Åke Erikssons illustration till min novell Första matchen

HERBERT VAR INTE MED

Herbert var aldrig med
när vi sparkade boll
Inte efter den gången då han
för att lura motståndarna
trixade så mycket
att passningen till medspelare
blev självmål.

Han tittade på när vi spelade
men hade alltid ont någonstans
– sa han.
Han hade cyklat omkull,
vrickat foten, fått nageltrång
eller örsprång,
bräckt ett revben
eller sträckt sig.
Alltid hade han otur.

Vi tyckte inte heller
att han passade på en fotbollsplan
inte ens om det var gläntan i skogen
eller en riktig med kritade linjer.
Han hade så konstigt namn.
Det var inte som våra
Karl-Ove, Bengt-Olof, Sven-Erik,
Lars-Göran, Karl-Arne, Per-Hugo.

Herbert hade inget bindestreck.
Han hade provat,
men det passade inte.
Det var nog därför han inte var med.
Herr-Bert.