Artur Karlsson var född 7 maj 1909 i den lilla byn Ängesträsk Artur lämnade jordelivet den 7 augusti 1976. Hans livskamrat Alida var född Larsson i Mjöträsk 1 juni 1908. Hennes tid bland oss avslutades den 20 april 1963.

Artur och Alida byggde tillsammans upp hemmet med tillhörande ladugård i Ängesträsk. Paret fick 4 barn, Uno född 1932, Kurt född 1934, Maj född 1935 och Ulla född 1937. I hemmet fanns också en halvbror, Sten Larsson.

Familjen Karlssons gårdsställe, idylliskt läge mellan Ängesträsk och Bjurå

Fint gårdsställe

Huset och ladugården var mycket välbyggda och låg på en höjd. När Artur pensionerades inredde han vinden på huset och sedan byggde han en sommarstuga på tomten. Den var helt inredd med en liten sovalkov och ett stort kök med öppen spis. 

Bra gemenskap mellan bröderna

Arturs bror Rickard var närmaste granne. Som brukligt var hjälptes familjerna åt en hel del. Rickard hade häst, men inte Artur, så när Artur behövde hästhjälp vid höbärgningen, när man skulle hämta hö från någon lada eller timmer från skogen, då var denna häst bra att ha tillgång till.  

Så här kunde det se ut när man på vintern hämtade hö från någon lada.

Grannfamiljen - broder med sin familj

Familjen Rickard Karlsson på ett familjefoto
Högst upp från vänster: Dick, Mona-Lisa (gift Rönnbäck) , Sonja (gift Sjöberg) och Bert.
Nedre raden från vänster: Mamma Ellen, Arne och pappa Rickard

 Anställda på "gatukontoret", Råneå Kommun

Se bild Fotograf: Lars Andersson

Artur arbetade under 1960-talet åt Råneå Kommun.  Han veckopendlade från Ängesträsk med sin moped. Han hade inget körkort och bodde under veckorna på Bagarvägen i ett boende (uthus) där Sko-Wikströms började sin verksamhet.
Hyresvärld: Tilma och Georg Wikström

Nära bekant 

I och med att Artur och min morbror Erik Johansson var arbetskamrater, så blev det så att Artur ofta kom och hälsade på oss i hemmet på Ängsvägen 20. Artur lånade telefonen för att ringa till hemmet i Ängesträsk, för att höra hur hustrun Alida hade det. Artur som var en kraftkarl, vänlig och omtänksam, ställde alltid upp och hjälpte till med olika saker. Personkemin fungerar mellan Erik och Artur och de trivdes i varandras sällskap. 

Sonen Uno

Berättelsen om sonen Unos liv och leverne

Sonen Uno Karlsson föddes i Ängesträsk den 14 augusti 1932 och avled i lungcancer i en alltför tidig ålder den 9 februari 1994, 62 år gammal. 

Skolgång 

Uno började skolan 1940, då hade andra världskriget just börjat (1939-1945).Uno slutade 7:e klass våren 1947. Under hela skoltiden hade han läraren Emil Johansson. Avgångsbetyget visade många med "med nöje godkänd" utom i räkning och historia där han fick betyget "med beröm godkänd". 

Fortsättningsskola

Fortsättningsskolan var i Böle, tre kilometer från centralorten Råneå. Uno fick utbilda sig i snickerikunskap, 210 snickeritimmar. Den 16 september 1948 var han färdig utbildad. Betyget blev "med nöje godkänt" . På den här tiden var man inte alltför generös med betyget. 

Uno ville hellre vara ute i skog och mark än i skolan. Han sköt ekorrar med salongsgevär och sålde skinnet, han sålde jultidningar till grannarna och tjänade en slant. Uno redovisade inkomsterna noga i en liten kassabok. Mamma Alida kunde ibland få låna en slant av honom, vilket noggrant noterades. 

Uno hade nyfiket frågat sin morfar, när han skulle kunna börja jaga, han fick svaret 12 år. Det resulterade i att han fick följa morfar på sin första jakt.

Uno beskriver detta: Det var en härlig morgon, solen sken och fåglarna sjöng. Jag hade inte gått så långt förrän en tjäder med dunder och brak flög upp. Jag blev alldeles paff, tänkte att om det skulle flyga upp ytterligare en tjäder skulle jag skjuta den. Men molnen hopade sig och det började ösregna, så det var bara att gå hem igen. 

