Våra sponsorer

Länk till Italic AB hemsida, öppnas i nytt fönster

Länk till Victorias Service hemsida, öppnas i nytt fönster

Länk till Laitis hemsida, öppnas i nytt fönster

  www.AutoDoc.SE
  www.Trodo.SE
  Produktexperter.COM


Raan.nu logo 

 
Logga in
 BÖLE  DEGERSEL  FORSNÄS  FORSTRÄSKHED  GUNNARSBYN  HÖGSÖN  JÄMTÖN  LÅNGTJÄRN-HEDEN  MJÖFJÄRDEN  MJÖTRÄSK  NEDRE FLÅSJÖN  NIEMISEL  ORRBYN  PRÄSTHOLM  RÅNEÅ  SÖRBYN  VITÅ  VITÅFORS  ÄNGESTRÄSK  ÖVRE-RÅNEÅ SOCKEN  ÖVRE-VITÅDALEN 
Endast medlemmar i Raan.nu kan se denna sida.
För att bli medlem klicka här:

BLI MEDLEM

(det kostar endast 100 sek/år och familj)

<< Tillbaka till Raan.nu startsida <<

 

Då OCH NU - Dikter av Leif Larsson

Dikter av Leif Larsson, ödd 1939 och växte upp "ner i ÖN" (Sundet) i Råneå. Leif gick skola i Råneå och under ungdomsåren kom han i kontakt med idrotten i IFK Råneå och var med och startade upp basketen i klubben. Leif var tidigt en stjärna i både basket och fotboll, utbildade sig till lärare och flyttade till Kalix, där han till pensioneringen arbetade som högstadielärare i svenska och samhällsorienterade ämnen i hela 40 är. På ålderns höst började hans författarskap. Leif var 70 år (2009) när hans första bok publicerades.

 

Leif, en intressant person, som med sina böcker och dikter ger oss vanliga en möjlighet att njuta och tänka till.

Har valt ut några dikter ur den alldeles nyss utgivna diktboken. 

 

 

DÅ OCH NU - omslaget till diktsamlingen

Dikter av Leif Larsson

 


Målning av Leif Larsson

 

 

 

Här är några dikter  - håll till GODO 

 

 

 Teckning av Leif Larsson

 

HUR VORE DET ?

Hur vore det
om man var en björn
med dåligt morgonhumör

hungrig som en varg
och för tidigt väckt

 

av aldrig tystnande skotrar

 

Om snön dessutom
är meterdjup
kölden sträng och
yrsnön sticker i ögonen

 

och inte ens myrstackarna går att hitta

 

Hur vore det om man var en björn
och en snösparv fladdrar förbi
och säger 

Gå och lägg dig

 

 

INSPIRATIONEN

 

Den underbara 
INSPIRATIONEN

är underbar att vara vän med
då allt går lätt
och av sig själv

 

Men lynnig är hon
och opålitlig

Man vet aldrig när hon kommer 
eller om hon kommer

 

Sällan hjälper det att börja
innan hon har hunnit hit till mig

Hon pekar bara på
papperkorgen

då hon gläntar på dörren

 

Är hon på bra humör
sätter hon sig en stund

och tittar på hur bråttom
mina fingrar har över tangenterna

 

 

 

Fotbollsgrabbar från kamratföreningen IFK Råneå på
Norge resa år 1957

på bilden bl a Leif Larsson, Bengt "Sunka" Sundqvist,
Rolf "Snodde" Söderberg

 

Kanske Leifs  medspelare gav underlag till dikten här nedan ?

