Sträckan Boden-Niemisel, 32 kilometer lång, öppnades för provisorisk godstrafik vintern 1899/1900. För allmän trafik öppnade sträckan i oktober 1900. Den 41 kilometer långa sträckan Niemisel-Morjärv öppnades för allmän trafik 1 augusti 1902 . Värt att notera, redan 1863 började byggandet av den Norra Stambanan i Stockholm

Den 13 juli 1903 invigdes bandelen Boden-Morjärv under pompa och ståt. Här har prominenta personer samlats i Niemisel för att officiellt inviga denna bansträcka. Kung Oskar II, kronprins Gustav, järnvägsgeneralen Granholm och en del militärer var närvarande.

Befolkningsökning

1900 bodde det i Niemisel 451 personer, 1930 578 personer och 1951 hade befolkningen ökat till 642 personer. En viktig del i denna utveckling var definitivt infrastrukturutvecklingen. Förutom järnvägens tillkomst hade vägar i exempelvis Råneå socken anlagts. 

Rallarna

Under tiden som banan byggdes  från Boden till Morjärv, åren 1898-1902 kom det många rallare från södra Sverige. De hade arbetat som rallare och följt stambanans byggnad upp till Boden, en yrkeskunnig "rallarkår" som norrbottningarna hade mycket att lära av när det gällde järnvägsbyggande, men även vad gällde supande och slagsmål.

Sörlänningarna, som de kallades, var oftast storväxta och starka De menade att norrbottningarna var lite tröga, tystlåtna och som regel småväxta, lappar som de också blev kallade skulle bli ett lätt byte för dem om de muckade gräl. Beryktade slagskämpar som Slägg-Johan, Skräcken, Stor-Erik och Smålandsbjörnen med flera anförde i regel slagsmålen. Givetvis var det Råneälvdals vackra damer som blev föremål för rallarnas enträgna uppvaktning, ibland av godo och oftast inte alls på detta sätt! 

I början var dessa slagsmål lite ojämna, till rallarnas fördel, men ortsborna som deltog i dessa otaliga slagsmål lärde sig snart rätt taktik, duckade och slog in sina slag mot solar plexus, snabba vänster och högerkrokar, för att tala boxarspråk. Efter en tid förändrades attityden mellan rallarna och ortsbefolkningen (männen) och man kunde umgås på ett bättre sätt. 

 

Anton Lövgren " Pifelt- Anton"

Kanske var det när sörlänningarna fick se och höra talas om kraftkarlen Anton Lövgren som de började besinna sig. Anton var född 1862 och uppväxt vid Hasaforsens bruk.  Han var en storväxt kraftkarl som ingen kunde mäta sig med. Började tidigt i skogsarbeten eller vid vattensågarna som fanns i och omkring Niemisel. När järnvägsbyggandet drog förbi Niemisel så arbetade han med detta projekt. Många är de kraftprov, gränsande till det otroliga, som denna egenartade kraftkarl kunde visa upp för sina arbetskamrater. Rälsskenorna som vägde cirka 450 kg bars i regel upp av fyra man fram till läggningsplatsen. Anton och hans bror Fredrik bar dem på två, skillnaden var att Fredrik fick gå längst fram, medan Anton bar två tredjedelar av rälsskenans längd.
Bröderna hade kommit ihop sig under dagen och det var inte så svårt med tanke på Antons ojämna humör. Helt plötsligt då de bar en rälsskena kastade Fredrik rälsskenan från axeln utan att ropa det obligatoriska "kast" med påföljd att Anton fick hela tyngden på axeln. Anton bara stönade till och grimaserade lite, makade sedan axeln framåt skenan till den vägde jämnt och bar den sedan till anläggningsplatsen. Det blev den enda gången som broder Fredrik fick bära räls med sin bror. Anton tog därefter rälsskenorna ensam, ett otroligt kraftprov.

Dansbanan i Degerselet

År 1899 byggdes en dansbana mitt i Degersel i nordlig riktning från järnvägsstationen. Holmen, där dansbanan byggdes var inte så stor och där växte en lite tallskog på c:a 100 x 200 meter. För att ta sig över till holmen måste båt användas. De danslystna kom från byarna runt Degersel och lockades av dragspels- och fiolmusiken till en härlig sommarnattsdans på " Dansbaneholmen", som den senare kallades.  Oftast var det musiker från närområdet som spelade ex. Albert Selström och Anton Engström. När järnvägsbyggandet fram till Morjärv var avslutat år 1903, började danstillställningarna bli mera sällsynta, eftersom det var rallarna som satte färg på tillställningarna. Rallarna drog vidare för banbyggande mot Karungi och Haparanda.