Ett annat jaktminne som Uno hade nedtecknat, troligen vid 14 års ålder. "Under hösten har jag jagat nästan varenda dag. Ibland har det varit ganska spännande, men ibland får jag gå hem utan något byte. När jag kom till Stormyrheden flög en tjäderhona upp och satte sig ner. Då sköt jag ett skott, men tjäderhonan flög inte alls. Då sköt jag ett skott till och bommade och tjädern flög neråt Knösen. Där brukade det finnas gott om fåglar. Jag stod, en stund, bakom en tall, då kom en tjäderhöna och satte sig. Jag kröp närmare och sköt ett skott och tjäderhonan föll till marken. Då bar jag stolt fågeln hem till pappa Artur.

Unos bästa vän, under uppväxtstiden var jakthunden Freja, som sökte de fåglar som Uno skjutit.

Uno med sin hund.

Att ha en jakthund som fick följa med på både jakt och andra äventyr, var ett måste för Uno.

Information om alla hundarna som Uno jagat med

Paret Karlsson hade många hundar, Dino var den första, en Hamilton stövare. Dino blev tragiskt nog överkörd på E4:an.

Sedan kom en ny Hamiltonstövare, Fällforsens Troja. Hon smet ur till och med på julaftonen för att jaga/driva hare. Det bar sig inte bättre än att denna hund fick tre valpar En av dessa valpar behöll man, hunden fick namnet Pang. 

Pang fick många priser i olika hundutställningar. En ny hund införskaffades 1959 med namnet Klang. Pang och Klang jagade mycket tillsammans. Ibland smet dessa ivriga hundar, då fick paret Karlsson annonsera efter dem, med gott resultat. 

Nästa hund 1960 med namnet Karo, ingen utställningshund med sina stora öron, men en suverän jakthund med dubbelskall.

Ludde blev nästa hund, 1964.  Ludde fick fodret Doggy, vilket inte var hälsosamt för honom. Doggy blev inte så gammal.

Bluff var Viviannes mest älskade hund, inköptes 1970 Bluff fick vare med överallt, låg i soffan, i sängen, satt vid köksbordet osv, ett riktigt charmtroll. Bluff slutade sina dagar 1976.

Tjalle var nästa hund. Ganska snabbt fick Tjalle en kompis, en valp med namnet "Snobben". De båda hundarna bråkade mycket, utom när Uno var hemma, då hade de den givna ledaren på plats. "Husse" var ju en auktoritet.

Snobben var omöjlig att uppfostra, han hittade på så många "hyss", så det var häpnadsväckande. Det var aldrig tråkigt när denna hund fanns med. År 1993, fick  Snobben sluta sitt liv hos veterinär Stensson.

Jaktkamrater i Ängesträsk

Den älskade hunden Bluff tillsammans med ägaren Uno Karlsson, 1972.

Ofrivillig badtur

Uno fiskade mycket i Ängesträsket. När han var omkring 7 år gick han ut på bryggan och trillade i vattnet. Hans faster Aina såg händelsen och kunde springa ut på bryggan och dra upp honom. Tur var det!

Episoder från Unos skoltid 

En gång skulle skolinspektören komma till skolan. Inspektören frågade var och en vad de ätit. Uno fick frågan vad han ätit till middagen och han svarade "palt". Inspektören frågade Uno vad han ätit till frukost och Uno svarade "uppstekt palt". Skolinspektören funderade nog över kosthållningen, men han sa inget mera. 

Det var säkert vid samma tillfälle som det var ett totalkaos i hemmet, när alla skulle till skolan och visa upp sig för skolsköterskan. Alla sprang omkring för att klä sig i rena kläder. Mamma Alida ryade (skrek) åt barnen och hjälpte till. I sängen fanns en spiralmadrass, så kallad springmadrass, som kunde vikas på mitten och bestod av metallfjädrar. I upphetsningen råkade den glida ur sängen med ett hiskeligt metalliskt oljud, så till och med katten blev hysterisk och klättrade uppför gardinen.

Efter skolan 

Uno började arbeta ett kort tag vid flottningen i Råneälven.

Det var populärt att åka ner till Skåne och arbeta med att ta upp sockerbetor. Uno och några andra ungdomar från byn åkte också till Skåne.

När han kom hem väntade han sig att hunden Freja skulle möta honom, som hon brukade göra. När han tittade sig omkring så hängde skinnet från hunden på vedhusväggen. En stor chock för Uno. Hunden Freja hade blivit sjuk och hade därför skjutits. Ingen tänkte på hur Uno skulle känna sig när han kom hem. 

