Råneå 1920 - 1945 

Från stagnation till begynnande tillväxt i skuggan av två världskrig.

Texten bygger en hel del på uppgifter ur Kommerskollegiums arkiv, som finns på Riksarkivet i Stockholm.
Olika företagare hade till uppgift/ansvar att varje år lämna in uppgifter rörande den verksamhet som bedrivits.
Det är ett mycket rikt material, inte alltid så lättarbetat och heller inte utan sina brister. Många företagare våndades säkert över att lämna sina uppgifter och många tyckte det var besvärligt och tidsödande.
En viktig källa har också varit Kungliga Bibliotekets digitaliserade tidningsarkiv. Tyvärr är endast en Norrbottenstidning - nämligen Norrskensflamman digitaliserad de år denna studie avser. 

Staffan Hansson professor i Teknikhistoria, bördig från Orrbyn Är mannen som gett oss så mycket information om denna tidsperiod.

Lundins

  Sten Tave Lundin

Garvaren Tave Lundin flyttade 1883 från sin födelseort Överkalix till Råneå. Brodern Almus Elfrid var vid den tiden postmästare i Råneå.

Tave startade direkt ett litet garveri invid Råneträsket och driver detta garveri som enmansföretagare en kortare tid. Tave köper ett större garveri invid älvforsen på norra sidan av Råneälven (invid nuvarande Älvbrinken).

På 1890-talet köper Tave ett garveri av garvaren Karl Magnus Edfast med tillhörande bostadshus och industrimark, beläget på södra sidan av norrforsen (nuvarande Lundinsvägen på Holmen).
Tave börjar nu utveckla garverirörelsen och har efter två decennier Råneås största industri omfattande tre garveribyggnader, skofabrik i tre våningar, kvarn och elektricitetsverk med totalt ett 70-tal anställda.

Hela Lundins sko-imperium med skofabrik, garveri mm  -
foto från 1920-talet 

Den viktigaste produkten året 1920 var sulpjäxor, av vilka det tillverkades 37 000 par till ett värde av 814 000 kronor.
Övriga produkter var obottnade Norrlandspjäxor (näbbskor) 25 000 par till ett värde av 450 000 kronor. 1000 par kängor till ett värde av 12 000 kronor. 2 000 par sandaler till ett värde av 28 000 kronor. 4 800 par handskar till ett värde av 30 000 kronor samt sadelmakeriartiklar till ett värde av 6 000 kronor.

Totalt tillverkningsvärde 1 340 000 kronor, det absolut högsta i företagets historia. 

Lilla Örebro

Råneå kallades för "lilla Örebro", som vid den här tiden var den stad där det tillverkades mest skor i hela Sverige.

Som jämförelse samma år, Oscaria i Örebro med 287 anställda tillverkade skor till ett värde av  7 500 463 kronor.
Tillverkningsvärdet per anställd i Örebro var 26 134 kronor, medans det för Lundins uppgick till 14 409 kronor. Det tillverkningsvärdet som uppnåddes detta historiska år kom aldrig att upprepas. Det högsta tillverkningsvärdet som sedan uppnåddes låg på 600 000 kronor. Gällde åren 1921 och 1942. 

Interiör från Lundins

Anställda vid Lundins Skofabrik
Johan Petter Vikström (JP), Lars Anton Ström och Mauritz Nyberg
foto: Ernst Lundin, 1920-tal

Högt prisläge

En viktig förklaring till det höga värdet 1920 är att det rådde ett mycket högt prisläge, på grund av krigsförhållandena 1914-1918 (första världskriget) en tilltagande brist på det mesta, vilket i sin tur medfört kraftigt ökade/stigande priser. Gällde åren 1916-1919 och kulmen nåddes 1920.

Som exempel kan nämnas att priset på en typ av manskängor från 23.35 kronor år 1914 till 38 kronor paret år 1920. För att år 1921 vara nere i 24 kronor paret. Sedan strax över 13 kronor paret 1924.