Stationsmästare Willhelm Hellström blev första stins i Niemisel.

Willhelm Hellström (1859-1909) kom från Boden, där han tidigare varit anställd hos Engelska Bolaget. Bolaget gick senare i konkurs och köptes slutligen upp av Statens Järnvägar SJ 1891 för 6,5 miljoner kronor. Willhelm Hellström hade goda kunskaper i det engelska språket och blev därför ett naturligt val för Boden. 

Anledningen till denna järnväg.

Vi får komma ihåg att vid denna tid föreföll Sverige vara väldigt avlångt, då enda kommunikationen som fanns att tillgå var hästskjutsar. Inte ens bil eller cykel fanns som kommunikationsmedel.

Förklaringen för beslutet om denna statsbana:

En järnvägsförbindelse mellan övre Norrland och det övriga landet utgjorde det nödvändiga underlaget för ett kraftigt befordrande av odling och framåtskridande i dessa avlägset belägna trakter, som dock ingalunda saknar möjligheter till en ganska rik utveckling, svenska språket, kultur och även en förbindelse med grannlandet Finlands järnvägsnät.

För riksdagens beslut uppställdes dessa villkor:

- att landsting, kommuner eller enskilda skulle kostnadsfritt tillhandahålla mark för järnvägen, för all framtid, all mark för banbevakningsområden, mark för hållplatser och bangårdar, mark genom skogsområden  med en bredd på 15 meter på vardera sidan om banans mittlinje samt där arbetets beskaffenhet betingade en större bredd, vad som i sådant hänseende erfordrades med all på den upplåtna marken växande skog.

- att när och var av järnvägen så prövas nödvändigt, vid banlinjen till orten gångbart pris tillhandahålla skog till järnvägsbyggnaden till ett antal av 200 st/km.

Banans anläggningskostnader

Anläggningskostnaderna för detta projekt blev förhållandevis högt beroende av det för den tiden höga material- och personalkostnaderna. Vid 1902 års utgång uppgick byggkostnaden för banan till 4 735 992 kronor, enormt mycket pengar efter den tiden. Kostnaden för varje kilometer cirka 68 000 kronor. 


Kostnader för de olika stationerna:

Boden 50 826 kronor
Hundsjö 60 299 kronor
Niemisel 92 743 kronor
Avafors 64 063 kronor
Morjärv 77 409 kronor

 

Kostnader för byggda broar

Bron över Råneå älv, västra delen 79 622 kronor
Bron över Råneå älv, östra delen 51 062 kronor

1945
Järnvägsbron i Niemisel 1903 på vykort, byggdes av Motala Verkstad.

Bron över Börstån 10 466 kronor
Bron över Bjurån 20 029 kronor
Bron över Vitån 44 062 kronor
Bron över Töreån 61 413 kronor

Utgifterna för korsande vägar ledda över banan och i samband därmed stående vägomläggningar uppgick till 27 867 kronor.
Banans inhägnande - kostnad av 61 348 kronor eller 83 öre/m av banan.
Uppsättning av telegraf och signaler, en kostnad av 27 136 kronor/m bana.

Summan av kostnaderna för banbetjäningens bostäder 186 931 kronor, de enkla banvaktsstugorna 153 810 kronor och de vid Hundsjö och Morjärv uppförda kombinerade banmästare och banvaktsbostäderna 33 121 kronor. 

Förvaltningskostnaderna uppgick till 221 000 kronor, förrådskostnaderna till 284 368 kronor, förberedande undersökningskostnader till 32 835 kronor och diverse arbeten till 75 795 kronor. 

Sammanfattningsvis är detta ett utdrag från Statens Järnvägar tekniska ekonomiska beskrivning av byggande av statsbanan Boden-Morjärv 1898-1902.

Banvaktens arbetsuppgifter:
- att inspektera sin del av järnvägsbanan och vid fel åtgärda detta eller meddela brister till närmaste banmästare.

