EMIGRATIONEN TILL NORDAMERIKA
PÅ 1800 - OCH 1900 - TALEN
En dokumentation av emigrationen från Böle, Råneå, till Nordamerika. Sammanställd av en studiecirkel i Böle Hembygdsförening år 2011.

BÖLE HEMBYGDSFÖRENING / SEKTION ÅR 2011
Emigrationen till Nordamerika på 1800- och 1900-talen.

Utvandringen från Böle
Enligt våra uppgifter var det ungefär lika många personer som emigrerade från Böle i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet som det är invånare här idag, men det är många omständigheter som gör att våra siffror inte är helt pålitliga. Alla finns inte med i emigrantboken t.ex. därför att somliga valde andra resvägar. En del provade att bosätta sig på andra orter i Sverige och hoppades i första hand få arbete där, men när de något år senare blev arbetslösa, kom de att räknas som utvandrade från den orten, när de sedan sökte sig till USA.
Det var just arbetslösheten som var den största anledningen till emigrationen. Det rådde stor fattigdom och t.o.m. svält i Sverige på den tiden. Barnfamiljerna var stora, och när barnen växte upp fanns det inget arbete för dem.
Vi har kommit fram till att det var 161 personer som lämnade Böle för att söka sig en framtid i USA, Canada, Nya Zeeland eller Australien, men för de flesta var det just USA som var drömlandet.
Det var på 1870-talet som de första utvandrarna lämnade Böle. Antal utvand-rare från Böle under de årtionden då utvandring i större skala var aktuell:
1870-talet 3, 1880-talet 13, 1890-talet 17, 1900-talet 55, 1910-talet 25, 1920-
talet 40, 1930-talet 4. Att antalet emigranter minskade så snabbt på 1930-talet berodde på att det då var depression, en djupgående lågkonjuktur med brist på arbete även i USA, oroliga tider och snart skulle det också komma att bli världskrig. Många år utan utvandring följde, tills slutligen familjen Ekman, 4 personer, utvandrade år 1951 till USA.
Det var mer än dubbelt så många män som kvinnor som utvandrade, 114 resp. 47. Det var ofta bondsöner och bonddöttrar, och de var i regel unga och ogifta, ofta omkring 18-25 år gamla. De gifta män som utvandrade hoppades ofta på goda förtjänster, så att de skulle kunna bättra på familjens ekonomi därhemma, men tyvärr var det inte alla som det gick bra för i det nya landet.
Det finns Bölebor som har så god kontakt med sina släktingar i Amerika att de träffas ibland - antingen i USA eller här i Sverige. Om det var mycket länge sedan utvandringen ägde rum, är det dock oftast så att kontakten avbrutits

Emigrantförteckningens uppgifter

Som tidigare påpekats kan vi av olika anledningar inte garantera att denna förteckning över utvandrarna är fullständig. Vi tar tacksamt emot uppgifter om ev. emigranter som vi ej fått med här eller rättelser om våra uppgifter är felaktiga.

Så här är förteckningen uppställd
- Emigranterna hänförs till den gård där de bodde i Böle när de utvandrade. Dit hänförs även de som är födda i / har bott i Böle, även om de därefter bott på annan plats vid emigrationen.
- Gårdsnummer och gårdsnamn är samma som i boken Böle vår by vid Råneälven (= Böleboken).
- Om det under gårdsnamnet står t.ex. Böleboken sid. 101, så finns där en text som anknyter till gårdens emigrant(er).
- Där kan det också stå t.ex. sid. 10 i detta häfte.
- Den yngsta generationen utvandrare står överst för varje gård.
- De olika generationernas utvandrare på gården åtskils av en heldragen linje.
- Samtliga förnamn, uppgifter om tilltalsnamn, civilstånd, födelseår, utreseår och ev. återkomst anges om de är kända.

Förkortningar
g-gift, gm-gift med, og-ogift, ä-änkling, åter-återvänt, förs-försvunnen/har ej hörts av, Nya Z = Nya Zeeland

Nr. 1 – 40. Bykärnan och Näset. Siffrorna anger bostads-

fastigheter.

2. Freedd Uppkallat efter Alfred Nilsson f 1863

Föräldrar: Nils Petter Larsson f. 1817 / Anna Kajsa Selberg f 1827
Nilsson Josef Alfred f 1863 og USA 1892 åter

7. Mårtis = Mårtens (beboddes tidigare av flera generationer vid namn Mårten/Mårtensson )

Föräldrar: Edvard Engström f 1858 / Anna Lovisa Johansdotter f 1860
Engström Frans Herbert f 1885 og USA 1909 åter
Engström Hildur Amanda f 1894 og Nya Zeeland 1925
Engström Gerda Valborg f 1902 og USA 1923
Frans Engström emigrerade 1909 till USA. Där arbetade han på en mekanisk fabrik. Han träffade snart sin blivande hustru, Jenny Nilsson. Hon hade emigrerat från sitt hem i Gällared, Halland, och arbetade på en servering. De gifte sig och hyrde en lägenhet i ett tvåfamiljshus med alla bekvämligheter. De fick barnen Herbert f. 1914 och Frances f. 1915. Familjen umgicks mest med andra utvandrade Bölebor, t.ex. Benslin, men fick även amerikanska vänner. År 1921 återvände de till Sverige.På hemvägen besökte de Niagara-fallen. De bosatte sig på Frans hemgård, Mårtis. Barnaskaran växte och de tog så småningom över jordbruket.
Hildur Engström emigrerade till Nya Zeeland 1925 med sin familj, maken Hjalmar Öqvist från Prästholm samt barnen Alva och Henry.Familjen hade ett jordbruk, och de fick ett barn till, dottern Mary. Henry och Mary besökte vid vuxen ålder släkten på Mårtis. De kunde inte tala svenska, men däremot hade de en del ord på bondska i sitt ordförråd, t.ex. skao = sko. Hjalmars brorsdotter Greta i Prästholm besökte en gång släkten i Nya Zeeland.
Valborg Engström gifte sig med en amerikansk medborgare vid namn Cornelius.De slog sig ner i Minneapolis 1923 där Valborg arbetade som hemhjälp. Varken Valborg eller systern Hildur var några flitiga brevskrivare, men däremot brevväxlade Valborgs dotter med sin kusin Frances. Ingen av systrarna hälsade heller på i Böle sedan de emigrerat, trots att det någon gång funnits planer på att besöka hembygden.