I ett tillägg i årsberättelsen skrev Sten "Tave" Lundin den 7/11-1920:
Fabrikationen å skofabriken är strängt säsongmässig, förlagd mestadels till hösten. Då personalen utökas med mindre jordbrukare, som äro kunniga i vissa enkla specialarbeten. En god förtjänst efter slutat jordbruksarbete. 

Sämre år 1921

Året 1921 blev föga förvånande betydligt sämre än 1920. En försämrad konjunktur och stor oro på arbetsmarknaden är viktiga förklaringar till att tillverkningsvärdet sjönk till 616 549 kronor. Det vill säga drygt 700 000 kronor eller mer än 50 % sämre än föregående års.

För information: Oscaria i Örebro föll samma år till  4 270 986 kronor. I företagets rapport för 1921 konstaterades också kortfattat: "Förlust".
Man hade tillverkat nästan mindre av allt, jämfört med 1920. Och priserna hade fallit, som vi noterat.

I garveriet hade garvats 35 000 kg främst pjäxläder till ett värde av 454 843 kronor år 1920. Året därpå hade mängden garvat sjunkit till 30 500 kg, till ett värde av 213 500 kronor.
Året 1921 hade också driften varit inställd i 10 dagar. I skofabriken hade tillverkningen av obottnade Norrlands pjäxor ökat från 1920 års 25 000 par till 38 450 par 1921. Och tillverkningsvärdet hade ökat till 466 200 kronor.
Den största nedgången gällde tillverkningen av sulpjäxor, den hade minskat till 5 462 par det vill säga drygt 30 000 färre än 1920. Tillverkningsvärdet var nu 84 661 kronor - att jämföra med 814 000 kronor för 1920.
Också tillverkningen av kängor hade minskat från 1000 par till 300 par. Däremot hade tillverkningen av sandaler ökat från 2000 par till 5786 par. Antalet anställda hade minskat till 69 personer. Driften var inställd under 25 arbetsdagar.

Kungamedalj    -  foto: Lars Sjöberg 

Anti Teppo kom till Råneå 1910. Han fick anställning vid Lundins Skofabrik och var en erkänt duktig skomakare. Hans rykte spred sig och när Luleå stad firade 300 år 1921, blev han inbjuden till dessa festligheter.
Det Svenska Hovet var representerat och de fick se de fantastiska handsydda lågskor, med inlagda färger i grönt, blått och rött som Anti Teppo handsytt. 
Åskådarna blev djupt imponerade, förstod att här var en riktig "mästare" på att tillverka skor. Det slutade med att Teppo blev kunglig hovleverantör av skor till Drottning Victoria (1862-1930). Victoria blev Sveriges drottning 1907, genom sitt äktenskap  med kungen av Sverige,  Gustav V (1858-1950)  

Kunglig hovleverantör, Anti Teppo (1886-1931), dog som 45-åring i sjukdomen tarmvred

Om verksamheten under 1921 varit förlustbringande så var resultatet för 1922 än värre. Tillverkningsvärdet vid Lundins skofabrik hade nu fallit till 399 700, det vill säga nästan 220 000 kronor under 1921 års resultat. Och en försämring med nästan 1 miljon kronor sedan 1920 års resultat.

Vid garveriet hade tillverkningsvärdet fallit från 241 000 kronor till 137 500 kronor. Resten av 1920-talet kännetecknas av mycket ojämna resultat. Något uppåt under åren 1923 och 1924, därpå ett svajigt 1925 följt av förbättrade resultat tiden 1926-1928, sedan att nytt svagt resultat 1929.
Året före börskraschen i New York. 

Konkurs

För Lundins vidkommande inleds nu också resan mot konkursen sommaren 1936. En resa bland annat präglad av korttidsarbete.
Exempel den 3-dagarsvecka som infördes vintern 1930-31.

