Skolväsende inom Råneå Kommun (socken)

Beslutet om folkundervisning framfört av bondeståndet kröntes med framgång i 1840/1841-års Riksdag. Riksdagsbeslutet resulterade i vår första folkskolestadga, den 18 juni 1842, som fastställde principen om obligatorisk folkskoleundervisning i varje församling. Minst en skola skulle till att börja med finnas i varje församling, så att eleverna skulle få inhämta en viss minimikunskap. 

Redan före 1842 hade undervisning funnits i Råneå, Råneå församling. Det hade skett med församlingens fria vilja att inrätta skolor som de uppförde och bekostade lärarlönerna. 

Skolor och lärare i Jämtön

Flygbild av centrala Jämtön

Första skolan i Jämtön 

Byns första skola fanns "Ini storsal´n", det vill säga stora salen på ett gårdsställe som brukade kallas " Buin" och där idag Rickard Henriksson och Monika Rova är bosatta (tidigare bl a Betty och Adolf Öhvall). Skolan låg cirka 50 meter nordost om de nuvarande pensionärslägenheterna. Byggnaden är numera riven. Utbildningen på denna plats startade 1842.

För information Inte på långt när fick alla skolpliktiga elever möjlighet att gå i skola, trots denna skollag, som kom till år 1842.  Bestämmelsen lagstadgade att alla barn i Sverige skulle ges möjlighet att få gå i Folkskola. Målsmännen, en del, tyckte det här med skola var ett "gissel", när barnen kunde vara hemma och arbeta och göra rätt för sig.
Skolrådet i Råneå socken dryftade olika åtgärder för att åstadkomma jämnare skolgång. Från predikstolen i Råneå kyrka upplästes allvarliga förmaningar till föräldrarna, att inse sin plikt att se till att barnen skulle få sin skolgång. Veckoavgiften som var obligatoriska att betala av föräldrarna skulle även betalas av de som höll sina barn hemma från skolan. Även elever som utan giltig anledning var hemma från skolan, skulle även betala för sig.  

Byamännen viktiga

Byamännen ålades att bygga skolhus, vilket i Jämtön blev den byggnad cirka 50 meter norr om missionshuset som kom att kallas för "Lill - Skolan" och som låg på den plats där nu en mindre aspdunge finns.
Den användes till  år 1937. Byggnaden kom sedemera att användas som kafé, drivet in på 1950-talet av "Kaffe-Anna", det vill säga Anna Öström från Jämtön. Under något år på 1950-talet nyttjades byggnaden som träningslokal av brottarna. Byggnaden revs 1960. 

Brottare från Jämtön

På 1950-talet var dessa brottare i Norrbottenseliten. Hilding Sandberg var inspiratören och pådrivaren. 

Storskolan

Den så kallade Storskolan togs i bruk år 1899 och är den byggnad som idag kallas "Lärarbostaden". Den nyttjades förutom som skolsal även som lärarbostad.
Skolsalen blev sedemera ombyggd till gymnastiksal.

År 1991 blev gymnastiksalen en modern vävstuga och köket bagarstuga år 1994. Ett gym har numera ordningsställt och fritidsgården har renoverats i lokalen. Lokalerna har invigts 24 januari 2009.

Storskolan - Lärarbostaden, bild från 1985

En ytterligare skolsal fanns, nämligen där mellanskolan var belägen och detta var i gården som benämns "Brahe".  Den låg cirka 100 meter norr om Jämtögården och området ägs numera av Sven Björk.
Ordet "Brahe" lär betyda att någon som en gång in tiden bott på platsen ofta sade: "Det var bra det", vilket kom att förkortas till "Brahe" och blev namnet på stället.

Således bedrevs undervisningen på tre ställen samtidigt, nämligen enligt följande: 

1:a och 2:a klass i "Lillskolan" 

"Lill-skolan", i högra övre bildkant, den röda lilla stugan med vita knutar.  

3:e och 4:e klass i "Brahegården"

5:e och 6:e klass i "Storskolan"

Den "nyaste" skolan började byggas 1938 och revs år 1991.

Klasserna 1-2 gick i samma klassrum med gemensam lärare, klass 3-4 och klass 5-6 hade samma upplägg.

Skolundervisningen upphörde 1967 på grund av för lågt elevunderlag och eleverna fick börja i Råneå. Högstadielever från Jämtöområdet hade sedan länge åkt skolbuss till Råneå, nu fick de sällskap av låg- och mellanstadieeleverna. 

