Tex skapar konst med energi

Det är strömavbrott när vi kommer fram till Tex Berg och hans hustru Birgittas hus i Jämtön. Ute virvlar snön i den starka blåsten.l huset, som en gång byggdes av Tex Bergs föräldrar för de pengar de tjänat ihop under tio år i USA på 20-talet, är det ombonat och varmt.

Fanny Lundberg och hennes fästman Konrad Berg reste som ett ungt och ogift par 1920 med båt från Bremen i Tyskland till New York
Fanny var dotter till den siste spiksmeden på Törefors bruk. I Amerika fick hon jobb som husa hos ingen mindre än Thomas Alva Edison. En trevlig karl, med en bortskämd fru, brukade mamma säga, berättar Tex Berg.
En dag blev kokerskan hastigt sjuk. Mamma Fanny fick göra ett snabbt inhopp bland grytorna. Sedan den dagen blev det istället hon som lagade maten åt den berömda uppfinnaren och vetenskapsmannen.
Pappa Konrad som hade jobbat på sågen i Seskarö, fick arbete vid ett sågverk. Efter en tid tog han över sin lillebror Edvin, och tillsammans började de istället lägga golv. Förtjänsten var bättre och efter en tid kunde Fanny och Konrad gifta sig. Farsan fick också jobb hos Edison som chaufför, men slutade snart eftersom han inte tyckte att det var ett arbete för en karl.
Att stanna i USA för gott var det aldrig tal om. Pengarna de tjänade låg i tryggt förvar hos The National Bank.En dag fick pappa Konrad ett brev från banken. Om han satte in mer pengar skulle han belönas med en guldklocka, stod det. Han blev misstänksam och begav sig till banken för att ta ut de gemensamma besparingarna. Då möttes han av beskedet att det inte gick att få ut några kontanter. Däremot gick det bra att komma åt pengarna om han valde att köpa varor från något av de företag som var knutna till banken. Konrad Berg valde ut den dyraste bil hankunde hitta, en Chrysler Sport-Roadster. Brorsan Edvin litade på banken. En kort tid därefter krashade börsen. Edvin Berg och många med honom fick se flera års slit gå upp i rök, medan Fanny och Konrad korsade den Amerikanska kontinenten i sin Chrysler och tog båten hem till Sverige.
Efter att ha bilat hem till Jämtön sålde de sin dyrgip till en skogsdisponent Unger för en god förtjänst. Sedan byggde de huset, inspirerat av ett av Edisons hus i USA. Ett ovanligt hus med brant tak, många fönster och gott om trevliga prång och spännande detaljer.

Högra husdelen byggde Konrad då han och Fanny kom från Amerika. Den vänstra byggde Tex till ateljé. Fotot från 2016.

Så föddes sonen som fick namnet efter en av pappas arbetskamrater i USA. Här, nära Jämtöälven och med naturen tätt inpå knutarna växte han upp, utan syskon men med två fantasifulla föräldrar. Historierna om Konrad Berg är många och Tex berättar dem gärna. Som den om dagen när pappa kom hem från älgjaktenoch släppte ned älgstudsaren och ryggsäcken i hallen och gick in och pustade ut i en fåtölj i salen. Tex var kanske åtta år. Tog upp bössan, sprang runt och siktade och sköt på låtsas. Vill du skjuta? Frågade pappa. Självklart svarade han ja. Vad vill du skjuta på då
frågade farsan och jag pekade på en tall utanför fönstret. Skjut då sa han, och jag sköt rakt genom fönstret, pang bara! Den känslan glömmer jag aldrig. Ibland tänker jag att det var då jag blev konstnär. Efteråt gick Konrad ut och skar till ett nytt fönster som han satte in.

Tex som fotbollsspelare i IF FENIX.

Backhoppning stort intresse

Strax före andra världskriget kom en ung snickargesäll vandrande till Jämtön från Tyskland Han hette Gerhard Hauptmann och startade en snickerifabrik i Jämtön. Gerhard Haupmann väckte ett intresse hos Tex som skulle hålla i sig under många år. Han var backhoppare och byggde en backe i byn och försåg byns ungar med skidor. För att få låg Fästpunkt använde de morsornas konserveringsringar. Backrekordet på Hollandsberget låg på 27,5 meter. Backhoppning var en stor sport och för Tex del ledde intresset bland annat till en första placering i ett juniormästerskap in nordisk kombination 1953. Då var han 20 år och hade börjat på Konstfack.
Hela sitt liv hade han ritat och målat på allt han kommit åt, utan någon som helst tanke på att det kunde vara värt något.

Hoppbacken på Höglandsberget.

Blev som mamma ville

Teckningsläraren på realskolan i Råneå tyckte annorlunda liksom mamma Fanny. De ville att jag skulle söka in på konstfack. Pappa Konrad var inte så pigg på det. Tänkte väl att ende grabben skulle ta över traktorrörelsen hemma i Jämtön. Farsan hade dåligt i ryggen och mamma pekade på honom och frågade om jag ville bli som han. Det blev som mamma ville. Konstfacks aftonskola först och sedan skolans teckningslärarinstitut. Hela tiden höll intresset för backhoppningen i sig. Mina kompisar från Konstfack minns mig alltid som "han med skidorna" Tex Berg tävlade för Djurgården. Reste runt i hela Europa. Det var nästan som en cirkus, Vi reste runt från backe till backe. Bland de inhemska framgångarna finns ett SM-brons och en 5:e placering i Svenska Skidspelen. I slutet av 50-talet fick han en skida i skallen och blev medvets- lös under två dagar. Då bestämde han sig för att sluta tävla.
Tillsammans med sin Birgitta, som kommit till Stockholm från Småland, flyttade han till sin första tjänst i Emmaboda. Därefter flyttade de till Sundsvall och senare till Boden där han debuterade som konstnär. Sedan följde några år i Norrköping och nio år i Växjö. Hela tiden målade han sina norrländska landskap. Först jobbade han deltid som bildlärare, men en dag tog han steget fullt ut och sade upp sig från jobbet.

Halva året i Jämtön

När de båda barnen flyttat hemifrån beslöt Tex och Birgitta sig frör att flytta till Jämtön. Nu bor de där halva året vid Jämtöälven och halva året vid sjön Sidlängen i Småland. I Norrbotten har Tex sitt landskap och i Småland har han sina tama fiskar. De äter direkt ur handen berättar han. I hans atelje får man gå på egen risk. Han målar energiskt, stänker färg omkring sig. På skivtallriken ligger en platta med Charlie Parker. I kassettbandspelaren finns en inspelning från musikradion av Sjostakovitjs tonsättning av Mac Beth. Musiken betyder mycket, inspirerar honom. Han är människo- och landskapsmålare, har alltid en verklig utgångspunkt för sina bilder. Hittar inte på, målar, inte abstrakt men tolkar stämningar, komponerar bilden. Framför honom hänger en bild föreställande Kengisforsen. Tillsammans med författaren Gunnar Kieri reser han runt och intervjuar människor i Tornedalen om livskvalitet. Under resans gång blir många bilder till. Det finns en fara med landskapsmåleriet. Det kan bli alltför vackert. Ses som en lämplig inredningsdetalj ovanför soffan. Det gillar han inte. Hans landskap ska innehålla energi, vara mer än ett blickfång annars slänger han dukarna i pappers-korgen. Det väsentliga är inte att måla landskap. Det viktiga är att göra målningar som inspirerar människor till att klara av tillvaron.