Första brevet hem
Hildur Engström född på Mårtis (gm Hjalmar Öqvist, S. Prästholm) skrev till Jenny, som var gift med hennes bror Frans, och nu bodde på Mårtis.
Nelson - hamnstad på norra kusten av Sydön, Nya Zeeland. Nelson Creek = Nelson-bukten. Greymouth - hamnstad på Sydöns västra kust. Holmen ( i Prästholm ).

Nelson Creek den 31 maj 1925.
Bästa svägerska Jenny, sänder härmed några rader till svar på ditt brev. Roligt att höra att ni lever bra därhemma, vilket även vi får berömma oss utav intill närvarande. Resan hit gick utmärkt bra. Vi hade så bra väder ifrån England, så vi var inte nå sjösjuk därifrån, fast nog var det ju långsamt att vara flera veckor på sjön. Vi kom till Greymouth den 21 april, så det är mer än en månad sen vi kom fram, men jag har inte kommit mig för att skriva.
Vi var två veckor hos Emil Nyberg, och nu har vi varit nära tre veckor här. Evert Nyberg bor hos Janne Nyberg. Han bor här nedanför. Vi bor i ett gammalt hus som skall rivas och flyttas. Vi bor tillsammans allihop. Vi har två rum var, men köket har vi tillsammans. Där är så dålig spis som röker in, inte går det att steka eller grädda någonting i ugnen.
Hjalmar har fått brev från Elin och William, dom sa att det var bara kallt och snöade. Elin hade fotograferat sig och skickat ett kort i brevet. Alva ville inte se det strax, hon ville bara gråta. Hjalmar var också till doktorn med Alva, men han sa att var visst inte nå farligt, så nu är hon bra.
Jag hör att Valborg inte har låtit höra utav sig ännu. Jag glömde ta hennes adress, men det var för att hon tänkte flytta, som det inte blev ta någon adress. Jag fick ett brev från Ethel Olsson, så jag skall skriva till henne och fråga om hon har reda på om hon är i Minneapolis. Alfred har skrivit till Hjalmar. Hörs nästan fundera på att komma hit om det är goda förtjänster här. Nog skulle det ju vara roligt om ni kommer hit, fast nog tyckte jag det var otrevligt i början, men det blir väl bättre bara vi får en bättre bostad.
Inte var det kinkigt med doktorsundersökningen. Vi fick bara gå förbi Doktorn. Kararna fick ta utav sig mössan, men inte nå vidare. Ingen vaxination. Henry behövde inte heller vaxineras. Ni skall tro han hade att göra med att klättra opp och ned för trapporna på båten. Jag skall tala om att det var varmt över Ekvatorn. Vi fick nästan svettas ihjäl.
Det tar väl så länge innan ni får det här brevet, att ni håller väl på att slå. Det är ju en så ohyggligt lång väg.Hälsa Mamma och Pappa och alla hemma. Det är snart midsommar, men Herbert kan inte komma till oss som förr. Jag önskar jag kunde komma hem och åka cykel. Det var det roligaste jag visste om, medan jag var på holmen, men då var det den där besvärliga sjön.
Jag får då avsluta mina slarviga rader. Hälsa Händrik, Nåridjäla och Lundberg, och Jenny Hedström kan du också hälsa om du ser henne någon gång, från Hildur ( skriv svar ).

8. Nystogo = Nya stugan
Böleboken sid. 116 - 118
Föräldrar: Adolf ( Larsson ) Almén f 1877 / Tekla Engström f 1882
Almén Verner Tyko f 1904 og USA 1923
Almén Sigfrid Alfred f 1908 og USA 1927 åter 1932

Verner Almén bodde i Minneapolis. Under hela sitt yrkesliv där arbetade han på en fabrik med tillverkning av elektronisk utrustning till Fordbilar. Systerdottern Linnéa och hennes far Ernst Enström besökte honom 1976, och Verner kom själv flera gånger och hälsade på i Böle. Han och hans fru hade fyra barn. Verner avled 1979.
Sigfrid Almén bodde också i Minneapolis. År 1932 återvände han till Böle, där han ägnade sig åt byggnads- och skogsarbete samt tillverkning av skor. Han byggde då huset ”Siiss” (= Sigfrids) mellan Benslins och Nygårn. Sigfrid var ogift. Vad han arbetade med i Minneapolis är nu inte känt.

9. Paorsto - Henrik = Portstugo - Henrik
Föräldrar: Ibert Ekman f 1886 / Alma Sundström f 1890
Ekman Gustaf f 1916 g USA 1951
Ekman Aida f Nilsson f 1921 g USA 1951
Ekman Vivianne, barn f 1945 og USA 1951
Ekman Kerstin, barn f 1945 og USA 1951
Böleboken sid. 178
Föräldrar: Emanuel Sundström f 1851 / Anna Lundberg f 1854
Sundström Oscar f.1875 USA 1907 se gård 42 (Laos)
Sundström Anna Viktoria f 1877 USA ca 1900 uppgifter saknas
Sundström Isak Vilhelm f 1879 USA ca 1900
Sundström Axel f 1885 og USA 1905 uppgifter saknas