Klass 1-2 år 1948
med den legendariske läraren Gustav Bergström (1872- 1956)

Elever i den första klassen 1948   -  Foto: Fahlgrens

Elever födda 1949-1950

8 år senare (1965)  -   Skolgång högstadiet i Råneå

Klass 8b - födda 1949-1950  - år 1965

Klass 1-2   -  1964

Låg- och mellanstadiet i Vitå

Förändring blev det år 1976, då kunde låg- och mellanstadieeleverna från Jämtön gå skola i Vitå.
Ett beslut som alla föräldrarna till barnen i Jämtöområdet var med och påverkade.

Sedan 1969 var det Luleå kommun som ansvarade för skolorna. Det året gick lilla Råneå kommun upp i en stor kommun - nämligen Luleå. 

Upprustning och förskola

Samma år upprustades en del av den tidigare skolan till en förskola.

Det betydde att skolhuset kom att användas igen, en del för vävstuga i slöjdsalen, medan fritidsaktiviteter och sammanträden förlades till före detta matbespisningen.

Därefter användes skolan både som samlingslokal och som uthyrd privatbostad.
Vid rivningen försvann inte bara skolan utan även det uthus med tillhörande utedass och förråd som fanns intill staketet söder om skolan.

Skolmiljön i samband med nybyggnation 1938

Det fanns en ladugård på skolgården. Den var placerad mitt på skolgården och diagonalt efter skolgården efter vägen från grinden in mot nya skolan. Ladugården revs troligen 1938.
För övrigt är det remarkabelt att dåvarande grind var placerad mellan Revbron och det hus som idag Camilla Bäckström och Stefan Westman bor i. (fd Agda och Arne Persson). Det förefaller svårbegripligt att denna plats kunde väljas mot bakgrunden av att den ligger i en kurva, med allt vad det innebär i form av risker för olyckor.

En sådan inträffade också år 1953, då Åke Eklund från Tellholmen blev påkörd och fick ena benet avslaget. Trafikintensiteten vid denna tid var dock en helt annan än  idag och detta gjorde också säkerligen att man inte alltid tänkte på trafikriskerna. Idag skulle en sådan placering vara totalt otänkbar!

En rolig hågkomst är att den lilla gula blomman gatkamomill växte på skolgården på 1940-talet. Den luktade mycket gott när man gnuggade den i handen.

Runt skolan fanns en mängd björkar och ett staket. Det finns inte längre kvar. Björkarna planterades av en skolklass åren 1939-1940, i vilken bland annat Folke Berg och Greta Sandberg gick. Folke och Greta var då endast 11 och13 år gamla och björkarna hämtades av Edvard Sandberg från Klubben (Luckuviken) med lastbil.

Till Klubben fanns vid denna tid endast en kärrväg, vilken kunde användas av lastbilar, dock inte personbilar. Staketet med tillhörande betongplintar byggdes av Yngve Karlsson. 

Lärare i modern tid i Jämtön har bland annat varit:

Gustav Bergström, Ragnar Malmberg, Anna Landin, Ethel Sundberg, Nils-Johan Lindbäck, Nanny Jonsson, Sally Larsson och Hannes Gramner. De lärare som var verksamma vid skolans nedläggning 1967 var de tre sistnämnda. Nanny undervisade i klasserna 1 och 2, Sally undervisade i klasserna 3 och 4, Hannes undervisade i klasserna 5 och 6. Gustav Bergström skötte troligen undervisningen i alla klasser. Dessutom har vid skilda tillfällen ett antal vikarier funnits. I Jämtöavan var Signe Jämte verksam som lärare. 

De slöjdlärare som funnits är:
Algot Sundström, Arvid Grönlund, Nils-Johan Lundbäck och Sven Riström.
Vid skolans stängning var Sven slöjdlärare. 

Följande har arbetat som vaktmästare:
Konrad Berg, Helge Lundström och Bror Nilsson. 

Till bespisning fick barnen ta med sig bestick, kärl och muggar till och med år 1941. Givetvis var det omständligt och besvärligt!

Under åren 1942 och 1943 skedde ett "inarbetande" av bespisningen, vilket innebar att bland eleverna ordnades julspel samt liknande arrangemang. Överskottet gick till att köpa in tillbehören. Från och med år 1943 stod det "Jämtöns Folkskola" på bestick, kärl och muggar.

Den första bespisningen, som fanns i lillsalen i missionshuset, tillkom i slutet av 1930-talet.

I skarven 1939/1940 förlades militär verksamhet i missionshuset, då fick matbespisningen utövas hos "Madame Nyboms".
Även skolan togs i anspråk av militären, vilket gjorde att undervisningen kom att förläggas i salen "Isi Ejde" och "Isi Utadal".

