En berättelse om Johan Lindström även kallad "Trappern" från Mjöfjärden
Om vi pratar om Johan Lindström från Mjöfjärden så är det inte många som vet vem det var, men om vi nämner ordet Trappern, då vaknar intresset hos oss. I alla fall vi som blivit lite äldre. Nu vill jag berätta lite om Johan Lindström, naturbarnet som visade att det gick att vara annorlunda om man bara ville. Han har min största respekt och därför väljer att delge er lite minnen och fakta om mannen – myten Trappern Lindström.
Gården Innigård i Mjöfjärden beboddes av Emanuel Lindström och hans hustru Sofia . De hade barnen Johan, Anna, Hulda, Albert, Mina, Amanda, och Alfred. Vid sidan av ett litet jordbruk brukade Emanuel fiska löja och strömming, även sälar fångade han. Det var gott om sälar i början av 1900 – talet . Som fångstredskap andvändes sältänger. Det var i denna miljö som Trappern växte upp. Han föddes 1890 och bodde i Mjöfjärden till 1910 då tog äventyrslusten över och han utvandrade till USA-Seattle. I gränstrakten mellan USA och Canada lärde han sig allt om jakt och fiske . Det var tufft att klara sig – att överleva i denna karga miljö. Men Trappern överlevde 20 år och kom tillbaka till Mjöfjärden 1930. I början levde han med sin mor Sofia men äventyrslusten tog över ibland. En morgon häktade han ner sin bössa från spiken och gav sig ut för att jaga. Modern fann inget märkvärdigt med detta. På kvällen saknade modern sin son vid matbordet men gjorde inget större väsen av detta. Hon visste ju att sonen var synnerligen väl lämpad att ta till vara på sig själv och hennes lugna förtröstan fick till slut sin lön. Efter ett år stegade Trappern in i stugan på kvällskvisten, hängde upp sin bössa på spiken och satte sig vid matbordet som inget hade hänt. Han berättade aldrig var han varit. När vägen mellan Börjeslandet och Råneå drogs över Rånekölen arbetade Trappern med detta vägbygge. Året var 1937. När de andra vägarbetarna togs sig hem efter arbetsdagens slut så stannade trappern kvar i skogen. Han hade byggt sig en skogskoja och övernattade där. Mat fixade han alltid , bössan var ju alltid med. Detta att ha ett arbete var väldigt ovanligt för Trappern. För det mesta var han fri och obunden.
I slutet av 1930- talet byggde sig Trappern ett eget hus. Han var händig och tomtmark hade han gott om. Huset låg perfekt belägen med havsutsikt. En dag i november såg han hur en man kom och sparkade efter isen och lyfte upp hans fiskesaxar som han satt ut föregående kväll för att få matfisk. Trappern tog bössan och siktade ordentligt, mannen som sparkade hade en hink med sig. Trappern satte ett skott genom hinken och mannen försvann snabbare än man kan tänka sig. Trappern var en otroligt duktig skytt, det visade han många gånger i olika sammanhang.
Trapperns hus finns fortfarande kvar, vackert beläget vid Mjöfjärdsviken.
Hur många rävar som Trappern förpassat till de sälla jaktmarkerna visste han säkert inte själv men det var hundratals om inte mera. Han hittade en rävlya och på något konstigt sätt så fäste han sig vid en rävunge. Denna rävunge blev som Trapperns egen hund med koppel och allt. Trivseln mellan de två var till bådas belåtenhet och allt var perfekt- ett tag. Några vilda fighter med byns stövare blev det visserligen, men så lyckades Räven ta ihjäl byns enda anka och det uppskattades inte av grannarna. Med sorg i hjärtat var Trappern tvungen att skjuta sin kamrat som straff för mordet på ankan.
Trappern hade två fiskebåtar som han hade döpte till Seattle I och Seattle II. Han skrev själv namnen på båtarna, men bokstaven S vände han på så det blev ett frågetecken istället. Seattle II hade en inombordsmotor av märket Backteman. Motorn startades med fotogen sen kördes den på bensin. Många fisketurer var han med om, i alla väder, var han ute. Ibland blev han på grund av dåligt väder kvar i sin fiskestuga på Långörarna. Men han klarade sig alltid, till och med småfåglar kunde vara matnyttigt. Ett proffs till jägare klarade sig alltid.
Att Trappern alltid var klädd i en lång rock (med inbyggd gevärsficka) och en slokhatt eller en pälsmössa på huvudet det har ni säkert räknat ut. Han rökte ofta pipa . Vad det gäller alkohol så var kräsen .Det var bara Seagrams whiskey som han riktigt gillade. Trappern gillade att sätta upp lappar med olika texter. På en lapp kunde man läsa detta ”Ren sprit behöver ni inte bjuda på”. Många hälsade på Trappern och det festades en hel del i hans stuga. I stugan fanns ett bord med en snurrande bordsskiva, det var en uppfinning som Trappern gillade skarpt. På detta sätt kunde han spara energi... Kvinnor var inte hans grej och det skojades en hel om detta. Pengar hade han alltid, ibland sålde han lite tomtmark som han ägde men många frågade sig vad han levde av.
Sista åren flyttade Johan Lindström till Råneå och bodde på Edénsvägen 5 nära Kyrkan. Det hyreshuset är rivet och ersatt av nytt.