Skogsarbete

Tillsammans med pappa Artur, blev det till att avverka skog. De bodde i skogen i en dragig och kall koja. Det var vanligt att vattnet frös i vattenhinken. 

Favoritmat för både far och son var "Slobbor", en typ av kolbulle.
I dag är "slobbor" ett smeknamn på tunna pannkakor/plättar. 

Uno sjuk i TBC, Tuberkulos

Det började med att Uno hade ideliga influenser, men så en måndag morgon, när Uno och pappa Artur skulle åka tillbaka till skogen i Smedsträsk, så orkade knappt Uno resa sig ur sängen. Pappa Artur fick åka ensam, säkerligen förtvivlad, och mamma Alida anande det värsta.

Uno sändes till lungröntgen i Boden, detta skedde samma vecka. Ganska fort kom beskedet, som röntgenplåtarna visade, han hade en körtel på den ena lungan.

Mamma Alida grät och befarade att han kanske inte skulle överleva. En son till hennes bästa väninna från grannbyn Bjurå, hade nyligen dött i denna hemska sjukdom.

Flera andra i byarna Bjurå, Forsnäs hade också drabbats av denna förfärliga sjukdom. Det var en hemsk tid , många fick åka till sanatoriet i Sandträsk. Inte alla fick komma hem. 

Uno hade en tuff sjukdomstid, lunginflammation först, sedan en obehaglig operation för att krossa en nerv till lungspetsen. Under operationen måste han vara vaken, för att känna och säga till att att det var rätt ställe/körtel som blev opererad. Ett litet men av operationen, vänster pupill blev större än den högra, men operationen blev lyckad.

Kosten - den goda maten i Sandträsk, gjorde att han blev friskare efter en lång tid i Sandträsk.  

Uno blev kvar så länge på sanatoriet, att han hann träffa många intressanta personer. Författaren Birger Wikström var en av dem, dessa träffar medverkade till att Unos läsintresse väcktes. Ett bibliotek fanns också att tillgå, där han tillbringade många timmar med att läsa och låna böcker.

Det kom att hända många intressanta saker i och med denna vistelse. Uno lärde sig att framkalla kort. När han kom hem hade han en hel kartong med kort från Sandträsk.
Vidare lärde han sig spela gitarr och även lite dragspel.

Enligt folkpensionsbrev som pappa Artur erhöll, fick Uno sjukbidrag 1 mars 1950 - 28 februari 1951.
Utbetalningen gick till pappa Artur.
I princip var Unos sjukdomstid ett år. 

Körkort var ett måste

14 september 1951 fick Uno sitt efterlängtade körkort. Lämplighetsintyget var utfärdat av Landsfiskalen i Råneå, Ragnar Betzberg.

På nuvarande adressen Västerlångvägen 6 hade polisen i Råneå sitt kontor, första delen av 1950-talet. 
Foto: Fotoklubben Råneå

Yrkesutbildning

Uno började planera en yrkesutbildning, att vara målarlärling var inget för honom. Uno började läsa en Hermodskurs i praktisk matematik (aritmetik). Kursen avslutades 24 januari 1952, vitsordet "icke utan beröm godkänt". Uno flyttade sedan till Umeå och började utbildningen till bilelektriker. 

Försenad militärtjänstgöring

På grund av sin sjukdom, TBC, hade Uno sökt anstånd med fullgörandet av den obligatoriska militärtjänsten. Ansökan om anstånd skedde av naturliga orsaker, vid flera tillfällen.

Till sist fick Uno en inkallelseorder med motiveringen; "Jämlikt värnpliktslagen är Ni Skyldig att påbörja Eder första tjänstgöring senast det år Ni fyller 24 år."

1957 fullgjorde han till sist sin militärtjänstgöring som malaj på I20 i Umeå, tjänstgöringstid 13 maj 1957 - 14 mars 1958.
Uno var äldst av rekryterna, övriga var 4-5 år yngre än honom.
Uno var ganska uppkäftig, en gång fick han sitta i arresten i 3 dagar.
Brottsbeteckning: Yttrat sig vanvördigt mot befäl, 24 september 1957.
Uno ville sova sig genom dessa tre dagar, så han ordnade så att han fick tillgång till sömntabletter via ett recept! 

I samband med inställelsen till "lumparlivet" blev Uno skyddsympad mot Smittkoppor, tyfus och para tyfus. Blodgrupp OH r plus. 

Uno utbildades till förare av personbil, lastbil och buss under tiden 15 juni 1957 - 20 juni 1958. 