I skolbespisningen har följande arbetat:
Maria Johansson (Paulus-Maria), Viola Nilsson, Fanny Berg och Birgit Sandström.
Birgit efterträdde Maria och arbetade där från år 1950 till och med skolans stängning år 1967. Fanny var vikarie för Viola. 

Fin bild av skolbarn från Jämtön - sommaren 1962

Gretel Öström ror ekan, längst fram Katarina Gramner med hunden Lassie, längst bak Yvonne Sandberg (Engman) med hunden Toto. 

I uthuset intill skolan fanns en bastu, vid vilken följande personer arbetat som baderskor:
Helga Boman. Anna Berg (Gosta Anna) och Ester Lundström. 

Även i Jämtöavan fanns en skola, i vllken barnen från Rörbäck gick. Den var belägen i salen på gården "Östabäri", som ännu finns kvar och ägs av Lars Bergman. Nämnda skola upphörde år 1939.

Skola i Jamtöavan - Östabäri

Barn från Fårholmen gick första åren i skola i Högsön och sedan i Vitå. 

Eskil Johanssons klass 1946

Eskil Johansson berättar: 

Jag började min skolgång år 1943 i årskurs 1 i Jämtöns folkskola. Som lärarinna i småskolan hade vi Ethel Sundberg, en ensamstående äldre lärarinna som kunde vara sträng och väldigt noga hur vi uppförde oss. Skoldagen började med att vi skulle sjunga med i en psalm som lärarinnan spelade på en orgel i skolsalen. Psalmen var ”Din klara sol går åter upp, vi tackar dig min gud”. 

Läxor fick vi också, men om läxorna vi fått ej var till våran frökens belåtenhet med svaret eller andra uppgifter, så blev resultatet en lugg. 
Hade man kanske gjort allt rätt så blev resultatet en kram. Det senare blev ju i stället lite genant.

Eftersom året var 1943, mitt under andra världskriget kom hon ibland och visade någon tragisk bild som dagstidningen hade tagit upp från någon av det krigshärjade länderna. Då kunde hon gråta över de fasansfulla upplevelser som dessa barn fick uppleva.

Man måste komma ihåg att det var ett helt annat samhälle och andra livsbetingelser den tiden. Jämtön som uppväxtmiljö var ett typiskt bondesamhälle där merparten av befolkningen livnärde sig på sina småbruk. I byn bodde över 550 personer i början av 1950-talet vilket hitintills varit det mesta som uppmäts i Jämtö by.

Vi barn och vi var många i byn, trivdes nog rätt så bra trots att vi var tvungen att hjälpa till hemma med olika syssslor t.ex vid slåttertid då räfsande, hässjande, höbärgning och slipstensdragande på kvällen var ett måste. Vi hade i alla fall tid med att ta ett dopp i älven på kvällen och då var det Björkstranden, Gammeldamnet eller Landinsgrubban som var målet.

Eskil Johansson, sittande i mitten, omgiven av Anna-Greta Berg
och Sven-Erik Sterner. Stående med mikrofon är Folke Berg,
PRO i Jämtön hade årsmöte 2 oktober 2012.
Fotograf: Seth Holmvall

Varje vår kom också något som vi väntat på och det var timret som sjösatts på ställen utefter Vitåälven. Slutpunkten blev, efter passagen genom byn, Jämtösund. Älven började bli lite väl
grund vilket gjorde att det blev timmerbrötar på en del ställen.
Vi grabbar tyckte naturligtvis att det var roligt att springa på stockarna mellan olika ställen efter älven. Vi klarade oss fast det var ju farligt att leka på det sättet. Hade det varit idag så hade nog flottningsföreningen fått sätta stängsel på båda sidor av älven för att undvika dessa faror.

De inkallade soldaterna kom under 1940 att bli förlagda i skolan. Det innebar också att undervisningen detta år förlades till två andra hus i byn.

År 1950 blev så ett annorlunda år för mig liksom min bästa kompis Stig Lindbäck. Jag var ju ett år äldre än Stig och gick ut folkskolan som då var 7-årig. Stig hade då gått ut 6:an och kunde söka in till Realskolan i Råneå, vilket också skedde.
Min lärarinna, Sally Larsson liksom Stigs pappa, Nils-Johan Lindbäck, övertalade min mamma och pappa att jag också skulle söka till Realskolan. På hösten började vi realskolan tillsammans och gick den i 4 år.

Källor: Boken Jämtön- Ön på fastlandet, boken: Råneå socken 1654-1954, intervju med Eskil Johansson, Seth Holmvall, Google och egen forskning

Tack till: Birgitta Johansson Norberg korrekturläsning och layout.