SPRINGA IKAPP

En gång har jag blivit utmanad
att springa ikapp med en motståndare -
inte under en match men efteråt.
Det hände i Gunnarsbyn
efter domarens slutsignal.

Larsson är inget ovanligt namn
Inte ens Göran Larsson är det
Själv har jag en kusin som heter så
och i BBK fanns en snabb och lurig ytter
som också hette Göran Larsson
Och så var det Göran Larsson
i Gunnarsbyn, snabb och hård vänsterback.

Då jag kom ut från omklädningsbaracken
fanns hela publiken kvar, varenda en,
en kompakt massa närmast trappan.
Nu kommer han, hörde jag någon säga.
Som en lynchmobb i Vilda Väster stod dom där,
tysta och allvarliga och stirrade på mig,
som om alla sa NU JÄKLAR ska det avgöras!

Jag hade inte sparkat någon på benen
och inte tacklat omkull någon på den hårda jordplanen
och inte sagt några hårda ord till någon.
Möjligen hade jag gjort ett mål.
Göran och jag hade inte kommit i närheten
av varandra under matchen.

Nu såg jag honom mitt i publikhopen –
omringad  och uppbackad och lite förlägen,
fortfarande fotbollsklädd.
En äldre man med hatten neddragen
och bister uppsyn kom med bestämda steg
fram till mig på bron.

Nu MÅSTE vi få veta vem av er som springer fortast!
Du MÅSTE springa i kapp med Göran!
Alla i publiken har slagit vad!
Oddsen är lite på Görans sida,
men det är ganska jämnt.

Jag sa som det var:
Jag tror också att Göran är snabbast
särskilt nu då jag har lågskor och kavaj på mig
och Kalixbussen just ska iväg.