Flickorna i skolan hoppade rep och humpade boll mot en vägg, men fotboll spelade dom aldrig. Det var som om dom blev förskräckta om dom fick en fotboll framför fötterna. Men lite orättvist tyckte vi allt att det var. Fotboll var ju så roligt och det fick de aldrig uppleva. Lyckligtvis har det ändrats.
MACKAN
Pojkfotboll fanns men inte för flickor, fastän de var lika gamla och lika många.Det hade varit roligt att se dem spela, fumla med bollen, blunda då de skulle nicka; missa öppet mål med en bredsida och göra fel inkast.
Men så kom Mackan till planen; stod där vid staketet och hängde och beundrade vårt spel.Kul med publik, tänkte vi,hade det varit två flickor, hade det varit dubbelt så kul.
Olle stukade fotenoch vi blev en man kort i vårt lag.På skämt ropade jag till Mackan att hon kunde hoppa in.Hon gjorde det, som vänsterytter förstås, inkast kunde hon väl göra.
De två första gångerna hon rörde bollen sköt hon mot mål direkt på rullande boll.Första skottet tog i stolpen och smällen hördes över hela idrottsplatsen.Andra skottet fick Målis mitt i magen och ramlade baklänges.
Sedan dribblade hon av försvararna och slog passningar till oss andra, bättre än vad Nacka och Kurre Hamrin kunde ha gjort.Vi sumpade hälften men vann med 11-2,vi som legat under med 2-0.Det elfte målet nickade Mackan in själv från straffpunkten stenhårt i krysset.
Hon var ett fynd som fotbollsspelare.Det var bara ett fel – hon var flicka och flickor spelar inte fotboll.
Vi erbjöd henne att bli tränare för oss men hon ville inte.