Gustaf Ekman f. 1916 emigrerade med familjen år 1951. De bodde i Kalifornien till 1978, och därefter i Dallas, Texas. Gustaf arbetade som byggmästare. Hustrun Aida avled 1985. Gustaf gifte sedan om sig med Marianne Livingstone, som var född i Malmberget. (Hennes familj hade bytt namn vid utvandringen till USA). Efter sitt första äktenskap hade Gustaf kvar huset i Boden. Där brukade han och frun tillbringa somrarna. Gustaf Ekman avled i mars 2010 vid 93 års ålder. Hans döttrar har också besökt hembygden.
Gustaf Ekmans far, Ibert Ekman f. 1886, hade också varit i USA. Han var från Niemisel och utvandrade därifrån 1910. Han ägnade sig åt skogsarbete i Idaho. Han var då trolovad med Alma Sundström och gifte sig med henne när han återvände. De tog över gården Paorsto - Henrik efter Emanuel och Anna Sundström.
Sundström Isak omkom i unga år i en olycka i ett stenbrott i USA.

11. Nedre Stränd = Nedre Strand ( av namnet Strand )
Föräldrar: Erik Strand f 1877 / Ida Lundberg f 1875
Strand Nils Sigurd f 1904 og USA 1929 (försv)

12. Västibyn = Väster i byn / Wikstens ( södra Böle )
Böleboken sid. 151 - 153
Föräldrar: Albin Wiksten / Agnes Benslin
Wiksten Ragnar f 1916 og USA 1936

Föräldrar: Robert Wiksten / Amalia Höglin f 1859
Wiksten Johan Emil f 1892 og USA 1910 ( försv )

Föräldrar: Johan Höglin f 1816 / Lovisa Törnqvist
Höglin Isak f 1854 USA ca 1875 ( försv )

Ragnar Wikstens studiebakgrund var 6-årig folkskola. Han växte upp i en familj som var allmänt händig och kunnig, speciellt inom el, tele och VVS.
Ragnar lämnade Böle i 16-årsåldern. Han vistades i Göteborg i fyra år, halva tiden på ett sanatorium, där han blev fri från sin tuberkulos, och resten av tiden ägnade han sig åt träd-gårdsarbete. Av en slump blev han sedan jungman på passagerarfartyget Kungsholm, men avancerade till elektriker och snart också chefselektriker ombord. Efter att amerikanarna köpt fartyget för att transportera trupper under kriget, sysslade Wiksten med TV en tid, blev sedan ingenjör på en firma i New York som höll på med radar, och därigenom blev han radarexpert.
Först på senare tid kom det fram att Wiksten hade arbetat på världens första atomdrivna ubåt, Nautilus. Hans uppdrag då var topphemligt. Wiksten besökte hembygden flera gånger. Han och hans fru, som var från Irland, bosatte sig i Brooklyn, New York. De hade fyra barn. Wiksten avled 1972.

13.Näse l = Näset l / Anders Norman ( Södra Böle )
Föräldrar: Johan Petter Norman f 1856 / Lisa Magdalena Johansdotter f 1859
Norman Johan Fridolf f 1880 og USA 1904
Norman Vilhelm f 1885 og USA 1905
Norman Elof f 1888 og USA 1908
Skogqvist Viktoria Elisabeth f. Norman f.1883 g USA 1912
Skogqvist Johan Ludvig f 1880 g USA 1906
Skogqvist Signe Elfrida, barn f 1906 og USA 1912

Föräldrar: Lars Petter Norman f. 1833 / Brita Westerdahl
Norman Oskar f 1868 og USA 1889 uppgifter saknas

Fyra av de sju barnen till Johan Petter och Lisa Norman utvandrade till USA. Pappa Helmer, min farbror Albin och faster Alida stannade kvar hemma. Alla de som utvandrade var mycket flitiga att skriva hem till sina föräldrar. När jag för några år sedan fick veta att deras brev fanns kvar - dock inte på Näset utan i Stockholm - ville jag så fort som möjligt ta del av innehållet i dem, för dels var de ju från mina tre farbröder och min faster, dels höll vi i Hembygdsföreningen just på med en studiecirkel med temat ”utvandrarna”. Trots flera försök att få tillgång till breven dröjde det ett par år innan de sändes till Näset - år 2009.
Jag sorterade då de ca 120 breven efter vem som skrivit dem och när de skrivits. Min kusin Dagny och jag läste sedan igenom dem. I januari 2011 läste jag om breven och gjorde noteringar om det som var av intresse. Tänk, att en del av breven är mer än hundra år gamla - och väl bevarade!
Nedan följer utdrag ur de utvandrades brev hem till föräldrarna i Böle. Ordagranna citat ur breven omges av citationstecken.