Rep-möten måste Uno också fullgöra: 27 februari - 30 mars 1961, 21 april - 22 maj 1965.
Tjänstgöringstid 30 dagar vid varje rep-möte.
Ingen pardon för att han varit sjuk. 

Bilresa till Ängesträsk 1955 för visa upp sin stora kärlek, Vivianne Stoltz

Trevlig samvaro

Första mötet mellan Unos blivande fru Vivianne och Artur och Alida

Bättre och bättre boende 

Från början bodde paret Uno och Vivianne i en vindsvåning i Gårdssjöbäck, en liten by en mil från Umeå.
Trångt var det och paret sökte en bättre lägenhet. Det blev flytt 1956, till Terrängvägen på Berghem i Umeå.

Uno hade året innan börjat arbeta som truckförare i Stornorrfors. Statliga Vattenfall behövde många fler anställda för sin verksamhet. Vattenfall sponsrade byggandet av lägenheter bl a på Terrängvägen. Uno och Vivianne var en av de första hyresgästerna som flyttade in. En tvårums lägenhet på 53 kvadratmeter och med en hyra på 218.95 kronor per månad, även ett utrymme på vinden och ett källarförråd ingick.

Där bodde paret Karlsson i 25 år, innan de 1975 köpte en villa på Axtorpsvägen i Umeå. Innan hade de köpt en sommarstuga, Hällskär, som senare blev en perfekt "borgen" för husköpet. Värderad till 80 000 kronor.

Vivianne Stoltz och Uno Karlsson gifte sig 23 juni 1956 i Rådhuset i Umeå. Vittnen var Viviannes morbror Manfred Persson och hans fru Inga-Maj 

Efter den obligatoriska fotograferingen åkte brudparet till Viviannes mamma i Gårdssjöbäck, där intogs en god middag.
Enkelt, som Uno och Vivianne, ville ha det. Logen var pyntad med björkar och Unos arbetskamrat Adde Elvin spelade dragspel. Brudvalsen gick som en dans!
Valsen var "Lyckobringaren". 

Syster Ulla gifte sig med sin Frans Olsson

Övre raden från vänster: Artur, Vivianne, Uno och Kurt Nedre raden från vänster: Alida, Ulla och Frans 

Bilinköp

Under åren hade Uno och hans fru Vivianne många bilar: Austin A 30, Rover AC 9584, Humber Hawk AC 28998, Volvo Duett AC 1612, denna bil klassades som lastbil och var praktisk, hundarna fick rum i den.

18 maj 1957 inköptes en Volvo PV 444 med Reg-nummer AC 12330. I den tränade Vivianne för att ta sitt körkort. Sedan byttes den mot en Ford Custom, AC 9851, sedan Saab 93 ...  sedan en fransk bil, en Citroen.

Uno hade ett stort bilintresse, som blev hans yrkesval

Det slutade med att Uno tog ett trafikkort. Mellan åren 1961-1988 körde Uno taxi i Umeå Trafik. Först som anställd, men drömmen var ju att ha en egen taxirörelse.

1972 kunde Uno och Vivianne köpa Taxi 12, av K.B Gabrielssons Linjetrafik, för en nätt summa av 24.500 kronor, en Plymouth Sallelite av årsmodell 1969, med utrustning som taxiradio, taxameter, mellanruta, bilradio och taklykta, vidare ingick en andel i Umeå Taxis ekonomiska förening.
Det var inte lätt att få detta tillstånd I flera år fick Uno bråka med byråkraterna för att få detta tillstånd. 1969 ansökte Uno om ett eget tillstånd för personbefordran, 1972 fick han det beviljat av Umeås kommuns handläggare Lennart Levander.

Bokintresse

Både Uno och Vivianne var stora läsfantaster. Bernhard Nord, Selma Lagerlöv, Jan Fridegård, Margit Söderholm, Vilhelm Moberg, Agata Christie, P G Woodehuse, för att nämna några författare.

Unos musikintresse - dragspel och gitarr 

Uno tränade mycket på sitt dragspel, som han köpt av Fris Musik, som vanligt på den här tiden på avbetalning. Även  en akustisk gitarr inköptes.

Frugan Vivianne provade också på att spela dessa instrument, men det föll henne inte i smaken, trots bra "musikgener" från mamma och pappa. 

Det här kunde man läsa ur Umeås Musikförmedlings orkesterförteckning i slutet av 1950-talet.

Unos 2 man. Gammal och modern dansmusik. Kapellmästare Uno Karlsson.

