Ingemar Strand berättar

I början av 1930-talet hade vi 34 skolor därav 4 ambulerande inom Råneå kommun med Gunnarsbyn. Nu är bara 4 skolor kvar. Men så var ju befolkningn i gamla Råneå socken 8-9000 personer 1937-38. Nu är det 4500 ungefär.

I Dammåsen bodde tre familjer, där fanns en ambulerande skola med 17-18 elever. Nativiteten är låg numera, man har flyttat in till tätorten och en stor revolution är skogsarbetet som nu görs maskinellt.
Vintern 1934 fanns i en koja 64 man och i en annan 68 man. De högg timmer och kom från byarna runt ikring. De ville ha uppgift av Munksund hur mekaniseringen skulle påverka skogsbyarna. Svaret var att utvecklingen gick så fort att det var omöjligt att sia hur det skulle gå.

Trots att fem villor byggts längst upp i Vitådalen och skogsarbetarhus i Norriån kommer kanske skogsarbetarna om 10 år att bo i Råneå och boden.

Och hur blev det ......

Ovanför Dokkasberg, Nallas, hade en familj 24 barn. Barnen var inne hela vintern, för de hade inte kläder och skor. På våren sprang de ut så fort det fanns en fläck barmark. Lungsoten tog många liv, trots det klarade sig vissa av dessa stora familjer undan både lungsot och spanska sjukan. Doktor Gernandt fanns i Råneå och hann hade vargskinnspäls när han åkte ut på sjukresor. 
I kyrkböckerna finns inte så många variationer på sjukdomar man dött av, ex blodsjuka, bröstsjuka.

Förr i världen fanns det kaféer mellan Råneå och Gällivare, nu måste man ha kaffe med sig när man åker.

Beda Strand  - Café-ägare i Niemisel med gäster

På Melderstein hade man en sjukstuga och på Bergudden, Niemisel kunde man ta emot difterifallen. Det var hårda epidemier som härjade, därför hade man ett kolerasjukhus i Strömsund för sjömän. Lyckligtvis behövde det inte användas.

När man grävde brunnen där hittade man mycket från sjöfolkstiden som kastades iland.

Det var en ström av människor som åkte till Amerika för att söka lyckan. Varje kväll gick det två tåg 8.10 och 10.20 som vi passerade för att se på dom som åkte, en kväll for 16 personer till Amerika och tre bröder Boman till Nya Zeeland. De som åkte till skogsarbete i Nordamerika var så många att där blev ett svenskland, många lärde sig inte ens engelska. Många åkte över för att komma undan svenska värnplikten men kom med i 1:a världskriget på Amerikas sida.

Soldaterna var viktiga personer, de var de första lärarna. Det var vanligt att sjukskriva sig för att slipps gå ut på marscher och manövrar men då måste man ha feber.

Någon hade kommit på att stoppa termometern i en het potatis så han hade 43 grader. det var viktigt att det blev lagom hög feber, i annat fall blev man avslöjad.
Även vid mönstringen försökte många ha krämpor för att få frisedel. En grabb han linkade och hade stelt ben, doktorn bad honom sätta sig på bordet och låtsades glömma bort honom. Till att börja orkade han hålla benet rätt ut, men snart nog föll benet ner och han blev avslöjad.

Petter Rosendahl

På 1920-talet gick många luffare t ex Rosendahl, Fors m fl de sålde trixnålar och synålar och det var vanligt att en gård i varje by tog emot luffare. En gång stannade chauffören som körde Jumbo lastbilen åt Lundins och erbjöd luffaren att åka med, trots att bilen var fullastad. Han tog tag i honom och lyfte upp honom på lasset. Efteråt berättade luffaren: "Den mannen var en barmeligt kraftig karl".

Ett ställe med vacker natur uppefter Råneälven är Rikti, 12 km ovanför Dokkasberg. De var bebott inpå 1900-talet och ligger lika nära Soubbat som Överkalix. Det låg så avsides att man inte kunde begrava sina döda på sommaren, det lät sig bara göras på vinterföret. Än idag kan man  se konturerna av sommargravarna. Numera är det upprustat av Skogsvårdsstyrelsen.

Från Sörberget kommer en bäck som går via Sörträsket och ner till havet. Det är det högsta berget i nedre delen av socknen och brukar kallas "Blomman i Norden" eller "Svenska dosan" av sjömännen. Det var det första de såg när de kom utifrån havet och ju längre ut dess bättre syntes det.

Det berättades väldigt mycket gammalt tillbaka, mycket handlade om vidskepelse. Bl a fanns en backe i Niemiholm där de spände hästen från fordonet oh där resande kom i slädar men var utan huvuden.

Gubbarna kunde sitta i timtal och berätta om kvällarna. Vi småpojkar tordes inte hem i mörkret när vi suttit och hört på alla rysliga historier. Grenar som rördes höll på att skrämma slag på oss. Men så kom elektriciteten på 1920-talet och då försvann allt oknytt.

Annat som berättades var om kyrksilvret som stals under något av krigen och som skulle finnas än här än där.

På 1930-talet träffade jag några som varit på AK-arbete i södra Sverige. De var från Överkalix och pratade sitt vilda tungomål. Men först och främst stack de knivarna i bordskivan för att riktigt imponera.

En gång i tiden fanns här i Råneå 235 kyrkstugor, idag är bara 20 st kvar.

Genuina rånebor finns det väl bara några hundra av numera och rånebondskan, vad är det egentligen. "Farstra" (fönster) kan det heta i en del "förstra" eller "fönstra" i en annan del av kommunen. Skiftningarna i dialekten beror på om den gränsar till Över- eller Nederluleå eller Kalix därav. Vitå har en dialekt och Högsön som ligger så nära en helt annan. Töreborna säger att jag säger säger men det säger jag inte alls.

Uppe i "Sibirien" vi kallar har skiftena varit så smala som 18-20 meter. På den gamla tiden räknade man i famn, det var 180 cm. 1925 kom en lag att kärrhjulen, som hade träekrar, skulle bli bredare. Nu började bilarna komma och de smala hjulen körde sönder vägarna.

Det var dåliga tider, man kom ner till Råneå och sålde tjära på våren och de pengar man skulle få för tjäran hade man tagit ut hos handlaren som bestämde priset på tjäran blev det  så lågt som möjligt. Det räckte därför inte till skulderna.

1926 kom den statliga radioutsändningen, man kunde höra den i de här trakterna. Vi hade kristallmottagare i Niemisels missionshus och satt där till midnatt för att höra från olympiaden. Det var svårt att ställa in med ratt så det skrålade och skrällde men vi satt troget kvar. En gång sa Jerring att det var -54 grader i Niemisel och det stämde nog.