 

VINNARSKALLE

En del lag har vinnarskallar - 
och skryter med det -
spelare som aldrig ger sig,
som outtröttligt kämpar för laget
från första till sista sekund
och som jagar på sina egna kompisar

 

Det är positivt och bra - 
för laget och supportrarna

 

Men vinnarskallar tänker inte
De bara kämpar på
blir hårda och okontrollerade
och gör ALLT för att erövra bollen -

sparkar ner motståndarna
mer och mer ojust
ju längre matchen lider

 

Till sist kommer 
de gula och röda korten
- och utvisningarna

 

 

ANDERS TÖRNQVIST

När jag var barn åkte jag skidor 
till skolan och hem igen

Varje morgon
var jag en berömd skidåkare

Mora-Nisse ibland
eller någon av finländarna
Hakulinen eller bröderna Vanninen

 

Ibland Enar Josefsson 
som alltid blev tvåa

Nisse Täpp eller Nisse Östensson
eller Karl-Erik Åström

OS-vinnaren på 18 kilometer

eller Martin Lundström från Umeå

Alla kunde stanna på en 5-milsbana och valla om
Det gjorde aldrig jag på mina 3 kilometer

 

 


Enar Josefsson        -   foto:Allan Marklund

 

Men oftast var jag Anders Törnqvist
Mora-Nisses klubbkamrat

Han vann nästan aldrig, men bra var han

Jag gillade Anders Törnqvists stil
särskilt när han i platt terräng
ökade farten och diagonalade i tretakt eller fyrtakt

Det gjorde jag i full fart
i Sundqvistbacken och förbi Finnholmen

Jag vann inte heller men nästan  

 

 

 


Teckning av Leif Larsson

 

GLAD

Jag är glad för talgoxarna

Glad att de ännu 
far omkring och kvittrar

Och jag är glad över skatorna

dom är också vackra 
när de flaxar och kraxar

och ibland sjunger 
en stump på sitt skatiga språk

 

Och får jag syn på några talltitor
i sina grå kläder

blir jag glad

då de hoppar omkring
på tallarnas alla grenar

så snabbt 
att jag nästan inte
hinner säga Hej
till dem

 

 


Teckning av Leif Larsson

 

I DRÖMMAR

Ibland när man sover
drömmer man drömmar
om människor omkring sig

Dom kan vara 
många eller få
men aldrig säger dom nånting
och vad dom heter
vet jag inte

 

I nästa dröm ska jag fråga dom
och har dom inget namn
ska dom få ett av mig

 

 


Ö-skolan (1932)
Skolan gav möjligheter för barn som bodde "ner i" ön - sundet -
näset att gå i skola. Skolan lades ner, något år efter 1932. 

 

 

SKOLAN FÖRR I VÄRLDEN
 

Då skolan en gång i tiden infördes
och fattigfolkets ungar fick möjligheten
att lära sig saker och ting

Inhystes byaskolan i någons bagarstuga
som ändå stod kall på vintern
eller i något torp som inte längre
beboddes av en indelt soldat

 

Ungarna trängde ihop sig på en långbänk
Pjäxor och tjocktröjor hade dom på sig,

dom som hade några, 
men aldrig någon mössa

 

Lärarinnan blev alltid varm om ryggen
eftersom hon stod framför kaminen

och i korus läste barnen psalmverser utantill

och kunde man inte
kunde man röra lite på läpparna
och låtsas kunna

Det gick lika bra

 

 


Teckning av Leif Larsson

 

RÖDA MOLN

Red sky in the morning
shepards warning

 

Men hur är det för oss
som inte är herdar

och inte har några får
och inte bor i England

funkar det

 

Jodå

en halvtimme efter
himlens röda moln

börjar det att regna

 

 

 

 

SJÖSTAD

Det var bättre förr
långt innan stan
började kalla sig sjöstad

Då vimlade det av båtar på fjärden
och varje vecka
var det minst två tävlingar nära hamnen

Nu är båtplatserna många fler
än vad de någonsin varit

båtarna större
men stilla vid  kaj

 

Ingen går på bryggorna
ingen sitter i båtarna

ingen hissar segel
inget ankare kastas i vattnet

 

 

 

NÄBBGÄDDA

Kan en fisk
få en kallsup
och börja hosta

 

