Under åren 1906-10 bröts fältspat i Sörihällan, Mjöfjärden, och under tre perioder fram till 1927-28 var det brytning också i Högheden, Råneå. Det rörde sig om 10 000 ton, inalles. Fältspaten, som användes till porslinstillverkning, exporterades till Tyskland, England, Finland och även till Ryssland.
På höstarna upphörde brytningen i Högheden. Gruvhålet, 42 m djupt och med en diameter på ung. 10 m, fylldes med vatten. Stål Artur var maskinist, på försommaren tillverkade han en flotte för sig själv och Hexamotorn - en kultändare. Han pumpade upp vattnet och följde själv med flotten ända ner till botten. Selfrid Rutström, Sundom var den som hissades ner i gruvan för att sätta sprängämnen i sprickor och borrhål. Två man drog upp honom, då fick ingenting fallera. Det här var före arbetarskyddets tid.

Ett hårt arbete mitt i vintern med spett och spade, hästar och slädar. Vi ser t o m en kvinna längst till vänster(källa: Valdy Perssons bildarkiv).

Nere i gruvan var det mörkt och fuktigt. Det osade och dånade, motorljudet hördes in till byn. Stegar var fastpluggade i bergväggen i avsatser som arbetarna använde sig av. Det var mestadels äldre karlar, som jobbade i gruvan, de gick morgon och kväll till och från Mjöfjärden resp Råneå. Brynolf Larsson var den som smidde borrarna. En hissanordning - en vinsch med ett stort hjul och lina, drog upp tunnan med Fältspat. Sorteringspojkar knackade bort gråberg, kvarts och glimmerskiffer från fältspaten.

Sommartid körde bönderna fältspaten med häst och vickflake efter nedrevägen till Örudden, Urn kallad, för att på vinterföret köra fältspaten ut till Jonsgrundet, som för övrigt tillhör Mjöfjärdens byalag. Körslorna påbörjades så tidigt på hösten att isen gick i vågor av tyngden, trots att man vattnat isvägen. Kusken satt redo med yxan att snabbt slå bort skakelträet om olyckan skulle vara framme. På så sätt kunde han rädda livhanken på sig själv och hästen.
På vintern byggdes kajen på Jonsgrundet. Man spettade hål i isen och pålade med slägga ner grova stockar med grovändan upp. Det djupaste stället var kanske 15 m. Pålen - stocken kapades strax ovanför Vattenytan och skarvades med en påle med grovändan ner. På tre sidor förankrades pålarna ihop med plankor som spikades fast ytterst noga. Att pålen var grov var av stor betydelse, man ville i möjligaste mån motverka svaj. Det var unga karlar från Sundom och Mjöfjärden som byggde kajen.

Vintern därpå frös pålarna fast vid isen, när det blev högvatten höjdes pålarna och vid lågvatten tröcks de ner. Man gjorde försök med att spetta upp isen vid pålarna och hälla dit salt, men försöket misslyckades, saltet löstes upp och försvann.

Jonsgrundet är naturskönt beläget mitt i Mjöfjärdsviken. I början av 1900-talet angjorde ångbåtar ön för att lasta fältspat. Fältspaten gick på export ut i Europa. Numera är Jonsgrundet byns eget fritidsområde. Bild 2013: Leif Hansson

På sommaren kom ångbåten. Kajen var kanske 40 m lång, bredden omkring 70 cm. Båten låg med bredsidan mot kajen. Över båten låg plankor som arbetarna gick efter för att tippa ur kärrorna ner i lastrummet. Kajen var byggd högt över vattenytan, plankorna till båten lutade starkt uppför när båten var olastad för att slutta nerför när båten slutligen var färdiglastad.

De nästan övervuxna högarna med fältspat, minner om gamla tider. Bild 2013: Leif Hansson

Det var två arbetslag med 5-6 personer i varje. När ena laget var i land för att handlasta var det andra laget på väg ut att tippa lasten ner i lastrummet. Kärrorna hade järnhjul, det var mycket noga att ingen ur arbetslaget tappade minsta sten på kajen eller på plankorna, kärran kunde då tippa och dra med sig karl och kärra ner i djupet. Den provisoriska kajen svajade, när svajet blev alltför intensivt måste arbetarna sätta ner kärrorna. En gång tappade Frek Oskar kärran ner i det tomma lastrummet. Det var en Herrans tur att han inte följde med själv, fallet var högt, det blev bara spillror av kärran. Ingen svårare olycka inträffade, vad känt är, trots att hela företaget var ytterst vanskligt.

I arbetslagen fanns följande män från byn: Utanäs-Konrad, Frek-Oskar, Frek-Alfred, Lillgärd-Jonas, Östigård-Emil, Framigård-Joel, Framigård-Georg, Svärd-Johan, Svärd-Selfrid, Oppigård-Ludvig, Inigård-Alfred och Lövholms-Nils. Vad kan dagpenningen ha varit - 5 kr?

Arthur Eriksson, Råneå sålde props till England, propsen användes att stötta med i kolgruvorna. Propsbåtarna låg ute vid Jonsgrundet, bl.a Tana av Råå, ett segelfartyg som gick under vid en kollision med ett annat fartyg. Propsen transporterades ut till Jonsgrundet med bogserbåten Hopp.

Ön har numera en fin brygga och grillplatser. I bakgrunden ses en s k bakval. Ön är ett mycket populärt utflyktsmål. Bild 2013: Leif Hansson.

Vintern 2000 -Gunvor Johansson