Fridolf utvandrade till USA 1904. Han kom till en plats som hette Fargo Harwood i North Dakota. Det skrev han 1904-09-26. 1905-06-11 flyttade han till Buckley. Han jobbade i skogen på flera olika Camps.
Fridolf oroade sig för vem som skulle bli ny president. ”Om kandidat nr. 2 vinner då är det bara att åka hem, eller till Australien” skrev han i brevet daterat 1905-11-04.
1906-08-07 skriver Fridolf om att en stor skogsbrand startat i det område där han jobbar. ”Släckningsarbetet har pågått länge och varit ett slitsamt arbete. Både rädda skog och mark men även maskiner i området.” 1908-06-22 skriver han brev från Matlock, en ny Camp som han börjat arbeta på.
1909-08-12. ”Ledsnat på arbetet i skogen och nu börjat som snickare och bygger järnvägsbroar åt ett järnvägsbolag tillsammans med många anställda. Just nu på en plats som heter Hoquiam.”
1910-01-05 meddelar han i brev att han gift sig med en kvinna från Vännäs. Hennes namn avslöjade han inte! Lika hemlighetsfull var han i nästa brev 1911-07-27 då han meddelar att en dotter fötts. 1911-11-03 kom namnet på flickan som döptes till Edit Alida. Hon föddes 1911-07-18. Namnet på frun avslöjas inte. Han kallar henne ”gumman” som städar bra och kokar god palt. Fridolf planerar att köpa eller bygga ett eget hus.
1912-02-25 fick han brev från Viktoria att hon kommit fram till Hoquiam 12-20. 1912-12-20 meddelar Fridolf att de fått en dotter till 1912-07-17. Hennes namn är Alice.
1914-04-10 skriver han att det råder stor oro på hela arbetsmarknaden i USA. 1914-11-13 meddelar Fridolf att Willhelm och Elof har gift sig med var sin kvinna, inget bröllop med gäster, bara lugnt och stilla verkar det som. Ytterligare en dotter föds 1920-04-14. Hennes namn blir Grace.
Sista bevarade brevet från Fridolf ankom till Näset 1925-10-25. Därefter finns inga brev sparade, kanske var deras byrålåda full så man inte fick plats för fler brev?
1976-06-03 kom Grace och hennes man Don Marx till Näset och hälsade på. Inget meddelande i förväg skickat av dem före ankomsten. Vi fick ett antal timmar tillsammans med dem vilket kändes underbart, men ack så kort möte! En taxibil från Boden väntade för att föra dem till Boden och tåget.
Fridolfs hustrus namn var Ida Johansson, de gifte sig 1910-12-28. Inga uppgifter finns på när Fridolf och Ida avled.

Willhelm var den andra sonen som utvandrade till USA, det var i augusti 1905.
1905-11-11 kommer det första brevet, då han meddelar att han fått arbete på Jacksons Camp med skogsarbete där.
1906-01-18, ”det har snöat ca 4 tum här. Arbetet har avbrytits. Så ej hemma, då arbetade vi trots flera alnar snö. Fortsätter att jobba när det slutar snöa”.
1906-06-10 meddelar han att han bor i Buckley, som Fridolf.
1906-12-16 ”bytte jag till en annan Camp.”
1907-06-25 ”nu bor jag i Tacoma.”
1908-04-12 ”nu slutar jag att arbeta i skogen men först om nån månad.”
1908-05-31 ”jag ska jobba i en Camp som heter Douglas ett tag till.”
1910-02-24 ”nu jobbar jag med att bygga järnvägsbroar med Fridolf.”
1910-06-23 och 1910-11-27, inget nytt att meddela.
1911-02-14 ”slutat på järnvägen, de sänkte lönerna för oss sist anställda så mycket att jag nu går tillbaka till skogen.”
1911-08-27 till och med 1913-07-30, inget nytt att meddela.
1914-10-29 Willhelm gifter sig med Edit O Gillström och Elof gifter sig med Irene.
1933-12-16 Willhelm fick en dotter, hennes namn blev Nancy.
1936 Willhelm och Edit separerade.
1944 avled Willhelm.
1986-12-30 avled Edit.

Nancys make heter Robert Le Roy Washburn, född 1928-05-05, de gifte sig 1955-06-03. De fick tre barn, Jeffery född 1957-05-30, James född 1959-01-15 och Jerry född 1961-04-18. Samtliga dessa barn är numera gifta. Nancy och Robert lever ännu år 2011 i januari.

Elof var den tredje sonen som utvandrade till USA. 1909-03-07 kommer han till Buckley
och börjar jobba i skogen på direkten.

Elof berättar om resan från Näset till USA

Elof beskriver resan från Näset till USA så här:
”Lämnade hemmet 1908-12-25 och kom till Boden samma dag. Vidare från Boden 1908-12-26 med tåg. Kom till Göteborg 27/12 på kvällen. Vidare från Göteborg 28/12 kl.16, med tåg till Helsingborg.

Därefter med ångfärja till Helsingör i Danmark. Steg sedan på tåget mot Köpenhamn och var framme kl.19. Låg över natten där och sedan till Esbjerg dit jag kom 29/12.

På kvällen gick jag ombord på ångaren till England och var framme där 30/12 på kvällen. Fick ej lämna båten förrän på morgonen 31/12. Sedan med tåg till Liverpool, framme där på kvällen 31/12. Där fick jag ligga på hotell över natten.

1910-01-01 steg jag på ångaren som lämnade England kl. 15. Kom fram till New York 9/1. Vi fick inte gå iland förrän 11/1 då vi fick fara ut till en holme, där vi fick vara till eftermiddan. Då for vi iland och lämnade New York 11/1 kl. 21.Ankom till Chicago kl. 9 den 19/1.

Lämnade Chicago kl. 20 samma dag och kom fram till St. Paul 20/1 kl.8. Två timmar senare till Paroma den 21/1 kl.4 på morgonen. Sedan for jag upp till skogen och kommer troligen att vara här till den 4/7 om det ej blir slut före dess.
1909-05-30 meddelar hemmet om sin adress som är Burkley, Washington som de övriga brödernas.
1909-08-01, en stor skogsbrand har startat här och det är hett och rök överallt.”
1909-11-07, dåligt väder inget nytt i övrigt.
1909-11-14 ”jobbar nu på brobyggen med Fridolf och Wille”.

1910-03-06 berättar Elof om översvämningar i bergen men även i städer och byar längs floderna. ”När jag åkte tåg hemåt såg jag flera hus där vattnet stod ”ovani funstra”( lika med att vattenytan var ovanför fönstren.) skrev han i några rader hem till Albin.
1910-07-10 kom ett brev från Elof dock inga nyheter, lever och mår bra.
1910-11-06. Elofs arbetskamrat John Bergman från Jämtön har avlidit p.g.a. olyckshändelse. ”Begravdes, jag var där. En ställning föll där där han befann sig. Fallet var ca 26 fot. Efter 17 dygn avled han.”