Inte så troligt men kanske
en näbbgädda i så fall 

för säkerhets skull
borde hålla tyst

 

 

SKUGGOR

Morgonens skuggor är långa
men inte så långa 
som kvällens

De sträcker ut sig 
mer och mer
tills de försvinner

in i nattens mörker

 

 

  

Tiden

För att få tiden att gå
försöker jag hitta på
både det ena 
och det andra

När jag inte kom på 
något nytt 
satt jag bara 
och tittade ut

Tiden gick ändå

 

 

 

Granen

Mitt i stan
mitt på gatan

har nån ställt 
en stor gran
flera våningar hög

Så vacker den är 
och så sorglig

Varför fick den inte
stå kvar i skogen ?

 

 

GOD DAG YXSKAFT

God dag yxskaft
sa jag vänligt
till den unga björken
vid sidan av motionsspåret

 

Skåran längs med stammen
var ganska djup

 

När du vallat över 
skadan och blivit både
hårdare och tåligare
kommer jag tillbaka

 

Då blir du ett 
fint yxskaft

 

 

 

Ingen 

Idag mötte jag ingen -
inte en endaste en
och ingen hann upp mig.

 

Jag passade på 
att njuta av den friska luften
och dofterna från
skogens barr

 

Jag nickade vänligt till 
skygga järpar 
som gömt sig
i blåbärsriset

 

 

 


Teckning av Leif Larsson 

 

Blåbär

Ifjol fanns inga blåbär

I år finns dom - men var ?

Jag cyklade iväg
till mina bärställen

Inte ett bär på första platsen
tre-fyra på det andra
den tredje låg för långt borta

 

Jag åkte hemåt
efter en annan motionsväg
än den vanliga

 

Plötsligt var allt runt omkring mig
blått, blått, blått

Större och finare bär
hittade jag för varje steg jag tog

alla lite längre bort

 

När jag sedan fått ont i ryggen
och skulle cykla hem

hittade jag inte platsen
där jag ställt cykeln

 

 

 

DUGGREGN

Så tyst det är i skogen
då duggregnets droppar faller

och suset smeker
höstens gula blad

 

Stör jag om jag går

 

 

 


Teckning av Leif Larsson

 

LADORNA

Våra lador ser inte ut 
som lador söderut

Våra har lutande väggar

De andra lodräta och raka

 

Våra ladors innertak skulle - 
om de fanns -

vara större än golvytan 
men det är klokskap bakom

 

Då vinterns snö vräker ner
samlas ingen snö närmast
laduväggen hos oss

 

Höet är torrt
då det hämtas med häst och släde

 

 

 

ORMBERGET

Ormberget 
blev Snake Hill
när den lilla 
orienteringstävlingen
växte och blev stor

 

Två utlänningar
anmälde sig

En var från Pustans slätter
den andra från Pampas land

Ingen av dom visste så säkert
vad skog var för något

 

Vi fick söka dem länge
men de trallade och sjöng 
när de till slut kom i mål

 

Vad var det för 
orangevita tyglappar
som hängde i skogen ?

 

 

FÖRST I MÅL- eller SIST

Vi stod ganska glest redan från början
Det var inte så att nån av oss 
var i vägen för någon annan 

 

Första ville jag inte starta
Det är alltid nån 
som vill hinna ikapp
och förbi

 

Då jag såg någon i skogen
saktade jag in

Första i mål skulle vinna 
sa dom - 
och få något pris förstås

Men sist i mål
Är inte det också bra

Bäst på att hålla avstånd-
till alla !

 

 

OVISSHETEN

Som ett isoleringstäcke
kom pandemin över oss

Värst var ovissheten 
och domen

Känner du minsta lilla symtom - 
STANNA HEMMA !

 

Vad skulle jag då göra ?
Bara vara ?