- att åtgärda felen fick man passa på att göra mellan passerandet av de olika tågen. Fel som kunde uppstå var tjälförskjutningar, rälsbrott eller t ex solkurvor.
Även hinder som nedfallna träd eller stenblock skulle åtgärdas.
Förutom inspektion av banan hade banvakten en hel del arbetet med underhåll. Under sommaren utfördes slipersbyte, byte av brustna skarvjärn men även lagning av grindar och staket utmed banan. 

Stationsinspektorn var den som bestämde på de större järnvägsstationerna, han var chef. Förkortningen "Stins" var nog den beteckning som var mest känd hos allmänheten.
Stinsens ansvar var att se till allt inom järnvägsstationens område fungerade. Det gällde allt från signalernas funktion, stationsurets skötsel till ansvar för tåg som ankom och avgick från stationen. 

Banmästaren tillhörde banavdelningen och ansvarade för en bansträcka inom den bansektion som han tillhörde. Banmästaren chef var baningenjören. Banmästaren hade under sig ett antal banvakter som ansvarade för en tillgänglig sträcka inom den bansträcka som banmästaren ansvarade för. Rapporteringsordningen var att banvakt rapporterade till banmästaren som i sin tur rapporterade till baningenjören.

Stationskarlen var anställd inom trafikavdelningen. Hans närmaste chef var stationsinspektorn, bokhållaren och stationskarlsförmannen.

Stationskarlens arbetsuppgifter var varierande.

I reglementet för stationskarlar från 1800-talet kan man läsa att stationskarlen skulle vara på plats när tåg ankom till järnvägsstationen för att öppna vagnsdörrarna. När dörrarna hade öppnats skulle de med tydlig röst ropa ut stationens namn, vid mellanstationen skulle även tiden för uppehållet ropas ut. Han skulle ta emot de avstigande passagerarnas bagage och ta dessa till bagagerummet. När biljett uppvisats märktes bagaget med nummerlapp, passageraren fick en lapp med samma nummer, som sedan skulle visas upp när bagaget skulle hämtas.
När det gällde in- och urlastning av gods sköttes detta också av stationskarlarna.Vid eventuell skada på bagaget, som berodde på stationskarlens försummelse, fick stationskarlen stå för ersättningen av det skadade bagaget. 

Stationskarlen utförde även växlingsarbete på banområdet. 

Stationsskrivaren tjänstgjorde på järnvägsstationen. Han tjänstgjorde under järnvägsstationens högsta befäl, stationsinspektor eller stationsmästaren. Arbetsuppgifterna bestod i olika administrativa kontorsgöromål.
När den teoretiska delen av kursen var genomgången skulle den blivande stationsskrivaren ha kunskap bl a i telegrafering, tyska språket, stenografi, engelska språket, postgöromål, bokföring och redovisning, järnvägsgeografi författningsbestämmelser. 

Degerselet hpl nr 215  -  1170,6 km

 
Degerselet station byggd ca 1906, bild från 1968

Den nya byggnaden finns kvar, men är nedlagd sedan 1 juni 1986. Stationen hade expedition och väntsal.
Järnvägsstationen fungerade även som post 1 april 1909 - 30 november 1965.

 
Den första stationen brann ner 1905, den var mycket vacker och i två våningar.

Personal vid Degersel

August Bäckström (1879-1964) stationsföreståndare 1908-1914 födelseort Marby, Jämtland

Karl Larsson Ring (1878-1968) stationsföreståndare 1914-1917 födelseort okänd

Johan Gunnar Fällman (1877-1935) stationsföreståndare 1917-1918 födelseort Sävar

Frans Albin Sandberg (1899-1978) stationskarl 1918-1921 födelseort Fosie, Skåne

Karl Oskar Karlsson (1886-1966) stationsförman 1921 födelseort Degerfors, Värmland

Karl Gustav Vallner (1894-1978) stationskarl födelseort Överluleå

Sally Kristina Eriksson (1894-1987) platsvakt födelseort Råneå

Förmodligen bodde banvakten i stationen.

