Han hade en liten väska i handen när han lämnade hemmet,jag rodde honom över älven. Sedan åkte han med Jacobssons buss till Boden. Där tog han tåget söderut. Slutmålet var Styrsö, det var med stolthet i rösten som storebror Gösta Wikstén berättade om sin storebror Ragnar som lämnade hemmet vid en ålder av 19 år. Året var 1936. Ingen visste då om Ragnar skulle komma hem igen, för den då oftast dödliga sjukdomen tuberkulos (TBC) var oftast dödlig. Men Ragnar var en man född med tur och tillfrisknade efter några år. 

Carl Ludvig Wikberg hade söndagsskola i sitt hem i Böle, Aspheden. Han var missionsförbundare.

Ströjobb tog Ragnar när han hade lämnat denna kurort i Styrsö, på bl.a, några handelsträdgårdar i Göteborgstrakten. Men så lärde han känna en man som hette Larsson, som var kock på den stora passagerarfartyget M/S Kungsholm och det var början till den stora resan för honom. Ett jobb som jungman fick han på denna stora båt, men det dröjde inte länge innan han avancerade till elektriker ombord. För det arbetet hade han provat på hemma i Böle. Med framgång. denna båt kom att bli Ragnars hem under hela andra världskriget.

Ragnar Wikstén 

För information: M/S Kungsholms storhetstid varade i 10 år mellan 1929-39.På somrarna korsade hon Atlanten två gånger i månaden. M/S Kungsholm var en av Svenska Amerika Linjens vackraste fartyg, byggd 1928 av Blohm & Voss i Hamburg Tyskland. Burmeister & Wein-dieslarna utvecklade 17.000 hästkrafter och fartyget hade styrhytt för 1544 passagerare som i 17.5 knops fart reste över Atlanten. Ett lyxkryssningsfartyg, men så bröt det Andra Världskriget ut 1939 och det blev mycket farligare att "korsa" Atlanten. USA gick med i kriget och den 13 december 1941 då beslagtogs båten av USA under mera kuppartade förhållanden. Orsaken var Japanernas flyganfall den 7 december 1941 på den amerikanska flottbasen Pearl Harbour, högkvarter för USA:s Stillahavsflotta.  

Besättningsmän på den amerikanska båten M/S John Ericsson. Ragnar Wikstén längst till höger.

Ny ägare och namn på M/S Kungsholm.

Den 4 januari 1942 sålde ägaren Svenska Amerika Linjen  den till USA. Som byggde om detta "Lyxfartyg" till trupptransportfartyg för 410 man. Nytt namn fick båten M/S John Ericsson. Samtliga svenskar mönstrade av utom Ragnar och en bagare. Eftersom Ragnar var expert på fartygets elektriska utrustning ville amerikanarna ha honom kvar ombord . All den fina inredningen på båten revs ut, man slog spikar i svinlädertapeterna och valnötspanelerna. Så gick det till i krigstider. Mellan åren 1942-45 blev det många resor över Atlanten. Bland annat besökte fartyget Casablanca, känd för filmen med det namnet som hade premiär 1942. Alldeles efter denna att denna film spelats in gjorde Ragnar och besättningen på båten ett besök i denna stad, lite speciellt tyckte alla. Svenskfödda Ingrid Bergman och Humprey Bogart var ju filmstjärnor i denna "filmklassiker". Allt detta fick Ragnar Wikstén vara med om. Noterbart är att Ragnar pratade aldrig om sina krigsminnen, varken inom familjen eller i kretsen av utomstående.  

Gick iland efter kriget.

Televisionen slog igenom på allvar i Amerika efter kriget och Ragnar hamnade i TV -gamet. Han pysslade med TV-apparater i fyra-fem år men tröttnade så småningom. Sen fick han arbete i en firma vid namn Sperry Gyroscope Comp, som hade firman i New York. Troligtvis på den tiden världens största i sitt slag. Den tillverkade radar och annan apparatur, som moderna fartyg på måste har tillgång till. Wikstén var "field engineer" i firman, reste omkring och tittade till apparater och instrument på fartyg i olika hamnar. 

Efter 20 år kom Ragnar Wikstén år 1956 hem till Böle på ett hastigt besök. Båda lokaltidningarna NSD och NK passade på göra intervjuer och skriva ett reportage om honom. Den 15 september stod reportagen att läsa i dessa tidningar.

Rubrik: Böleyngling for västerut - hemma igen efter 20 år. 

Råneåbygden behöver inte blygas för ättlingar som i Amerika (USA) skapat sin egen framtid. En av dem är Field Engineer Ragnar Oskar Wikstén som trampade ur barnskorna på Näset i södra Böle. Just nu är han hemma i Böle för att besöka sin gamla far och bröderna. Detta besök gör han i samband med en tjänsteresa i Europa, då han nu är anställd som rådgivande radarexpert i den världsberömda firman Sperry Gyroscope Co. Som är det största radartillverkaren på världsmarknaden och levererar omkring 70 procent av all utrustning till fartyg m.m. Firman har filialer i varje större hamn i Europa och i tre månader ska Ragnar besöka dessa filialer och instruera ingenjörerna som arbetar där. Bara besök i Stockholm och Göteborg , Norge och Nederländerna (Holland) återstår innan han får åka tillbaka till "Staterna" igen.