Och om jag var eller 
hade varit sjuk 
kunde jag inte veta 
och inte om jag skulle bli

 

Inte fick jag komma till 
apoteket eller tandläkaren
eller en vårdcentral -

Jag som skulle skyddas 
från det onda
fick inte närma mig
någon som kunde hjälpa

 

Jag snorade till
och gick i alla fall
en timme på skogens stigar

 

 

TRO OCH VETA

 

Innan man vet 
så tror man

Det kan vara
rätt och riktigt
det också 

Men många gånger 
helt fel 

Då måste man 
börja leta
efter sanningen

Men var

 

 

GRANNE I GRANNBYN

 

I grannbyn står husen tätt
men avstånden är stora

Finns det inget dike
bygger man höga staket

 

Det är inte lätt 
att vara granne i grannbyn

Kommer man dit blänger folk 
och undrar varför 

Kommer man inte
undrar de varför

och man kallas fisförnäm
och högfärdig

Kattor får rivet skinn
hundar råskäller
och sliter i koppel

Kråkor och skator 
ruvar i träden 
måsar skränar dag och natt

Ett år blev byn 

ÅRETS BY

 


Hemkommen efter harjakt på Bockön   (1928)

   

HAREN

Snart hör skogens harar
till de utdödas släkte

Redan rödlistade
blir de färre och färre

De är vita för tidigt på hösten
och för sent på våren

De syns

Färgen som döljer i snön 
skyltar i barmark

De blir ett lätt byte 
för den röda räven

för örnen i skyn 
och för jägare som jagar

 

Våra barn och barnbarn 
som aldrig får se en hare

tror oss inte då vi berättar
en saga att vi kunde vissla 
så att haren stannade 
och tittade på oss

 

 

 


Målning av: Leif Larsson

 

PLOGBIL OCH BITVARG

 

Första gången som vi såg
en plogbil 
stod vi stumma av beundran


Landsvägens snö kastades undan
och vägen blev slät och fin

och hjulens kedjor 
rasslade ända bort till oss

 

De hästdragna plogarna 
fortsatte ännu några år
efter småvägarna 
mellan gårdarna

 

Men mest imponerade blev vi
av bitvargen -

den tunga och långsamma
vägskrapan
som mullrade fram 
och jämnade till landsvägen

mellan gårdarna och byn 
och lämnade 
långa spår efter sig
så fina att mamma kunnat 
så rädisor i fårorna

 

 

GATLYKTOR

Inte fanns det några gatlyktor 
på de slingrade vägarna
mellan gårdarna

När natten var svart
visste fötterna ändå 
var de skulle gå

Ingen gick vilse
alla kom fram

På vägen genom skogen 
var skogen svartare än svart

Då hände det ibland
att den nattsvarta himlen

ändå inte var så mörk
som granskogens svart

 

Då fick vi ont i nacken
av att gå och titta på
stjärnornas ljus

Fick vi syn på en brolampa
som svaglyste ovanför en dörr 
blev vi bländade

 

Cykellyse använde vi aldrig
Dynamon surrade så mycket
Vi hittade ändå vägen
och gropar och stenar
kom vi ihåg

 

Cyklade vi omkull nån gång
talade vi aldrig om det
för någon

 

FÖRSTÅR INTE

Jag förstår inte
varför jag höll på länge, 
timme efter timme 
och ibland
långt in på nätterna

 

Nog ville jag 
göra annat också
men då räckte inte
tid och ork 
jag hade ingen lust

 

När jag sedan fick 
den tid jag behövde
var det jag saknat
inte så roligt längre

 

 

 

 


Teckning av Leif Larsson 

 

Regnskurar

Min promenad på bergets stigar
började med sol och himmel klar

När jag var längst bort
högst uppe på berget
blåste det upp
och regnet föll 

Dropparna var många 
alla på mig 

 

 

 

VAD HAR DU GJORT

Hon titta på mig
som om hon funderat länge

Ögonen var eftertänksamt blå

Vad har du gjort ?
frågade hon
till sist

 