1911-01-31, bara att han mår bra, inga övriga nyheter.
1911-03-25. ”jobbar i Seattle just nu, en ganska stor stad och blir kvar här 3-4 månader. Ska besöka en svensk kyrka här. Ska börja bygga ny modell av järnvägsbro över en farled så att fartyg kan passera” (klaffbro), öppningsbar.

1911-10-29, ”funderar på att köpa lite mark framöver.
1912-01-02. Willhelm har brutit sitt ben men mår bra. Jag har inte hört av Viktoria om hon kommit fram till USA ännu.
1912-03-31, nu har jag träffat Viktoria och Signe som kommit fram.
1912-05-19, tackar för presenterna från er som Viktoria hade med sig.”

1913-02-19, ”bro- och järnvägsbygget fortgår. Maskiner monterar räler som är 150-2000 fot långa, de har byggts i Tacoma i över ett år.
1913-04-23, inget nytt att skriva om. Mår bra.”

1914-10-29, ”jag vill meddela er att ”Wille” och jag har gift sig med varsin hustru.
1914-11-12, Vi gifte oss i Partoru i en svensk - lutersk kyrka där. Ingen bröllopsfest för att det skulle ha kostat för mycket. Man kan inte göra alla till viljes. Efter vigseln åkte vi till Hoquiam och hälsade på hos Viktoria. Vi bor i Fridolfs hus som han köpt, rustat och byggt ut. Det är nu 9 rum. Gott om utrymme. Min hustru heter Irene och ”Willes” heter Edit O Gillström och hon är född 1897-12-16.”

1915-03-05 kom ett brev från Elof adresserat till Albin, inget nytt stod i brevet. Sedan kom brev den 4/9 utan angivande av årtal, likaså ytterligare två till utan datum, månad eller år noterat. I det sista brevet fanns bara sidan fem sparad, samtliga adresserade till Albin.

Elofs familj bestod av hustrun Irene, barnet Ruth, född 1915-04-16, sedan kom Elmar född 1917-10-20 och därefter Bertha som föddes 1919, ingen dag/månad noterad. Elof dog 1964, ingen uppgift om när Irene dog, ej heller när barnen dog.

Viktoria var det fjärde barnet som emigrerade till USA från J P Normans och Lisa Magdalena Normans familj på Näset. Hon föddes 1883-01-21 och gifte sig i Råneå med Johan Ludvig Skogkvist 1904-07-17. De fick en dotter som heter Signe Elfrida 1906-03-03.
1906 utvandrade Johan Ludvig Skogkvist till USA för att jobba och spara ihop pengar så att Viktoria och Signe skulle kunna resa till honom i USA. I slutet av 1911 startade Viktoria och Signe resan. Kom fram till Hoquiam 1912-02-20.

1912-03-26, ”Willhelm har varit hos oss i två veckor efter sjukhusvistelsen den 12/3. Han är vid gott mod. Han visslar och sjunger dagen lång. Han reste hem igår. Några timmar efteråt kom Elof på besök. Han blev så harmsk att Wille hunnit åka. Elof tyckte att jag förändrats så han kände varken mej eller Signe. Det var allt livat att få se honom. Jag ska koka en soppa till kl. 17 åt min gubbe. Han har inte arbetat på två veckor. Det är strejk och många båtar väntar att få lasta timmer så det ser dåligt ut. I Aberdeen har dom fajtas så de fick åka in i finkan. Dom sköt även på poliserna. I Remont har de lagt ner alla sågverk. Det är sju stycken så du ska nog se vad som blir.
Jag är ensam hemma nu, bara med Fajdo, som är Eriks hund, Erik bor hos oss liksom J.A. och Isak. Hälsar till er alla, Signe vill att Helmer skriver ett brev till henne.

1912-05-28, inget nytt som hänt, hälsar till er alla.”
1912-07-17 kom ett brev där Viktoria skriver: ”Åter i Hoquiam efter ha varit i Tacoma i två veckor. Jag har sovit över hos Amalia och sedan en natt hos Anna Öström. Här har dom det bra och fint överallt. Dom hade tre stycken gungstolar var. Jag har firat den första 4:e juli. Vilken fåfänga och ståt. Folk visslade och tjöt som vildar.
Elof kom och tog med mej ut på stan för att jag skulle få se hur det såg ut. Han kom kl. 11 och vi kom tillbaka ca 24. Först såg vi en stor parad. Sedan var vi till en stor Cityhall som rymde ca 5-6000 personer. Jag skall sända er bilder så ni får se allt jag sett. Jag hoppades att jag skulle kunna sända er någonting, men det har gått så mycket pengar. Signe har fått nya kläder från topp till tå. Sedan skulle jag önska att ni söker rätt på allt löshår som jag har mycket av mellan mjölkskåpen och mellan muren i bagarstugan. Det ligger i kuvert. Sänd det med post så att jag får det. Jag önskar det. Signe hälsar till mormor och morfar. Skriv svar. Från Viktoria.
1912-10-21, vi har varit sjuka båda två. Jag har varit klen i en månad. Johan ”fålit” i benet också i en månad, han är ännu ej återställd så han kan göra något. En doktor har varit 2 ggr och säger att det är hjärtat och nerverna som är svaga.

1913-02-03, Signe är som en häst, frisk, och gubben blir bättre och bättre. Det är på honom vårt ekonomiska liv hänger.
1913-02-15. Jag är ganska frisk nu, men gubben är ej ännu frisk, han kan gå lite grann nu.
1913-06-07 inget nytt. Hälsar Viktoria med familj.
1913-09-25. Jag är lite bättre nu. Signe lever nu som ett vilddjur. Hon slår käft med pappa och gossarna.
1913-12-30, ej något nytt denna gång. Gått nytt år till er och tack för julklapparna.