Banvakter i Degersel

Sven Edvard Hakvin Edlund (1870-1953) tjänstetid 1906-1912 födelseort Helgum, Västernorrland

Oskar Arvid Norman (1885-1958) tjänstetid 1912-1913 födelseort Överluleå

Johan Arvid Öman (1881-1956) tjänstetid 1913-1917 födelseort Skellefteå

Lars Oskar Lindmark (1881-1929) 1917-1929 födelseort Burträsk

 

Niemisel station  -  1176,36 km

Willhelm Hellström (1859-1909) stationsföreståndare 1900-1909, födelseort Överluleå

Karl Erik Gideon Dahl (1877-1959) stationskarl 1900-1902 födelseort Nordmark, Värmland

Olof August Hägglund (1879-1953) stationskarl 1902-1908 födelseort Gideå, Västernorrland

Johan Albin Högman (1882-1948) stationskarl 1906-1908 födelseort Jönköping

Nils Vilhelm Norberg (1883-1957) stationskarl 1907-1914 födelseort Revsund, Jämtland

Johan Alfred Johansson (1876-1955) stationskarl 1909-1910 födelseort Norrbyås, Skaraborgs län

Frans Albin Sundberg (1885-1955) stationskarl 1910-1912 födelseort Älvsbyn

Karl Olsson (1862-1948) stationsmästare 1910-1915 födelseort Segerstad, Västernorrland

Qvirinius Reinhold Bergström (1883-1955 ) stationskarl 1912-1913 födelseort Edefors, Västernorrland

Per Gustaf Gustavsson (1892-1976) stationskarl 1913-1913 födelseort Anundsjö

Karl Knut Alf Lindstedt (1893-1920) stationskarl 1913-1916 födelseort Gällivare

Gustaf Albert Bjurberg (1879-1948) stationskarl 1914-1915 födelseort Bygdeå

Bengt Ludvig Mårtensson (1888-1948) stationskarl 1915-1916 födelseort Skrea, Halland

Jonas Konrad Hagman (1891-1981) stationskarl 1915-1917 födelseort Björklinge, Uppsala

Karl Gustaf Viktor Lindh(1859-1927) ) stationsmästare 1916-1924 födelseort Vetlanda, Jönköping 

Anders Gustaf Andersson (1893-1967) stationskarl 1918-1920 födelseort Tuna, Västernorrland

Robert Leonard Gustavsson (1895-1955) stationskarl 1919-1920, födelseort Markaryd, Kronobergs län

Ture Valfrid Vennberg (1894-1954) stationskarl 1920-1921 födelseort Hietaniemi

Sigurd Albin Lundgren (1893-1964) stationskarl 1920-1921 födelseort Byske Västerbotten

Johan Emil Dahlöf (1895-1964) trafik biträde 1921-1926 födelseort Torp, Västernorrland

Erik Engelbert Zackari (1896-1957) stationskarl 1921-1928 födelseort Nedertorneå

Hans Reinhold Sigfrid Kristoffer Brehmer (1881-1956) stationsmästare 1924-1927 födelseort Holm, Älvsborgs län

Felix Fritjof Lindström (1890-1973) stationsföreståndare 1930-1936, födelseort Överluleå

Johan Edvin Ledin (1897-1963) stationsföreståndare 1938-1939 födelseort Gällivare

Leonard  Mattias Byberg (1892-1971) stationsföreståndare 1940-1942 födelseort Själevad Västernorrland

Karl Olof Lundberg (1919-1998) stationskarl 1942 födelseort Brunnby Skåne

Gustaf Enock Tidsam (1915-2015) stationsföreståndare 1943-1944 födelseort Bara, Skåne

Carl Gustaf Eriksson (1916-1995) stationsföreståndare 1944-1953 födelseort Nyåker

Erik Arvid Malmgren (1916-2006) stationskarl 1944 födelseort Mellansel. Ångermanland

A B Sundqvist född 1916, stationsföreståndare 1953-1958 

Omfattande modernisering av expeditionslokalerna företogs 1943-1944. Utvändigt brädfodrades stationshuset 1946. 

Trafikens omfattning år 1948

4958 försålda biljetter och 19517 godsexpeditioner 

Det här kunde man läsa i en bok om Statens Järnvägar som utgavs 1953.

Niemisel ligger i Råneå kommun, Norrbottens län. I samhället som har cirka 800 invånare, finnas gästgivaregård,tre bilstationer, affärer av alla slag samt en folkskola , belägen cirka två kilometer från hållplatsen. Närmaste läkare är i Råneå.

 

Mjöträsk bv stuga nr 310  -  1180.9 km 

2 rum och kök. Såld 1938 för 1210 kronor. Stugan är riven.

