Att få ström till Böle blev ganska komplicerat, men det gick i alla fall snarbbt. Mycket snabbare än när byn skulle få telefonen inkopplad. 1924 fick byn belysningen inkopplad.
Elkontraktet som försvann
Redan i protokollet den 7 juni 1918 talas det om ett försvunnet kontrakt med Västeråsbolaget Lundin & Svensson angående leverans av ström. Landsfiskal Wallin beskylls för att ej ha återlämnat det eller slarvat bort kontraktet. Byaåldermannen O A Lindström och två ojäviga vittnen utses för att ta reda på hur saken ligger till. De undersöker också möjligheten att få hjälp på laglig väg.
Landsfiskalen i Råneå socknen William Wallin (1881-1953)
Landsfiskalen hade kontor/mottagning på Västerlångvägen 6 i centrala Råneå. Huset där Råneå Församling idag har sin expedition.
Till den 1 juli 1918 har det tydligen hänt något. Då erbjuder Västeråsbolaget 5000 kronor för kontraktet, mycket pengar 1918. Erbjudandet förkastas av byamännen i Böle. De hotar istället med lagliga åtgärder om inte framdragning av ledningar och leverans av ström sker enligt det kontrakt som finns.
Enligt protokollet den 2 november har byn fått hela 7000 kronor från bolaget.
Gård i Böle 1921 - fotograf Oskar Engström (1872-1944)
Man kan tänka sig vilken lycka att få ström indragen inom kort, alltså 3 år efter att detta kort är fotograferat.
Annat elbolag kontaktas
I protokollet från den 2 november nämns också för första gången kontakter med Råneå Elektriska Kvarn AB (REKAB).
Enligt protokoll, vid belysningsstämman den 8 juli 1923, beslutas att låta REKAB "utdraga belysningsnätet".
Byn skulle hålla stolpar och nödvändig hantlangning. ALLA som ville ha "lyse" fick teckna sig för de ljuspunkter de ville ha, men tydligen gällde inte det för de som var bosatta i byns utkanter. Detta motsatte sig fabrikör Tave Lundin, som var ägare till företaget REKAB. Lundin hävdade och krävde att alla skulle få möjlighet att få "lyse", eljest blev det ingen ström allas från bolaget. Till följd av detta uttalande av fabrikör Tave Lundin beslutades, den 30 augusti 1923, att bygga ut elnätet så alla skulle få möjlighet att vara med.
Var och en av dem som bodde i bykärnan och som skulle ha "lyse" skulle hålla med 4 stolpar. Resten av stolparna skulle de som var bosatta längre bort i byn tillhandahålla. Allt detta hade föregåtts av många och långa diskussioner. Någon gång i början av 1924 fick Böle-by belysning.
Information: Idag (2022) finns det cirka 37 gatlampor i centrala Böle, Mörkhedsvägen oräknad.
En halvbror till profilen Åke Larsson, Helge Larsson, hälsade på då och då och förundrades över att det inte fanns fler väglampor i Böle. Helge var en driftig man och såg tlll att det hände positiva saker i detta ärende. Han skrev och förhandlade med berörda myndigheter och vips så fick byn flera efterlängtade gatlampor.
Åke Larsson (1930-2022) och Anna Vesterdahl (1906-2008) var grannar
Mannen som betydde mycket för många
Sten "Tave" Lundin (1860-1945)
En oerhörd dynamisk samhällsbyggare i Råneå. Var ordförande i bolaget Råneå Elektriska Kvarn mellan åren 1916-1934. Grundare av "skoimperiet" Lundins skor. En man som fick saker uträttade.
Mera information:
Vissa avgifter betalades till en belysningskassa. År 1931 beslutas till exempel att varje hushåll ska betala en avgift på 25 kronor till denna kassa.
Det behövs mera ström
Under 1944 begärs hos Elbolaget REKAB att få ändra från 130 volt till 220 volt. Den begäran bordläggs den 20 januari 1945 tills fredliga förhållande råder i omvärlden. Just då var det andra Världskriget i sitt slutskede. I Europa slutade detta förfärliga krig i maj månad 1945.
Sedermera övertogs elnätet av det statliga bolaget Vattenfall.
Första gatubelysningen i Böle
Första gatubelysningen får byn 1950. Enligt protokollet den 3 februari 1950 får Böle 4 ljuspunkter av Råneå Kommun. Dessa fördelades på följande sätt; En belysningsstolpe vid Konsum, en vid vägskälet till Viktor Bergkvist och slutligen en på vardera sidan av Råneälven. Dessutom undrade byamännen i Böle om Filadelfiaförsamlingen, mot ersättning, skulle kunna hålla en 75-100 Watts lampa tänd på lokalens bro som tycks ha bifallits.