1914-02-20. Nu är vi 4 i familjen. Det blev en pojke, föddes 1913-11-20. Allt gick bra. Hans namn blev Ejnar. Han sitter nu på en hög stol och jollrar och skrattar så gott.
Fått veta att jag har fått lungsot för några veckor sedan. Det blir väl att leva med det, vilket jag tänker ska gå någorlunda framöver. Hälsningar från Viktoria med familj.”

Viktoria avled 1921-02-09. När Johan Ludvig Skogkvist avled är okänt. Efternamnet Skoog i stället för Skogkvist började de använda 1912 kanske för att underlätta stavningen i USA.

15. Frans (efter Frans Norman f 1871)
Föräldrar: Frans Norman f 1871 / Maria Enström
Norman Frans Linus f 1891 og USA 1910
Norman Eda Josefina f 1895 og USA 1913

Linus Norman emigrerade till USA 1910, där han gifte sig med en amerikanska. De fick inga barn. Linus hade dålig kontakt med hembygden.
Eda Norman emigrerade 1913. Hon gifte sig med Erik Larsson från Heida och de skaffade sig ett jordbruk i närheten av Seattle. De fick två döttrar, Lilian och Frances, som båda, tillsammans med sina män, med tiden hälsade på släkten i Böle.
Eda var hemma från USA ca 1952, då hon bodde i bagarstugan på hemgården. Brorsdottern Maj kommer ihåg att Eda frös så mycket vid midsommaren, att hon tog på sig den medhavda pälsen, när hon skulle ut och ro på älven. Ett annat oförglömligt minne var att Maj, till sin stora glädje, fick fyra små flaskor med nagellack av Eda. Mammor på den tiden ville dock inte att så unga flickor skulle använda nagellack, så det blev i stället siffrorna på mjölkkrukorna, som därefter lyste vackert röda. Numret på krukorna var viktigt.Därigenom visste man på mejeriet vem som hade levererat mjölken.

16. Källarbäacken l = Källarbacken ( efter en stor murad jordkällare med timrad överbyggnad som fanns där förr )
Föräldrar: Johan Albert Johansson f 1856 / Anna Magdalena Fredriksdotter f 1850
Johansson Fredrik Helmer f 1880 og Nya Z 1905 ?
Johansson Fritiof Signar f 1882 og USA 1907 uppgifter saknas
Johansson Sven Albert f 1884 og USA 1909 åter
Johansson Anna Aqvelina f 1887 og USA 1913

Helmer Johansson arbetade inom byggnadsbranschen. Släktingar till Helmer kom från Nya Zeeland och tog taxi till Böle för några år sedan men bilen körde bara ner till älven, vände och åkte iväg. (!)
Sven Albert Johansson stannade inte så länge i USA. Han åkte hem och gifte sig. Aqvelinas man arbetade vid stuveriet i hamnen.

20. Magnos = Magnus (efter Magnus Edvald Olofsson f 1855)
Böleboken sid. 30-32
Föräldrar: Magnus Edvald Olofsson f 1855 / Maria Lovisa Ros f 1866
Ohlsson Johan Viktor f 1891 og USA 1909
Ohlsson Edvard f 1895 og USA 1913 åter
Ohlsson August Alfred f 1905 og Kanada 1923

Johan Ohlsson vistades bl.a. i Ketchikan i Kanada, där han bodde och arbetade. Han byggde brandstationer och radiostationer, som kanske hade något militärt syfte. På sommaren arbetade han i Alaska i närheten av Berings sund, där det bara var 3 mil till Ryssland. På hösten brukade arbetslaget åka därifrån, men ett år uppstod det problem då båten frusit fast i isen. På äldre dar bodde Johan i Böle, men besökte ofta landet i väster.
Edvard Ohlsson emigrerade 1913. Via Göteborg, Hull och tåg över England åkte de resande till Amerikabåten. Den var överfull, det var full storm och folk var sjösjuka. Sedan blev det att åka tåg sju dygn på hårda träbänkar. Inget vatten fanns. Man fick be någon ute på perrongen att få lite vatten.Sent på kvällen kom Edvard fram till High Point, North Carolina, och nästa morgon skulle han börja arbeta klockan sex på sågverket! Där gjorde man tjocka och breda takspån.
Edvard var i 17-årsåldern och kunde ingen engelska. Om man skulle gå en engelskakurs måste man åka två mil dit efter arbetsdagens slut. Det var 12-timmars arbetsdag, även lördag, och arbetet började klockan sex på morgonen, så tiden räckte inte till för studier.På grund av att Edvards far var sjuk måste han åka hem tidigare än planerat, och när Edvard kom hem fick han göra rekryten.
August Olsson emigrerade 1923. Han arbetade på ett sågverk i närheten av Seattle, Washington. August besökte aldrig hembygden.

21. Opistogo 2 = Stugan ovanför 2
Föräldrar: Johan Fredrik Olofsson f 1852 / Johanna Albertina Nilsdotter f 1855
Olsson Johan Emil f 1882 og USA ca 1902 åter
Olsson Alfred f 1884 og USA 1904 uppgifter saknas
Olsson Erik Albert f 1886 og USA 1905 uppgifter saknas
Olsson Fredrik f 1888 og USA 1907 uppgifter saknas
Olsson Hilda Maria f 1896 og USA 1913 uppgifter saknas

Barnen Olsson i vänstra delen av Opistogo drabbades av en stor tragedi. När det yngsta barnet fötts avled mamman, och endast två veckor därefter dog pappan hastigt.
Det minsta barnet, lilla Hilda, omhändertogs av ett äldre par i Jämtön. De fyra pojkarna som då var 8-14 år gamla, togs mot ersättning om hand på olika gårdar i bygden. Alla pojkarna emigrerade när de var i 20-årsåldern. Den äldste av dem kom hem och tog med sig lillasystern Hilda till USA. Hon var då i 17-årsåldern.
Johan Emil Olsson f. 1882, var den ende av pojkarna som kom tillbaka till hembygden, där han också gifte sig. I familjen föddes fem barn, tvillingar två gånger samt en flicka. Johan blev änkeman när barnen var små. Två av pojkarna, Evert och Henning, hade var sitt lastbilsåkeri i Småland.