Elof Johansson (1860-1937) banvakt 1903-1925 födelseort Visselfjärda, Kalmar

Alfred Ulrik Riström (1978-1952) banvakt 1905 födelseort Råneå

Johan Anton Wennström (1881-1943) banvakt 1907-1911 födelseort Överluleå

Rickard Johansson (född 1900) banvakt 1921-1923 födelseort Piteå

Bjurå station  -  1184,313 km

Bjurå station Foto: Sveriges järnvägsmuseum, Gävle

Trafikplats med expeditionsbyggnad, den lilla stationen ersattes med en ny 1945, som även hade poststation 1 augusti 1947 - 30 november 1965.

 
Bjurå nya station, foto från Sveriges Järnvägsmuseum

 

Personal i Bjurå

Erik Anton Ekman (1878-1946) banvakt 1902-1905 födelseort Överluleå

Lars Konrad Nygren (1872-1951) banvakt 1904-1929 födelseort Norsjö, Västerbotten

Alfred Ulrik Riström (1879-1952) banvakt 1905-1930 födelseort Råneå

Johan Petter Nilsson (1878-1957) banvakt 1908-1916 födelseort Överluleå

Leon Fingal (Larsson) Lennelind (1912-1992) banvakt 1940 födelseort Avafors, Råneå

Olga Adina (Larsson) Lennelind (1910-1981) platsvakt 1940 födelseort Nederkalix

Oskar Verner Karlsson (1914-2008) stationskarl 1942 födelseort Hörja, Skåne

Fritz Hugo Rensfeldt (1917-1991) stationskarl 1942 födelseort Råneå

Johan Fritiof Enbom (1918-1974) stationskarl 1943 födelseort Överluleå

Hans Ebbe Edvin Karlström (1920-1999) stationskarl 1943 födelseort Norrköping, Östergötland

Gustaf Albert Ekman (1893-1951) stationskarl 1947 födelseort Lund, Skåne

Mattismyran bv stuga 312  -  1187.6 km 

1 rum och kök, flyttad till Varjisträsk vid Inlandsbanan, ombyggd till stationshus tillsammans med nr 330 Sandudden. Stugan riven 1935.

Personal:

Johan Oskar Marklund (1875-1951) banvakt 1917-1921 födelseort Umeå, Västerbotten

Klas Vilhelm Isakssson (1890-1974) stationskarl 1918-1920 födelseort Tysslinge, Örebro

Olof Anders Jonsson (1877-1966) banvaktsförman 1918-1921 födelseort Graninge

Johan Fabian Sandberg (1886-1985) banvakt 1919-1923 födelseort Jokkmokk

Larsträsk bv stuga 313  -  1190.8 km

Riven efter 1949, 2 rum och kök.

Avafors station  -  1193 km 

Avafors 1950, foto Eric Lundqvist

Två banvaktsbostäder i stationshuset samt ett rum och kök. Stationen riven. Poststation förenad med järnvägsstationen 1 augusti 1902 - 31 mars 1970.

Personal:

Sven Karlsson (1853-1939) stationsmästare 1902-1906 födelseort Asarum, Blekinge

Olof Svensson Friberg (1862-1935) stationsmästare 1906-1909 födelseort Loushult, Kristianstads län

Johan Albin Högman (1882-1948) stationskarl 1907-1908 födelseort Säby, Jönköpings län

Karl Linus Jacobsson (1877-1937) stationskarl 1908-1912 födelseort Tuna, Västernorrland

Karl Ludvig Ehrnström (1853-1936) stationsmästare 1909-1915 födelseort Skinnskatteberg, Dalarna

Magnus Viktor Mauritz Magnusson (1883-1946) stationsmästare 1915-1918 födelseort Ny, Värmland

Per Hjalmar Lindqvist (1894-1955) stationskarl 1915-1922 födelseort Degerfors

Johan Erhard Nordberg (1891-1979) stationskarl 1916-1917 födelseort Jokkmokk

Leonard William Schylander (1891-1969) stationskarl 1916-1918 födelseort Nederluleå

Per Albert Näslund (1893-1964) stationskarl 1917-1918 födelseort Graninge, Ångermanland

Johan Anton Thelin (1883-1967) stationsmästare 1918-1922 födelseort V Lövsta, Västmanland

Viktor Holmström (1879-1963) stationsmästare 1922-1925 födelseort Skellefteå, Västerbotten

Johan Albert Niklasson (1891-1971) trafikbiträde 1925-1930 födelseort Älvsbyn, Norrbotten

Erik Konstantiun Näslund (1888-1932) stationsföreståndare 1930 födelseort Bollnäs, Gävleborg

Gustaf Adolf Carlehed (1922-1979) trafikbiträde 1946 födelseort Berga, Västergötland 

 

Avafors bv stuga nr 315  -  1193.635 km

foto Peter Sandström, banvakt.se 
Stugan riven 2011. 