För 1930 redovisas ett tillverkningsvärde på 467 500 kronor, från detta år försämras tillverkningsvärdet år efter år, med ett litet undantag för året 1933, för att sedan 1935 stanna 551 600 kronor.

Inte så dramatiskt, men ser man till tillverkningsvärdet per anställd kan man konstatera att det fallit från 7 540 kronor år 1930 till 4 833 kronor för år 1935.

Inget exakt mått av företagets lönsamhet, men siffrorna ger ändå en fingervisning om att företaget försvagats.

I rapporten för 1936 konstateras att; "Bolaget har drivit rörelsen till 20 maj 1936 och dess konkursförvaltning därefter till utgången av 1936".
Samma år lämnade grundaren Sten "Tave" Lundin bolaget, han var då 76 år.

För information : På 1930 - talet blev det en börskrasch i New York och det medförde en lågkonjunktur av stora mått i hela världen. Även i lilla Råneå , Norrbotten Sverige. 

Sedan tog brorsbarnen Ernst och Hugo Lundin över företaget fram till 1950, då Lundins skor delades upp i två av varandra oberoende bolag. 

Ernst Lundin (1886-1960) En man som gjorde många uppfinningar. Här håller han på att konstruera en ny modell av skid-bindning, som han sökte patent på.  Foto från 1915

Harjakt på Bockön 1927

Karl Riström (1850-1936), Gustav Jern (1872- 1958),
Axel Steinvall (1882-1978), Hugo Lundin(1887-1977)
och Tave Lundin (1860-1945)

Skofabriksbolaget med Ernst Lundin som ägare
tillsammans med sönerna Gunnar och Bertil 

Bröderna Lundin Gunnar (1929- 2012) och Bertil (1924-2010) - i mitten trotjänare Ivan Larsson (1904-1989), som mottar en medalj för lång och trogen tjänst vid Lundins Skofabrik. 

Garveriet och skoaffären kom att ägas av Hugo Lundin och hans systerson, Åke Holmström. Detta företag avvecklades 1956 och maskinerna såldes till Firma Yrjö Kero i Sattajärvi. 

 
Foto: Ernst Lundin

Åkeriägaren Gunnar Jakobsson (1890 - 1948) från Vitån poserar framför sin buss med snöplog framtill.
Bilen en Volvo LV 61, med Hägglund och Söners kaross. Det fanns en bensinpump framför Lundins affär. Noterbart är att Gunnar var en av de första som tog körkort i Råneå socken. Den 11 september 1920. Då var han 30 år. 

Framåtanda 1937

I redogörelsen för år 1937 visar Hugo Lundin att skofabriksrörelsen åter är igång, efter det att företaget drivits av konkursförvaltaren fram till den 25 januari.

Under detta år, med nya ägare, tillverkades 16 000 par skor till ett värde av 148 000 kronor, 200 par stövlar till ett värde av 3 000 kronor, 1 200 par handskar till ett värde av 2 400 kronor.
Totalt tillverkades det för 213 000 kronor, tack vare arbetsinsatser av 39 anställda samt tre hemarbetande. Efter detta blir resultaten allt bättre och 1942 så högt som 607 840 kronor eller 12 405 per anställd.

Under de sista krigsåren (andra världskriget 1939-1945) blir resultaten något sämre, men för 1945 redovisas ändå ett tillverkningsvärde uppgående till 470 750 kronor. 

En rimlig förklaring till uppgången i slutet av 1930- och början av 1940-talet för Lundins skofabrik med garveri, är dess förstklassiga produkter, med leveranser bl a till kungliga huvudstaden Stockholm, där ett flertal köpmän sålde fabrikens produkter. 

Greta Garbo 

Det hände att den världskända filmstjärnan Greta Garbo handlade, i en affär i centrala Stockholm, ett par skor tillverkade från Lundins skofabrik i Råneå.