22. Opistogo 1 = Stugan ovanför 1
Föräldrar: Isak Fredriksson f 1861 / Matilda Sundqvist f 1867
Fredriksson Svea Matilda f 1899 og USA 1922

Föräldrar: Olof Fredrik Fredriksson f 1826 / Sofia Olofsdotter
Olofsson Olof Albert f 1859 og USA 1885 uppgifter saknas
Olofsson Erik Viktor f 1867 og USA 1892 uppgifter saknas

Svea Matilda född 1899 i högra delen av Opistogo, besökte hembygden en sommar på 1940-talet. Hon var gift med John Blixt, som var från Mora.

23. Lundbergs ( efter kakelugnsmakare Lars-Henrik Lundberg f 1812 )
Föräldrar: Erik Albert Lundberg f 1879 / Fredrika Johansson
Lundberg Johan Börje f 1902 og Kanada 1923 åter 1931

Föräldrar: Viktor Lundberg f 1847 / Maria Kristina Spegel f 1847
Lundberg Jenny Turinna f 1884 og USA 1902 uppgifter saknas

Föräldrar: Lars-Henrik Lundberg f 1812 / Anna Magdalena Åström f 1815
Lundberg Lars Johan f 1841 og USA 1880, Nya Z 1886 uppg. saknas
Lundberg Viktor f 1847 og USA 1871 åter 1871 ( kort tid )
Lundberg Oskar f 1847 og USA 1870 uppgifter saknas

Börje Lundberg hade före avresan skaffat arbetstillstånd i Kanada. Han hade också sett till att få två kamrater med sig på resan, Erik Albert Enström från Råneå och Jonas Artur Lindström från Gammelgårdsheden. Alla tre lyckades snart få arbete vid en betongfabrik i närheten av Montreal, och tillsammans köpte de en bil, vilket på den tiden väckte stor uppmärksamhet bland de andra invandrarna. Hur länge de arbetade där är inte känt, men därefter blev det skogsarbete.
Det var mycket storväxt skog där, så man måste använda block och talja både för att avverka träden och kunna frakta iväg dem. En dag lossnade ett block och träffade Börje i ryggen. Han fördes till sjukhus, och där visade det sig att den ena njuren var så allvarligt skadad att den måste opereras bort. Det blev en lång sjukhustid, och vårdkostnaderna tärde så hårt på Börjes ekonomi att han blev nästan helt ruinerad. Som tur var hade han en del bekanta, däribland några goda vänner hemifrån, som han tidvis kunde vistas hos under konvalescenstiden.
När Börje tillfrisknat och var stark nog att börja arbeta igen, träffade han en norrman som lovade att skaffa honom ett jobb, om Börje betalade honom 5 dollar. Därigenom fick han arbeta på en fiskebåt i 3 år. Det var i Tacoma som Börje vistades då, och det var lax som han fiskade i Stilla Havet. Där fanns det massor med lax, och det var stora laxar, riktiga bjässar, så förtjänsterna blev goda.
Efter sammanlagt omkring åtta år återvände Börje Lundberg år 1931 till Böle, där han ägnade sig åt jordbruks- och skogsarbete på hemgården. Han gifte sig och flyttade år 1940 hälften av den gamla Norrbottensgården i bykärnan till Stordalen, där sedan familjen ägnade sig åt jordbruk - utom något år då de sålde sina djur och flyttade till Borås för att arbeta inom textilindustrin, som då hade sin storhetstid, t.ex. ”Algots kläder”. Familjen trivdes dock inte så bra där utan åkte hem igen och fortsatte med jordbruket. Börje Lundberg avled 1982.
Viktor Lundberg lär endast ha gjort en snabbvisit i USA för att få se hur det såg ut i ”det stora landet i väster”, innan han gifte sig och bildade familj. Första barnet föddes 1875. Familjen ägde ett jordbruk.

24.Hålm 1 ( efter soldatnamnet Holm )
Föräldrar: Samuel Lundholm f 1865 / Rebäcka Bergqvist f 1861
Lundholm Ragnhild Maria f 1902 og USA 1927
Öqvist Alfred f 1901 og USA 1920

Alfred Öqvist från Södra Prästholm emigrerade till USA år 1920. Det var till Rockford han kom, en stad som ligger vid floden Mississippis biflod Rock River i norra delen av staten Illinois. Han hade turen att få arbete i en smedja och stannade kvar några år, tills han en dag beslutade att åka hem till Sverige.
När Alfred kom hem sysslade han med lite av varje, men oftast hjälpte han sin bror William i hans affär i Södra Prästholm. Det som då kom att betyda mycket för honom var att han träffade Böle-flickan Ragnhild Lundholm. Trots detta åkte han efter ett par år tillbaka till Rockford, USA, igen - ensam.
I Rockford fortsatte han med smidesarbetet i samma smedja som tidigare, tills han återigen tyckte att det var dags att återvända till hembygden. Kanske för alltid? Nej, när Alfred varit hemma några år igen, lovade Ragnhild att följa med till USA! Det var nu år 1927, och i USA fick paret bostadsproblem. Ragnhild och Alfred var inte gifta. Därför fick de inte dela bostad utan måste hyra var sin lägenhet. Först bodde de hos en polack och sedan hos en som var från Litauen. Det fanns folk från många olika länder i Rockford. Det var kostsamt att hyra två lägenheter, så de löste snart bostadsfrågan genom att gifta sig.
Det var i Chicago de först bosatte sig. Dit hade en kusin till Ragnhild, som hette Frida Lundholm också emigrerat, ungefär 25 år tidigare. Chicago ligger i staten Illinois vid Michigansjöns sydvästra strand. Vid 1920-talets slut hade Chicago lite drygt 3 milj. invånare, så det var en helt annan miljö där än hemma i lilla Böle. Det var ca 65375 svenskar, som var bosatta i Chicago 1930, och det hände också någon gång att Alfred och Ragnhild fick besök av pojkar och flickor från t.ex. Prästholm, Böle eller Vitån, som var bosatta i trakten.
Svenska hantverkare hade mycket gott anseende i Chicago. Alfred som var en skicklig smed, hade därför inte något problem att få anställning, och Ragnhild fick arbete som hembiträde hos en familj i Evanston, en förstad på Chicagos norra sida, där det också fanns många svenskar.Så småningom flyttade Alfred och Ragnhild till Rockford. Där fick Alfred arbeta i samma smedja som när han tidigare kom ensam till USA. År 1928 föddes dottern Betty Ramona, och Ragnhild blev hemmafru.
Tiden gick, hemma i Böle kände sig mamma Rebecka ensam, sedan pappa Samuel gått bort. Hon började bli gammal, och ville att Ragnhild skulle komma hem. År 1930 åkte familjen Öqvist tillbaka till Böle, där de sedan drev jordbruk, samt byggde nytt hus 1940. Ragnhild och Alfred kunde blicka tillbaka på ett innehållsrikt liv. Det var bara en enda sak som Alfred ångrade på ålderns höst, att han inte hade köpt Fääl-hemmanet när det var till salu. Det ansågs vara en bra gård.