Elektriska maskiner
Tillgången till ström medförde att det dagliga vardagsarbetet underlättades på ett väsentligt sätt och tog mindre tid att utföra.
Hushållen på 1930-talet började att skaffa sig exempelvis elstrykjärn samt på 1940-50 talet skaffade hushållen sig en elspis. Sedan kom dammsugaren, kyl och frys. Det hände mycket under denna tidsperiod. Innan frysboxen eller frysskåpet blev var familjs egendom fanns det möjlighet att hyra ett frysfack i centrala Råneå. Tvättmaskinen var nog det som underlättade hushållsarbetet mest. Vedkapen som drevs med elström var för männen ett välkommet tillskott.
foto Anders Norman
Tre Böle-profiler som behärkade Rånemålet (bondskan)
Bertil Norman (1927-2012) Ernst Moosberg (1903-1991)Egon Nilsson (1924-2014)
Rikssvenska och Rånemål (bondska)
rikssvenska
I sådant vitt och härligt ljus man får då bara gå och njuta och vara rädd om ögonen.
Hade någon förr i världen sagt att det skulle nå till våran trakt. Han hade man trott skulle ljuga.
bondska
I tåkka witt å hägglit lios man fa da bara gå å nios, å vara rädd om öga. Häad näagen förr i väara säagt att hä skoll na dill vådar träagt, hån häad man traot skol lio.
Bildcollage från 1981 som fotograf Anders Norman var ansvarig för. På den tiden fanns det många profiler från byn med omnejd som kunde prata "Rånemålet" (bondskan). Nu är det inte många i Böle som kan prata bondska.
Nog är det ändå härligt se, att det kan gå från by till by och räcka till och med till ladugårn. Man ser i halvmörkret mycket väl om någon rör sig på vägen. Det syns om han är lusig.
Nå järe enda håggLit sui att hä käan gäa fra bui dill bui å räck dill mäax at feosa. Man sui i håLvmuil nittsi veäL om näagen opa vägen kräll. Hä surs om en jäar leosa.
Allt går nu med elektrisk ström, man vrider på en knapp, det tänder just på det här viset. Ljust i stugan och i stallet och ögonen glittrar i skallen. Till och med i (skit-)huset lyser det!
Ållt gäar no ve elektrisk "stret" . Man wruid opa in knäpp, hä teet just opa di heära vuise. Lioast ini stogo å ini stålln, å öga glitter ini skååln. Mäax isa (sjit) heose luis`ä!
Nog ska jag minnas all min tid då först det var bara att vrida för att få ljust i rummet. Hon Margit var rädd och sa sig ha hört att någon som vid knappen rört inte sedan gjort om det igen!
No sko jä minnes åll min tuid da först hä bara väar å wruid för å fa liiost ini romma. Ho Mäagg väar rädd å säs hä hört att nåagen söm vä knäppen rört ant sädan hä djaort omn´ä.
Men han som går i lantbruksskolan och lär sig borsta och provmjölka korna, förstår sig på knappen. Han skruva till så det skulle räcka. Det ljusnade genast och det sprakade som när man dräper loppor.
Man han sö gär i läntbreoksskauln å lear sä böörst å praomjäalk kaon förstär sä opa knåppen. Han skreo dill sö hä skoll rääck. Hä liosne djeenast å hä knäckt som när man dräpe låppen!
Och nu ser vi allihopa. Vi är glada så vi ropar för varje gång det sprakar till. Man kan inte ha det bättre ställt. Ja, det är naturskönt rejält. För allt och alla det räcker till.
Å neu sö sui ållihaop. Vä jära glåda sö vä raop för worar gäak hä knäck dill. Man kän ant hå hä bätter ställt. Jå, hä jär naturskönt redjäalt. För ållt å åål hä räck dill!
rikssvenka
Det knuffas så man står på huvudet. Det ska inte vara någon dumbom, som fingrar i det här. Sluta Karl! Du kan ju få en stöt! Jämt ska du lägga näsan i blöt. Inte ska det vara så där!
Hä knoffes sö man stär ahäod. Hä sko ant våra näagen gäod sö fänger oti häden. Sleut Käall! Do käan jo fa in stäit! Jamt sko do näsan lägg i bläit. Ant sko hä våra söden!
Anders Norman (1940-2014) duktig fotograf som delat med sig bl a till föreningen Raans bildarkiv
Källor: Boken om Böle, "Vår by vid Råneälven", intervjuer med Greta Andersson och Sten Sjöberg
Birgitta Johansson Norberg - korrekturläsning och layout