Gamla minnen

En enda gång i mitt liv har det hänt att jag fått en ål på en vanlig metkrok, som till på köpet endast var agnad med en tumslång, mager dikesmask.

Denna för mig unika händelse timade för ungefär 50 år sedan (1904) intill kajen i Strömsund, Råneå Socken.

Ålen var alltså den största och fetaste jag någonsin metat upp, men den var liten i förhållande till en del märkliga ålar jag hört berättas om. Och ännu mindre har den under åren som gått tett sig i jämförelse med de väldiga ålmonster, som i senare tid avbildats i dagspress och tidskrifter världen över.

Min ål var i alla fall för mig en riktig och hal baddare, som jag med risk att slå sönder skärgårdsbåtens alla lösa redskap först efter sju sorger och tio bedrövelser lyckades ta död på med lommen av en meterlång trärorkult.
I toften fick ålen bita i båtskotten, ty något gräs att bita i fanns inte i båten.

När denna historiska händelse häromdagen rann mig i sinnet och kittlade min fåfänga, fick jag plötsligt lust att återse kajen ifråga och eftersom jag, framförallt sommartid, mestadels styrs av infall (bättre och sämre, lagom omväxlande) så gav jag mig iväg i strålande solsken över nästan vindstilla vatten och med Bror-Axel vid båtratten (Bror-Axel är Hjalmars äldre bror)

Hjulångaren "Haparanda" trafikerade Bottenviken mellan åren 1896-1930, även Strömsund fick möjlighet att dra nytta av denna båt. År 1902 var det 6000 personer som åkte till och från Strömsund. 

Sommarstugor blev vanligt på 1950-talet

Den rikliga förekomsten av sommarstugor överallt upp- över råvären från Laxön (som för sin del företer en riklig men välplanerad bebyggelse utan erinran av kåkstad) var ganska imponerande.
Även på i ytvidd synnerligen obetydliga holmar fanns vackra, inbjudande stugor, som i den ljumma försommarsolen förlänade infartens omgivningar en pittoresk skönhet. 

Nordanborgs drift är numera nedlagd och detsamma gäller för Ågrundet, som numera är sorteringsverk och där man i år- enligt vad Ragnar Persson meddelade - beräknar hinna sortera cirka 1 miljon klampar (stockar).

Ragnar Persson ( 1895- 1991) Råneprofil i festkläder.

 Nordanborg år 1903, kallades tidigare för "Brännholmen"

Flottningen vid Å-Grundet sysselssatta många personer under sommaren - hösten. Här ser vi en tidig 1950-tals bild, av Bertil "Kesi" Lindström och Leif Classon.
Flottningen i Råneälven pågick mellan åren 1904-1962.

Kilholmen 

Kilholmens gamla stuga står fortfarande kvar på holmen, rödfärgad och med vita knutar. Holmen äges nu - upplyste man mig - av Munksunds aktiebolag. Och den gamla har enligt samma sagesman inköpts av en lulebo för 3500 kronor. 

 Bilden är tagen på Lill- Kilholmen , året var 1930. Stor fiskelycka - som synes. Karl och Edvard Engström, Hanna och Kilholms - Kalle tillsammans med Axel Larsson. 

Och så återsåg jag äntligen kajen i Strömsund i rådande lågvatten, stod kajen helt och hållet på land, såg jamförelse vis - förfallen ut och torde numera, sedan ångfartygen Skär- gården med flera kustfartyg för länge sedan intog sina turer till Strömsund, knappast komma till användning i nuvarande skick.

Ålmete hade jag dessvärre inte tid att försöka mig på. 

Här ser vi Örngården som på 1970-talet var ett populärt ställe att stanna till och fika på, spela lite flipperspel, hyra stuga med mera.
Ägaren Ebbe Johansson passade verkligen att vara som en "hustomte" till detta projekt. En del av Strömsundsviken ser vi - där hände det saker speciellt i slutet av 1800- och första delen av 1900-talet.

Den första person vi träffade på var Egon Norén, som just då var sysselsatt med att reparera yttertaket på sin mangårdsbyggnad. Han berättade att hans broder Levi, som bodde mittemot i en trevlig gård, hade inköpt Patron Rånlunds jordegendom med undantag för den jord som hör till den gamla herrgårdsbyggnaden, numera kallad Strömsundshemmet.

22 gårdar i Strömsund

Enligt Levi Noréns hustrus uppgifter räknar nu Strömsund 22 gårdar och 150 invånare.

En rundvandring i samhället gav vid handen, att bebyggelsen är välordnad, tidsenlig och som helhet sett på båda sidor av Strömsundsviken förtjusande.