Den reklamen som följde, slog alla rekord. Den skomodell som kom att heta "Lappkajsa" skulle alla (nästan) köpa. Det var den mycket skickliga verkmästaren J P Vikström som kom att utforma den skon. 

Denna händelse medförde att i många led måste det nyanställas mera personal, både i Råneå och runt om i hela Sverige. När denna " världsnyhet" om Greta Garbos skoinköp nådde ut, då fanns det ingen hejd på intresset för skor från Råneå. 

Tillverkningsvärden vid Lundins skofabrik 

Tillverkningsvärd vid Lundins Skofabrik i Råneå 1920-1945

Antal anställda vid skofabriker i Råneå

Jerns garveri

Början av 1922 startades ytterligare en läderindustri i Råneå. Grundare var Gustav E Jern (1872-1958) som ursprungligen kom från Stockholm. I rörelsen kom även sönerna Hilding och Bertil att verka, både var utbildade garvare.

 
Eleganta män på väg mot äventyr 
Hilding Jern (1905-1982), Bengt Fahleson (1909-1985), Henry Jern (1908- 1934) och Odal Näsberg (1911-1945). 

Skidåkare i vårsolen i Råneå skärgård
Alf Vikström (1916-1989), Egon Lundberg (1913-1989), Bertil Jern (1907-1979), Helge Bergquist (1913- 1995) och Axel Lidman (1915-1997)

Bra början

Tillverkningsvärdet det första året uppgick till 14 145 kronor. Efter andra världskrigets (1939-1945) utbrott, då tillgången av utländska hudar ströps, köpta man svenskt. Åren mellan 1922-1934 var garvningen Jerns viktigaste inkomstkälla. Tillverkningsvärdet pendlade mellan 14 000 kronor och drygt 16 000 kronor, men var 1934 nere i 4 417 kronor, därefter förefaller det som det blev ett uppehåll i all verksamhet.
Ingen information om verksamhet mellan åren 1935-1937, det var då stor depression i hela världen, följder av börskraschen 1930 i USA (Amerika). 

Jerns Skomakeri, Garveri och Torkhus. Byggnaden till vänster finns kvar om än i ombyggd form, bilden är från 1943
Fotograferad till boken Sveriges Privata Företagare.

Året 1938

1938 redovisas åter verksamhet och nu med betydligt högre tillverkningsvärde än tidigare.
Resultatet var 25 490 kronor. Viktigaste inkomstkälla är nu kängor och skodon där 1 200 par tillverkades till ett värde av 10 800 kronor.
1939 utökades rörelsen genom att man lämnade ut tillverkningen av näbbskor och stövlar till skomakarna Nalle Sundqvist och Kalle Norlin.

Ett par näbbskor i skinn tillverkad av "Nalle" Valdemar Sundqvist. Outslitliga skor gjorda av en hantverkare som var oerhört kunnig i sitt yrke.

Jerns lämnade också tillverkningsuppdrag till skomakare i byarna: Strömsund, Jämtön, Prästholm och även Svartbyn, utanför Boden.
Åren fram till 1945 fortsätter tillverkningsvärdet att ligga på eller över 1938 års nivå, 1940 och 1945 som toppår med 33 500 kronor. Sämsta åren var 1941 - 11 200 kronor och 1944 - 12 617 kronor.
Åren 1942-1944 var det garvningen som gav det bästa värdet.

En annan viktig inkomstkälla, under krigsåren, var beställningar från militären. Det fanns ett stort behov av mjuka läderskor till skydd mot den stränga kylan vintertid. Det är svårt att få en överblick över hur många som var anställda vid Jerns. Uppgifterna pendlar mellan 2 och 4 personer, sedan tillkommer uppgifter om 12 personer som är hemmaarbetande.
Rörelsen avvecklades i början av 1970-talet.

