Selma Andersson skrev dessa rader 1977:
Selma och Harald Andersson - fotograf: Greta Andersson
Fick häromdagen meddelande om sotning, vilket kom mig att tänka på den sotning som förekom på 1930 talet då jag var barn.
Vi hade en inhägnad, rätt så stor, där våra får betade hela sommaren. De granar som växte betade fåren av varje år, så de kom att likna runda gröna bollar, stor som en fotboll, grenarna blev väldigt sträva och varje år åt fåren upp de gröna skott som växte fram.
Dessa små runda granar tog man varje vår och sotade skorstenen med före midsommar.
Till midsommar hade alla som ägde en bagarstuga flyttat ut till den. Huvudbyggnaden skulle städas och skuras där skulle det vara fint hela sommaren, golven fernissades och långgardiner hängdes för fönstren.
Då hade alla hus spåntak (takstickor) och aldrig brann något hus ned för att man eldade med ved och bara sotade en gång per år. De hus som brann var genom åsknedslag.
Nu år 1977 ska man sota var åttonde vecka till en kostnad av 266 kr /gång.
Inget hus har längre spåntak numera är det tegel eller plåt, inget eldfängt material.