Om sig själv berättade Ragnar för reportrarna: Nog minns jag tiden i skolåldern, när jag nötte skolbänken i Böle skola. Ofta var det besvärligt när vi på egen hand skulle ta oss över Råneåälven. Läslust fanns också och ofta ställdes färden till Råneå bibliotek för att teknisk litteratur. Och det tog inte så lång tid innan det var genomläst, det som på den tiden fanns för en läshungrig yngling. Han berättade även att han efter 8 år på Kungsholm blev landfast och fortsatte sina studier, vilket gjorde att han fick tjänsten som radaringenjör. 

USS Nautilius, världens första atomubåt som passerade nordpolen under isen.

Då fick eller inte kunde Ragnar berätta om alla experiment och forskning som ledde till att han arbetade aktivt på Nautilus, världens första atomdrivna ubåt som sjösattes 1954. Efter han besökt Böle fick han vara med om sitt livs resa, tillsammans med med 115 andra personer, däribland kommendörkaptenen som var en svensk ättling vid namn William R Andersson. Givetvis hade denna atomubåt fått namnet efter Jules Vernes undervattenfarkost i romanen "En väldsomsegling under havet". Nautilus färdades 1958 i 4 dygn under isen från Alaska via nordpolen till isfritt hav mellan Spetsbergen och Grönland. Den 3 augusti 1958 passerade båten USS Nautilius under nordpolen. Ragnar Wikstén och de andra i besättningen hade det inte alltid så lätt på denna resa, svårigheten att navigera under nordpolen var ett problem. "Longitudroulette" var namnet som användes när kompassnålen irrade omkring och stor osäkerhet rådde ombord. Men slutet gott allting gott. 

För världen, vårt land och flottan - nordpolen, talade kommendörkaptenen William R Andersson till sin besättning när bedriften fullbordats. USA:s 34:e president Dwight David "Ike" Eisenhower tog emot besättningen den 9 augusti, på Island av alla ställen, under högtidliga former givetvis. Tre dagar senare möttes fartyget av tusentals människor när de angjorde hamnen i Portland på hemmaplan. "Blågul flagga i tornmasten" förundrade många, men få människor visste anledningen till denna sak. En svenskättlad kommendörkapten och en radarexpert vid namn Ragnar Wikstén var anledningen till denna flaggfärg. För information: Det "kalla kriget" mellan stormakterna Sovjetunionen och USA var som hetast på 1950-talet och alla framgångar något land kunde visa upp var oerhört betydelsefullt på alla sätt och vis. När Ragnar Wikstén var på hemmabesök var han bevakad hela tiden, USA var oerhörd rädd att det skulle hända honom något med tanke på all kunskap han satt inne med.  

Träffade sin tillkommande på Kungsholm.

Flickan/damen som senare blev Ragnars maka (fru) träffade han ombord på Kungsholm, det mötet blev av i och med att hon var passagerare på en kryssning. Rose-Mary var hennes namn och som många amerikaner hade hon rötter i Europa. Hennes pappa kom från England och hennes mamma från grannlandet Irland. Giftemål givetvis och sedan kom 5 barn till familjen. De bosatte sig i Brooklyn i New York.  Wikstén besökte hembygden flera gånger och passade ofta på när det var älgjakt på hösten. Han talade svenska flytande utan någon utpräglad brytning, övning på sitt hemspråk fick han när han regelbundet träffade några svenskar i New York. Även de svenska utsändningarna på Radio brukade han regelbundet lyssna på för att vara informerad av vad som hände i "Gamla Svedala". Regelbunden kontakt speciellt med sin bror Gösta har han haft under dessa 20 år som han varit borta, brevskrivning var inte hans specialitet utan det är hans fru som hjälpte honom.

Till höger på bilden ser vi Ragnar Wikstén med sin fru Rosemary, och arbetskamraten på båten M/S Kungsholm, Stig och hans fru Irene.

För information: För familjen Wikstén kunde sista bandet med Sverige, Råneå och Böle ha brustit den där dagen 1971 då Ragnar Wikstén avled, hjärtat orkade inte längre,  men ödet ville annorlunda. Ingen i familjen hade besökt pappa Ragnars hemtrakter i Södra Böle, först åkte en dotter över och sedan åkte sonen Philip över. Och det är Philip som nu är bosatt i Råneåområdet som hjälpt till med en del med intressanta uppgifter om sin fader "Radarexperten" Ragnar Wikstén.

Ragnar är en av många som passerar revy i Lars Gyllenhals och Lennart Westbergs bok som heter "Svenskar i krig", om svenska medborgare som deltog i krigen från 1914-1945. Ragnar Wikstén var inte soldat, men en av de 8000 svenska sjömän som arbetade med vapen och trupptransporter för den allierade sidan.

Källor: Tidningsartiklar i NSD och NK, Google, Philip Wikstén, boken Böle " Vår by vid Råneåälven". 

Tack till: Leif Hansson, Philip Wikstén, Johan Asplund Layout, Lars Sjöberg Webbansvarig Raan.nu.

Redaktör: Kent Höglund