Jag förstod att det var av artighet
mest för att ha något att säga

 

Jag dröjde med svaret
som om jag tänkte efter,
som om jag var noga
med att det skulle bli rätt

 

Inte mycket, sa jag till slut
Inget viktigt i alla fall

 

Då hade hon redan
gått sin väg

 

 


Teckning av Leif Larsson

 

KRÅKORNA

Jag minns den ännu
den tid då kråkorna bara
hälsade på hos oss på somrarna

 

De var strykfåglar
och följde varje år hösten söderut

Kvar hos oss blev skatorna
och de svartglänsande korparna

Nu flyttar inte kråkorna
de är stannfåglar

och kajorna har också flyttat hit
och från Sibiriens oändliga skogar
har nötkråkorna kommit

Alla är välkomna 
fastän kajorna gnäller lite

 

 

 


Teckning av Leif Larsson

 

Hjalmar

Hjalmar var nyfiken på det mesta
men lättlurad

Han trodde alla om gott

Att någon kunde fara fram med osanning
kunde han inte tro

 

En höstdag gav han igen
jakten hade varit mer än dålig

Inte en enda älg hade fällts av byns jaktlag

Sista jaktdagen slog Hjalmar till

 

Efter lunchrasten kom han tillbaka 
fån Alfreds Diversehandel
och berättade det han hört på affären
att Sörsidans jaktlag
fällt en älg uppe på Kölen
en stor en, en 14-taggare

 

Alla Hjalmars kollegor
smet iväg i bilar

Hjalmar ställde sig vid sin
klackmaskin och väntade

Först kom fabrikschefen
och undrade
men Hjalmar visste ingenting

Chefen ställde sig bredbent vid ytterdörren
och väntade med löneavdrag i handen

 

 

SKRIVLUST

 

Ibland finns den inte
men jag känner ändå
att något vill bli skrivet

 

Nånting stort och viktigt
Vill komma fram
men dröjer och dröjer

 

Kanske som ett ägg
som vill bli kläckt

Jag får nog
ruva på den tanken

 

 

  

  


fotograf Seth Holmvall

Författaren Leif Larsson på besök i Råneå bibliotek för att marknadsföra den senaste boken som heter "Pratuför"   

 

 

Tidigare utgivna böcker av LEIF LARSSON

Berättelser från ön och sedan (noveller) 2009

Jag fick heta Anders (noveller) 2010

Klotter är som hundskit (dikter) 2010 

Pratuför (noveller) 2012

Kråkorna går inåt med fötterna (dikter) 2012

Fotbollslaget som försvann (novellroman) 2013

I gryningen spelar tjädern (dikter) 2014

Då du hör björnen vissla (noveller  2014

Omikring (dikter) 2015

Han som hittar på (noveller) 2016

Som en knöl på ett träd i en skog (dikter) 2017

PÅ FAUN förlag Västerås

Hördu fröken (novellroman) 2011
En berättelse om fröken Ester och Ola i småskolan

PÅ BEGE Konsult förlag, Kalix 

Höst och vår och annat (dikter) 2020

Mackan, Fjutten och Grubbans IF (noveller ) 2020

 


Författaren Leif Larsson på besök i Råneå,
i samband med Råneås sommarmarknad 2013.
Britta Blomqvist får en inköpt bok signerad.
foto: Leif Hansson

 

  

Om ni vill komma i kontakt med Leif så har han mailadress:  leif@lars-son.se

 

 

 

Källor: Diktboken DÅ OCH NU skriven av Leif Larsson, bilder från föreningen Raan.nu bildarkiv

Tack till Birgitta Johansson Norberg korrekturläsning och layout 



NyckelordDiktsamlingar 

Information
ID 57789
Källor
Datum
Plats Råneå
Redaktör Kent Höglund
Kategori

 



Diskutera/Kommentera ovanstående information  


Namn

Epost



  
Denna sida drivs av föreningen Raan.nu
×
Meddelande från