Genom byn löper kustlandsvägen (E4:an idag) och trafiken där var påfallande stor. Uppe i backkrönet i byns västra del träffade vi författaren Aasgård (pappa bl a till boken "De två hjältarna" -en starkt romantiserad miljöskildring troligen förlagd till Bensbyn med motiv från 1808-1809:s krig).

Vännen Aasgård kom cyklande från Jämtöhållet till och hade valt den gamla vägen för att undgå den starka trafiken på kustlandsvägen. Medan vi pratades vid, susade bussar och bilar av alla storlekar förbi. Mopeder, lastbilar och cyklar åkte också förbi oss tätt efter varandra som kulorna på ett radband.

Landsvägens rovriddare, sade författaren och sneglade ogillande på de framrusande fordonen. 

Från backkrönet ifråga fick man utsikt över hela uppfartsleden till Strömsund och långt ut till havs - ett natursceneri så vackert, att det icke kan beskrivas utan måste ses och helst då i sommarsol.

Gamla skolhuset står fortfarande kvar och strax därintill, invid Dynträsket (som av ortsborna kallas Strömsundsträsket- förargligt nog) står Strömsundshemmet nyfärgat och trevligt med bl a en vacker hängbjörk några meter från hemmet och som pendang till björken en troligen ganska nyuppförd klockstapel. Hemmet, som - enligt vad man upplyste - numera ägs av prästerskapet, är ett rekreationshem för teologiestuderande, men användes också som sommarkoloni för en del barn. Av inredningen och klockstapeln att döma användes Strömsundshemmet även till gudstjänstlokal.

Det gamla staketet kring hemmet var borttaget och ersatt med en annan hägnad. Hemmet ligger vackert till, lagom långt från den brusande trafiken på kustlandsvägen (E4:an) både för att gudstjänster ska kunna försiggå ostörda och till båtnad för de inhysta barnens säkerhet till liv och lem under deras vistelse där. 

Kyrkstugor från Råneå kyrkstad flyttades till Strömsundshemmet genom kyrkoherde Engelbert Byströms försorg. Kyrkstugorna hyrdes ut till gästerna, både förr och nu.

Invigning av Strömsundshemmet. Festligt, fullsatt och folkligt 

Dynträsket (Strömsundsträsket)

Masugn

I ostlig riktning från Strömsundshemmet invid en nu uttorkad bäck, påträffade vi slaggstycken utgörande lämningar från den tid masugnsdrift förekom här. Slaggen var uppmurad i cylinderform med en höjd av ungefär 75 centimeter och en diameter av omkring 1,5 meter. Mot söder var byggnadsverket till en del raserat. Strax härintill ilade en kanin (eller var det en harunge) förbi som ett grått streck och försvann i buskagen. 

På telefonstationens bro träffade vi Axel Ström, som upplyste oss om att Strömsund tidigare haft ett betydande skeppsbyggeri, vilket i och för sig icke var någon överraskning, då sådana förekommit även på andra platser i vår vackra skärgård. Ström berättade vidare, att den sista skutan (båten) som byggdes där, troligen en brigg, löpte av stapeln så sent som år 1856.

Strömsund saknar kafé, men har däremot en liten diversehandel intill Telegrafstationen . Affären såg ut att ha  ett rätt så kurant lager av sådana varor och artiklar, som familjerna har ett behov av dagligen. Där fanns bl a cigaretter till mig men snus till Bror-Axel fanns däremot inte, så han fick nöja sig med en korvstump och ett stycke kallrökt fläsk. Det var välgörande för honom, tycker jag, ty fläsk är fläsk men snus är snus om än i gyllne dosor och medvurstspis vid Strömsundsträsk förlänar kinden rosor. (Tack Fröding)

Här ser vi en bild av den gamla skolan, som senare blev affär och är riven sedan länge. Ett snyggt hus står nu på denna fina tomt nära Strömsundshemmet. Foto: Lars Lindberg

Sådden av korn och havre var inte påbörjad i Strömsund vid vårt besök och potatissättningen endast slutförd till hälften. Fisket hade hitintills i år gått dåligt, utan att dock ge befolkningen farhågor för att de inte också i år som tidigare år kommer att ge tillfredsställande fångster, när vattenståndet blir högre . 

Vi träffade på ett par barn. Jag gav dem en present i form av ett par glaskulor. Det gav glädje både till mig och dem. 

En resa i nostalgins tecken. Av en gammal utflyttad Strömsundsbo.

Tack till Birgitta Johansson korrekturläsning o layout.