Uno var med i en Dragspelsklubb, som hade över 100 medlemmar. Uppträdande en gång i en TV- sändning!

Andra fritidssysselsättningar

Uno spelade fotboll i föreningen Ersmarks IK, där han var medlem under många år. Båda Uno och Vivianne var med och anlade en grusplan på vägen mot Gårdsjöbäck. Vivianne tittade på alla matcher som Uno spelade säsongen 1957-58. Då spelade serierna på höst och vår.

Ersmarks IK - säsongen 1957-58 Div VII ( sju)

Den hårdföre Uno Karlsson, ser ni längst ner till vänster på bilden.

på grund av sitt arbete så blev det inte så lång fotbollskarriär. Synd, för talang hade han för fotboll.

För Vivianne blev det sedan konståkning, badminton och många andra fritidsaktiviteter i Bäcklunds fritidsklubb, där hon var medlem. Vivianne provade på kulstötning! En födelsepresent fick hon senare i form av en kula av Elsy och Eskil Lindström.

Uno slog sig på att bowla. Inköp av klot och specialskor var ett måste. Klotet kostade 120 kronor och skorna 45 kronor. Året var 1963. Givetvis medlem i Bowlingsektionen, medlemsavgift 20 kronor.

Färjturer till Wasa

Att åka båtfärja till Wasa, äta gott och roa sig, var ett måste om man bodde i Umeå-området.
En färjetur som blev oförglömlig var när färjan fastnade i isen, trots att kaptenen försökte att körde fram och tillbaka i den tjocka isen. Det slutade med att alla fick vänta på assistans från en isbrytare, som fick tillkallas. Men ingen panik, istället hade det stora sällskapet som paret Karlsson hade med sig på resan, roligt och skaffade sig nya vänner. 

Båtbyggare Uno

När man inhandlat en sommarstuga i Hällviken, så måste det finnas en båt också. Uno var en handlingens man, det skulle byggas en liten roddbåt i garaget. Till spant hade Uno sökt, huggit och barkat små granar. För att kunna böja spanten, måste de värmas med hett vatten, därefter kunde de böjas. Problemet var att de då bodde på tredje våningen, men snabbt som den böjde Uno spanten och rusade ner till garaget. Det gällde att sätta fast spanten, innan den blev kall och obrukbar. Vilken energi både från Uno och spanten. Båten blev sjösatt vid bryggan i Hällviken, användes ett par år, innan en plastbåt inköptes. Del lilla roddbåten, eldades upp i en brasa. Båten är borta men minnena finns kvar.

Unos jaktintresse var ett intresse som han delade med grannen Sven Wicksell. Uno och Sven efter en lyckad harjakt i skogarna runt omkring Ängesträsk

Vivianne och Uno delade jaktintresset för speciellt fågel och harjakt. Mellan åren 1958-1993, räknade Vivianne ut att de tillbringat 2000 dagar i skog och mark.
Hemma i Ersmarks jaktvårdsområde, jagade de tillsammans. I  Ängesträsk var det bara Uno som jagade, ofta som på bilden med sina jaktkamrater.

År 1976 dog Unos pappa, Artur Karlsson och då fick Uno nyttjanderätt inskriven i fastigheten Ängesträsk 1:53. Avtalet var undertecknat av syskonen Maj Larsson, Ulla Olsson och Kurt Karlsson.
På höstarna tog Uno semester, körde upp till hembyn och jagade ibland en hel månad. 

Älgjakt var också ett måste!
På 1960-talet var inte det här med styckning av en älg, så vetenskapligt som idag.

Så här kunde det vara när jaktlaget i Ersmark lyckats med att skjuta en älg. Omkring 22.00, när Uno kom hem, landade en plastback med grovstyckat älgkött och benrester, på köksbordet. Då var det för Vivianne att göra det bästa för att ta hand om denna "röra". I början var hon, av naturliga orsaker en novis, men hon lärde sig snabbt.

Uno, till vänster och broder Kurt på besök i hemmet i Ängesträsk.

Slutord för min artikel om Uno; 
Intressant att berätta om Uno, uppväxt, skolgång, sjukdom, lumparliv, utbildning, boende , jakt, fiske, kärlek, arbete, bilintresse, resor med mera. Många känner nog igen sig i en del av denna berättelse..... 

Källor: Vivianne Karlsson, bok, bilder och intervju, Sonja och Lars Sjöberg 

Tack till korrekturläsare Birgitta Johansson Norberg