Ytterdörr med spetsig triangel på Slipvägen vid Lule älv i Luleå.

Kyrkstuga 502 i Gammelstads kyrkstad.

NYKLASSISKA YTTERDÖRRAR

Om man promenerar längs gränderna i Gammelstads kyrkstad, lägger man ganska snart märke till kyrkstugornas ytterdörrar. Stugorna är röda och ytterdörrarna är vita. Om man granskar dörrarna på nära håll ser man att dörrarna har olika mönster i relief. Jag har också undersökt de kyrkstugor som finns vid kyrkan i Råneå. En gång i tiden fanns där ca 225-240 kyrkstugor men de flesta revs på 1950-talet p g a brandrisken och bilismens expansion. Det finns nu bara ett tiotal stugor kvar. Den enda kyrkstuga som har den karakteristiska triangeln placerad på en sockel, som motiv på ytterdörren, är kyrkstuga no 9 (se bild).

Kyrkstuga no 9 i Råneå.

Ytterdörren till Andreas Johanssons hus i Mjöfjärden

Jag har också sett dörrar till privata bostäder med triangelmotivet. Nere vid Luleälven på Slipvägen i Luleå finns ett äldre hus med detta motiv . I Mjöfjärden utanför Råneå finns ett mycket speciellt hus. Ägare är Andreas Johansson. Andreas har byggt sitt hus av enbart återvinningsmaterial. Flera tidningsreportage har gjorts om huset som även innehåller ett orangeri. Den gulmålade ytterdörren till huset har en spetsig triangel vilande på en sockel.

MÖNSTREN

Det första mönstret är en stiliserad relief av en antik kolonn. Dessa används till tempel eller profana byggnader i Grekland och Romarriket. Den antika kolonnen består av en bas, ett skaft samt en kapitäl högst upp. När en sådan kolonn är inlagd som dekoration i en vägg, i en mur eller dörr, kallas den pilaster. Den är så vanlig i kyrkstaden att man kan kalla den ett standardelement.
Den andra typen av dekoration är en spetsig triangel i relief på den övre delen av dörren. Den nedre delen av triangeln vilar på en halvhög altarliknande plattform. Triangeln är ibland helt slät och ibland kannelerad genom tätt sittande vertikala räfflor. På en del dörrar är triangeln målad i en avvikande färg för att öka kontrasten. Länsantikvarie Karl Cajmatz ansåg, på 1940-talet, att dessa dörrar med trianglar var så speciella för kyrkstaden i Gammelstad att han kallade typen för luledörren.

Förebilden till de nyantika dörrarna hittar man i kyrkporten till Överluleå kyrka i Boden som invigdes 1831. De två höga koppardörrarna har, som bottendekor, en pilaster med halvhög bas, kolonn och kapitäl, högst upp . I övre delen är en spetsig triangel inlagd. Likheten med kyrkstugornas dörrar i Gammelstad är påtaglig. För att förstå influenserna och symboliken måste man återvända till Gustav III:s kända resa på 1780-talet till Italien och det då återupptäckta Pompeji. Den resan ändrade kungens arkitektoniska smak från försiktig rokoko till radikal nyklassicism. Efter hemkomsten lät han sina klassiska preferenser påverka den nationella arkitekturen. Han anlitade bl a den svenska arkitekten Olof Tempelman och den franska arkitekten Luis Jean Deprez för sina byggprojekt. Jakob Wilhelm Gerss, som gjorde slutritningen till Överluleå kyrka, hade studerat resp arbetat för de båda sistnämnda, så här finns ett klart samband.

Den symboliska tolkningen av triangel är omdiskuterad. Jag citerar professor Elenius: “Utifrån Gers´s starka antika inspiration kan man tänka sig att han hämtat formen från de egyptiska pyramiderna som ju var gravkammare. I en kristen kontext kan man också tänka sig att den symboliserar treenigheten men sådana symboliska trianglar är ofta liksidiga. Antikvarie Kaj Bergman anser att triangelformen kommer från obeliskens spetsiga form. Den skulle av snickare i lulebygden ha misstolkats som en offerlåga utifrån Gamla testamentet och den bibliska berättelsen om Abraham som var beredd att offra sin son Isak för att bevisa sin starka tro på en enda Gud. I den tolkningen har basen på dörrens relief funktionen av ett offeraltare. Den högresta triangeln på kyrkstugedörrarna kallas också för eldspjut i luleåbygden”.

Porten till Café Fägnan på Hägnan i Gammelstad

Gamla målade tavlor visar att Luledörren först fanns på bondgårdarna i byarna, inte bara i kyrkstaden. Man kan därför tänka sig att motivet spreds till de förmögnare bondgårdarna och sedan till kyrkstugorna.

DET FORNTIDA EGYPTEN

I Egypten var det vanligt att faraonerna lät resa obelisker. Den äldsta obelisken är från farao Teti I:s tid ca 2 900 år f Kr.
Obelisk är en hög pelare av sten, vanligen granit, som smalnar av uppåt, med kvadratisk eller rektangulär profil, och avslutas med en pyramidformig toppsten, en s k pyramidian (Wikipedia).

Obelisk vid Karnak tempelkomplex i Egypten

Farao Hatshetsup(H) var, märkligt nog, en kvinna. Hon var drottning när faraon dog. Sonen, Tutmoses III, styvson till H, var då bara ett litet barn så H utsågs till medregent. Så småningom krönte hon sig själv till farao. Hon regerade 1479 – 1457 f Kr. En farao kunde visa sin handlingskraft bl a genom att uppföra stora monument. Detta var sannolikt extra viktigt för en kvinnlig farao för att visa sig lika handlingskraftig som sina manliga föregångare. Hon hade en manlig arkitekt, vid namn Senmut, som byggde obelisker åt henne. Han byggde bl a den högsta obelisken som var 30 meter hög och vägde ca 300 ton. Man kan inte annat än av imponeras av att de gamla Egyptierna klarade av att bygga och resa dessa kolosser endast med muskelkraft och primitiv teknik(författarens anmärkning). Obelisken blev en symbol för Nya Riket.

H dog efter att ha regerat i 22 år. Märkligt nog var hon okänd för eftervärlden, och ett mysterium, under ca 3000 års tid. Orsaken var att Tutmoses III lät förstöra bevisen för att hon regerat. Hon bortraderades ur kungalängden som om hon aldrig existerat. Hennes obelisker täcktes med murbruk och bilder av henne förstördes. Tutmoses ville röja bort bevisen för att en kvinna regerat Egypten, vilket ansågs som en stor skam (!!??) på den tiden. Först år 2007 hittades hennes mumie.

 AVSLUTNING

Med stöd av ovanstående är min bedömning att den spetsiga pyramiden på kyrkstugedörrarna, med stor sannolikhet, har sitt ursprung i det forntida Egyptens obelisker.

Leif Hansson

Källor:
“Kyrkstugornas Former” av historieprofessor Lars Elenius, LTU.
“Egyptens Guldålder”. Programserie i tre delar (del 1) i SVT.
Wikipedia.