En liten särling

Viktor Emanuel Öhman var en "liten" särling, född 25 februari 1891.
När han växte upp var ett stort och populärt nöje bland ungdomarna att hålla till vid järnvägsstationen i Niemisel. Vissa fasta tider stannade tågen upp för person och godstransporter, "stiga av", "stiga på", i och urlastning.

Mycket hände där på stationen. Klockan 20.16 och 22.17 var de tider, då ungdomarna fanns på plats för att se om det var något intressant som skulle hända.
"Lill-Manne" drog till sig mycket uppmärksamhet, när han dök upp, 110 centimeter lång över moder jord. 

Befolkningsökning

Befolkningen ökade i början av 1900-talet i Niemisels-området. När "Lill-Manne" föddes var det omkring 450 boende i byn, 1930 hade invånarantalet ökat till 578 personer. En bidragande orsak var att Niemisel fungerade som en järnvägsknutpunkt och många arbetstillfällen skapades tack vare detta. 

Järnvägsstationen i Niemisel, en mötesplats för många

"Lill-Manne" på järnvägsbron i Niemisel

Mötesplatser

Omkring år 1930 och åren därefter var Niemisels "inneställen" café "Chappen" och Wikströms café. Detta var den "nöjesindustri" som fanns i Niemisel vid denna tidpunkt.

När "Lill-Manne", vid 35 års ålder, lade sig till med mustasch, hade tågresande som såg honom på station hejdlöst roligt.
"Lill-Manne" gillade uppmärksamheten, spexade och la in en snus emellanåt. Folk stod i tågfönstren och vinkade åt honom.

Han var ingen dvärg i vanlig bemärkelse, för "Lill-Manne" var välväxt och proportionerlig med spänstig hållning. Hans oljade munläder avslöjade att han inte var någon 10-årig pojke.

"Lill-Manne" var en glad och språksam person och hade  alltid med något skämtsamt inpass, men han hade ett hett humör.
Om någon sa något opassande om honom, tog han snabbt upp snusdosan och sa "Vill du se när jag ger dig en jävel". Ändå räckte han bara upp till midjan på en vuxen person och ibland var det någon som lyfte upp honom så att han kunde slå.
Som regel hölls han för långt ifrån för att träffa, men en och annan fick sig av silverdosan i "fejset" till allas munterhet.

Olle Jacobsson, "Lill-Manne" Öhlund och Börje Rotkvist
Bilden fotograferad 1936

Mångsysslare

Vad sysselsatte sig "Lill-Manne" med?

Jo, han lärde skomakaryrket av fadern, men han var även frisör, det var många som blev klippt av honom.

En passionerad pokerspelare var han och när buden på pokergiven höjdes och han hade bra på hand, då började småfingrarna darra av spänning. Då var han alltid mycket allvarlig, men när han tagit hem potten, då sken han som en sol.
Givetvis belönade han sig lite extra med en färskare pris snus.

"Lill-Manne" lärde sig aldrig att cykla för på den här tiden fanns det inga barncyklar. Han sågs därför ofta stående på kamratens cykelpakethållaren med händerna på axeln på den cyklande kamraten.
Vinkade och hejade till höger och vänster till bekanta och särskilt till byns flickor, som han hade ett gott öga till. 

Biografmaskinist

Niemisels Folketshusförening köpte 1934 av jordbrukaren  Albin Pettersson den gamla byggnaden som i folkmun kallades "Trumman". Köpesumman var 3000 kronor.

Åren efter, 1935-36 gjordes en renovering av stort slag och ett Folketshus skapades med dans- och biograflokal med måtten 10x14 meter, kök, serveringsrum, klädloge och toaletter.

Biovisning var populärt och "Lill-Manne" var under en viss tid biografmaskinist och såg till att alla kunde se på film. Ett uppskatta nöje som hade flest besökare under helgerna.

Fiskeentusiast

Fiske på träsket var en av "Lill-Mannes" största fritidsintresse. Så det blev en och annan matfisk till hushållet.

Politiskt intresserad

"Lill-Mann" var med när SDUK och arbetarkommunen bildades 1933. Hans politiska arbete begränsades till att sälja dagstidningar och ungdomstidningen "Frihet".
Med sin frispråkighet, var han en duktig säljare och var det något annat han kunde hjälpa till med, så var han alltid villig att räcka ut en hand och hjälpa till.

 
En glad och förnöjd  Viktor Emanuel Öhman-"Lill- Manne" 

Tragiskt slut

Viktor Emanuel Öhman, "Lill- Manne" avled 1940, 49 år gammal, i en tragisk fallolycka.
Han föll över ett trappräcke, från andra våningen. Till följd av denna olycka förlorade Niemiselsborna en avhållen och omtyckt personlighet, som delade med sig på sitt personliga sätt med charm och humor. 

Källor: Martin Engströms bok "Historia om Råneå Älvdalar" utgiven i augusti 1989
Tore Sundqvist
Egen Forskning

Foto: Mikael Lundberg
Martin Engström (1911-2005)  i talarstolen, en uppskattad och respekterad man bördig från Niemisel. Utan hans intresse för Råneå Älvdal skulle vår kunskap vara betydligt sämre. 

Tack till Birgitta Johansson Norberg för korrekturläsning och bildhantering

Redaktör : Kent Höglund