Personal:

Karl Viktor Karlsson (1876-1957) pumpare 1901-1933 födelseort Överluleå

August Laurentius Jansson (1870-1953) banvakt 1902-1905 födelseort Odensala, Stockholm

Sven Edvard Haklin Edlund (1870-1953) banvakt 1902-1906 födelseort Helgum, Västernorrland

Ernst Herman Andersson (1870-1951) banvakt 1902-1906 födelseort Stenstorp, Skaraborg

Anders Gustaf Eriksson (1874-1943) banvakt 1903-1906, födelseort Graninge , Ångermanland

Oskar Fredrik Larsson (1972-1953) banvakt 1903-1909 födelseort Råneå

Karl Johan Viklund( 1874-1951) banvakt 1903-1934 födelseort Sävar, Västerbotten

Lars Konrad Nygren (1872-1951) banvakt 1903-1904 födelseort Norsjö, Västerbotten

Karl Johan Andersson (1866-1951) banvakt 1906-1917 födelseort Lerdala, Skaraborgs län

Johan Arvid Öhman (1881-1956) banvakt 1907- 1913 födelseort Skellefteå, Västerbotten

Henrik Larsson (1886-1980) banvakt 1909-1916 födelseort Råneå

Erik Åberg (1972-1969) banmästare 1910-1912 födelseort Åre, jämtland

Sven Algon Ekman (1883-1948) banvakt 1911-1913 födelseort Överluleå, Norrbotten

Nils Viktor Engström (1881-1935) banvakt 1911-1930 födelseort Skellefteå, Västerbotten

Erik Wallner (1865-1937) banvakt 1912-1918, födelseort Torsåker, Gävleborgs län

Per Elis Boman (1898-1921) banvaktsaspirant 1917 födelseort Njurunda, Västernorrland

Per Fredrik Falk (1869-1949) banvakt 1917-1919 födelseort Hamrånge, Gävleborgs län

Lars Johan August Johansson (1890-1971) banvakt 1919-1928 födelseort Överluleå

Karl Albin Vikström (1895-1966) banvakt 1921 födelseort Älvsbyn

Gustaf Adolf Magnusson (1894-1970) banvakt 1923-1928 födelseort Graninge, Ångermanland

Anders Evert Andersson (1898-1934) banvakt 1828-1929 födelseort Fågelvik, Värmland

 

Banvakter i Avafors bodde även i stationshuset som hade två lägenheter.

 

Banvaktsstugor

Med mellanrum från 2,5 kilometer till någon mil utmed järnvägarna i Sverige har det funnits banvaktsstugor byggda enligt olika standardmodeller. Den allra minsta modellen byggdes under 1850-talet och mätte 2,4 x 3 meter. Ingången till stugan var med gaveln mot järnvägen. Först steg man in i en förstuga, sedan kom man in i det enda rummet. På motstående gavel fanns ett utedass (toalett). 

 

Tack!

Tack till Boden Överluleå forskarförening som  har haft en studiecirkel om järnvägens betydelse i Norrbotten. De har samlat information om samtliga anställda , banvakter och alla stationsanställda inom järnvägen . Fokus har legat främst på banvakter. Med hjälp av främst kyrkböcker har de kunnat hjälpa oss med information om personerna vi berättat om. Främst mellan åren 1885-1945. På grund av sekretesslagen som endast tillåter publicering av uppgifter om personer 70 år bakåt i tiden från dagens datum, vilket man får respektera.

Senare är tanken att lägga till uppgifter i denna artikel. Önskvärt är att läsare som har uppgifter och/eller vill hjälpa till att inskaffa mera information för att mer fakta om järnvägen kan belysas kontakta Raan.nu 

Tack till Tommy Hendler, Boden Överluleå forskarförening, Mikael Lundberg foto och Birgitta Johansson Norberg för hjälp med layout, 

Källor: Boken: Banvakter och Stationspersonal Boden- Övertorneå-Haparanda Övre Norrland Del 1, boken: Historia om Råneå älvdalar 1200-1900 talet, Google och egen forskning.

Redaktör: Kent Höglund