att falla över Rånebygden. Mycket ligger ännu i dunkel, men vi vet vilka byar som fanns, det ungefärliga antalet bönder i var och en av dem, ja, för ett år till och med befolkningsantalet i varje by, dessutom finns ett fåtal andra uppgifter. 

Första gången en Råneby är nämnd i ett bevarat historiskt dokument är år 1339 och det är inte oväntat Rånbyn. Nästa by som nämns- det sker 1409 är Vitån och från omkring sekelskiftet 1500 möter vi också namnet Prästholm. Detta långt innan någon präst var anställd i Råneås vackra älvdal. Först år 1543, då en omfattande skattläggning företogs, får vi noggrannare upplysningar. Det visar sig då att Rånebygden hade 11 byar. Det kan vara av intresse i detta sammanhang vad språkforskningen har att säga om de olika byarnas namn. 

Byarna var följande:

Jämtön (Jemtthöön) hade 16 bönder. Första delen av namnet beror på enligt traditionen att den första bebyggaren på plats var "jämte", senare delen av namnet vittnar om att havet i sin tid stått betydligt högre än nu. 

Jämtöavan (Jemtthöaffwan) med 2 bönder är uppkallad efter den förra byn och efter "ava" = vik av å eller fjärd. 

Mjöfjärden (Miödffierden) med 3 bönder. I namnet ingår fornsvenskans mior = smal och betyder alltså Smalfjärden. En smal havsarm bildar ju viken med samma namn. 

Vitån (Hwitthån m fl stavningar) med 10 bönder torde ha sitt namn av vattendraget. Hur bäcken i sin tur fått namnet är osäkert. 

Högsön (Höxönn m fl stavningar) hade 8 bönder. Enligt traditionen hette första invånarna i byn Hög och bodde på Heden. Mansnamnen Hög och Hoker lär också först ha varit vanliga här. 

Rånbyn (Rånee m fl stavningar) hade 29 bönder. Namnet är taget efter älven och är FÖRMODLIGEN av lapskt ursprung, men fortfarande är betydelsen mycket osäker.
I Abraham - Hulphers beskrivning av Norrland och dess olika bygder, som utkom 1789 kan man läsa följande reflexioner om namnet Råneå. "Rauna" i det Lapska språket  skall betyda "gall" eller ofruktsam, hwadan och ett träsk, 3-4 mil nordwest härifrån. Säges ha fått namn Radni och Raunajauri, eftre en ört där vuxit, hwaraf Lapparnes Renkor ätit och blifvit ofruktsamma. Någre föregifwa, att Elfwens namn är Råma eller Råneå och dess tjutande då hon flödar samt att en där intill, däraf kallas Böleå. Andre vilja härleda det af Rån och Raun, något med wåld tagit osv: det enda av dessa reflexioner, som kan ha fof för sig, är den första, men som nämns vet man ingenting med säkerhet.

Böle (Böleeth och liknande stavelser) med 8 bönder. I namnet torde ingå fornsvenskans bol = bebodd egendom.

Prästholm (Presteholm) hade 15 bönder. Namnet är äldre än den första prästen i trakten och ursprunget är okänt. Den gamla traditionen, att man förr hade för avsikt att placera kyrkan här, saknar förmodligen all grund. Möjligen hade någon Lulepräst haft fiskevatten eller egendom här eller kanske någon präst på en resa råkat illa ut eller mött döden på denna plats.

Orrbyn (Åreby) hade 6 bönder. Namnet har långt a på Rånemålet. Skrivningen Årbyn förekommer alltjämt till exempel i församlingsböckerna och i äldre fastighetslängder. Förändringen till Orrbyn skulle bero på Kungliga Postverkets önskan att undvika förväxling med liknade ortsnamn. I orten vill man sammanställa namnet på en åra, men ger föga sannolika skäl härför. I vilket förhållande namnet på den under 1600-talet framstående ätten Erikson Orre från denna by står till byanamnet är ovisst. Förmodligen är det taget efter byn. 

Niemisel (Nijemesiil m fl stavelser) hade 4 bönder. Namnet kommer språkligt sett antingen av finskans niemi = udde/näs. Sjöns utseende talar också för denna tolkning. 

Degersel (Degersaziill och liknande stavelser) med 11 bönder. Omfattade Sörbyn med flera byar vid sjön med samma namn. Rörträsk (Överstbyn och Gunnarsbyn) står upptaget 1543, Lassbyn 1552. Det troliga är att alla byarna var grundlagda redan 1543. Deger kommer av adjektivet digher = stor. 

De största byarnas folkmängd 1559-1785

De största byarnas folkmängd 1827-1951 

RÅNEÅ SOCKENS VAPENSKÖLD

Vänstra halvan: S:t Pers nyckel, gamla Luleå socknens sigill. Vår första helgedom hette S:t Pers capell. Högra halvan: Friherre Jonas Meldercreutz vapen, ett S:t Georgskors över en kvarnsten.

Källor: Sockenboken, som gavs ut med anledning av 300-årsfirandet av Råneå socknen (1654-1954), egen forskning

Tack till: Birgitta Johansson Norberg för scanning och korrekturläsning