Sko - Wikström & Co

15 oktober 1931 startade ytterligare en skofabrik i Råneå. Den startade i korsningen mellan nuvarande Kängsövägen och Bagarvägen. Johan Petter(JP) Vikström var den som startade fabriken. JP var tidigare anställd vid Lundins Skofabrik åren 1916-1931 och då sista åren som verkmästare på Lundins.
JP hade fått sin utbildning i skomakeri hos Anton Lindberg i Töre Församling. JP Vikström hade drivit egen skomakerirörelse i Jämtön åren 1905-1916.
Specialiteten var de så kallade näbbskorna. 
Enligt uppgift nekades JP:s söner Gustaf, Oskar och Sten, anställning vid Lundins Skofabrik vid sin återkomst från en Amerika-vistelse. Oskar Vikström var anställd vid Lundins innan han åkte över Atlanten till Amerika (USA). Georg är den fjärde av JP:s söner. 

Intressanta erfarenheter

De erfarenheter som Amerika-vistelsen givit gjorde att man satsade på finskomakeri, till skillnad från andra skofabriker, som satsade på produktion av bruksskor.
Sko-Wikströms egentillverkade ridstövlar blev kända i hela Sverige för sin kvalitet, men fabrikens mest kända sko var Norrbottens-Näbban.
Sko-Wikströms skofabrik stängde för gott 1983 och var därmed Råneås sista skofabrik.

Under den period som denna studie avser har fabriken börjat med ett tillverkningsvärde på 10 560 kronor, som sedan ökat årligen för att 1945 nå ett tillverkningsvärde så högt som 50 685 kronor.
Antalet verksamma i företaget var som mest 8 personer.

Huset där Sko-Wikströms hade sin produktion,
ett centralt läge nära Råneå centrum.
Fastigheten är riven.

Bröderna Edfast skofabrik 

Personal vid Edfast skofabrik

Edfast skofabrik började i liten skala med den firma som Filip Edfast (1898-1977) startade 1929. Både Filip och brodern John (då anställd hos Lundins skofabrik) hade fått sin utbildning hos fadern Axel Edfast som var utbildad skomakare.
En ökad efterfrågan ledde till att bröderna 1932 byggde en egen skofabrik. Som svarade mot de växande behoven som fanns. Redan under det första året kunde man redovisa ett tillverkningsvärde på 105 790 kronor. Tillverkningen bestod av 19 255 par kängor och skodon av läder. Antalet anställda uppgick till 9 personer.

Verksamheten utvidgades och stärktes efterhand och år 1945 kunde man notera ett tillverkningsvärde på hela 547 500 kronor. Med det resultatet var man störst i Råneå det året. Antalet anställda hade ökat till 27 personer, 15 män och 12 kvinnor.

Verksamheten upphörde i april 1961.
En orsak var alla billiga importskor från forna Jugoslavien och Italien, det var svårt att konkurrera mot detta, en kris som drabbade skotillverkningen i hela Sverige.

Nåtlerskor vid Edfast skofabrik

Nåtlerskor sydde fast ovanlädret på skorna.

Bröderna Larsson, Jämtön

Det fanns även en skofabrik i Jämtön, bröderna Larsson. Bröderna Larsson startade sin verksamhet i slutet av 1930-talet. Starten gjordes i bagarstugan bredvid deras bostad (Backen) i Jämtöavan. Sedan byggdes det ett hus i Jämtön på 1940-talet först i ett plan och sedan byggdes det ytterligare en våning, i funkisstil.

Läs här: Gunilla Larssons berättelse om tillkomsten av Bröderna Larssons Skofabrik

Källa: Stadsarkivets Årsbok 2020- 2021. Artikel skriven av Staffan Hansson, publicerad i Stadsarkivets Årsbok 2010- 2021. Bilder från föreningen Raan.nus bildarkiv. 

Tack till:
Staffan Hansson bilder och material
Birgitta Johansson Norberg för layout och korrekturläsning