25. Hålm 2 / Holm-Arvid ( huset rivet )
Föräldrar: Nils-Johan Lundholm f 1852 / Albertina Strand f 1851
Lundholm Frida f. 1881 USA 1903
Lundholm Anna Emilia f 1884 og USA 1905 uppgifter saknas

Föräldrar: Nils Henrik Lundholm f 1825 / Kajsa Maria Salström f 1825
Lundholm Nils-Johan f 1852 g USA 1892 åter

Frida Lundholm f. 1881 emigrerade ca 1903. Hon bosatte sig i Chicago. Enligt Oscar Engströms (gård 70 Törnqvist) anteckningar besökte han, hans syster Amalia och svåger, Ulrik Eriksson, Frida i januari 1917. Någon gång hälsade också hennes kusin Ragnhild Lundholm på. Fridas make hette Gustaf Hansson.

27. Lärs Aosch /Öströms ( Lärs Aosch = Lars Ols = Olof Fredrik Larsson f 1828

Föräldrar: Frans Bergqvist f 1871 / Hilma Sundström f 1881
Bergqvist Lilly Kristina f 1906 og USA 1925

Föräldrar: Johan Fredrik Bergqvist f 1829 / Maria Magdalena Selberg f 1832
Bergqvist Josef Frans f 1871 g USA 1913 åter

Lilly Bergqvist bodde i Chicago i USA. Hon blev 93 år. Lilly hade en son som deltog i Vietnam-kriget.Det berättas att Lilly en gång hade besök av några släktingar från Sverige, som hon tog med till ett museum. Till allas förvåning upptäckte de där en skottkärra med inristade initialer som de kände igen. Det visade sig vara just den skottkärra som hennes pappa hade använt när han arbetade i Chicago!
Frans Bergqvist var två gånger i USA och bodde bl. a. i Chicago. Båda gångerna stannade han i 5 år. Han återvände till Sverige.

29. Bleke 1 ( = bleket, låglänt plats med kallt vinddrag )
Föräldrar: Emanuel Bergqvist f 1858 / Ida Elisabeth Olofsdotter f 1864
Bergqvist Elfrid Emanuel f 1891 og USA 1910 uppgifter saknas
Bergqvist Fritiof Engelbert f 1893 og USA 1913 uppgifter saknas
Bergqvist Alida Emilia f 1900 og USA 1921
Bergqvist Alma Elisabeth f 1908 og USA 1928

Föräldrar: Johan Fredrik Bergqvist f 1829 / Maria Magdalena Selberg f 1832
Bergqvist Fritiof Vilhelm f 1864 og USA 1892 åter

Alida Bergqvist bodde i Port Angeles i staten Washington, på södra sidan av Juan de Fuca-sundet, som längst upp i nordväst bildar gräns mot Canada. Hennes syster, Alma Bergqvist bodde först i Des Moines, huvudstad i staten Iowa, USA. Des Moines ligger vid Des Moines River, en biflod till Missisippi.
De båda systrarna kom att gifta sig med två bröder, som hette Haglund, men som i USA kallade sig Lund. De var från Ångermanland. Alida gifte sig med Gustav, och de fick två barn, en pojke och flicka. Alma gifte sig med Albin. De hade inga barn. Bröderna Haglund/Lund ägde ett företag, där plywood tillverkades. Där arbetade också fruarna.
Då Albin dog gifte Alma om sig med Verner Englund från Södra Prästholm. Både Alida och Alma besökte Böle ett par gånger, Alida första gången 1949. Hon hade då familjen med sig.

30. Robert / Robert Vesterdahl / Lennart Engström
Föräldrar: Nils Johan Vesterdahl f 1829 / Kajsa Maria Henriksdotter f 1835
Vesterdahl Robert f 1874 g USA 1905 åter

Robert Westerdahl ägnade sig åt sitt jordbruk samt snickerier då han kom tillbaka.

33. Kribb / Kribb-bäacken = Kribb-backen( efter Kristoffer Nyström f 1847 )
Föräldrar: Axel Ludvig Nyström f 1876 / Agnes Petronella Bergenstråhle
Nyström Axel Mauritz f 1907 og USA 1926 åter

Föräldrar: Kristoffer Nyström f 1847 / Kristina Lovisa Lundholm f 1838
Nyström August Vilhelm f 1874 og USA 1904 åter
Nyström Axel Ludvig f 1876 g USA 1909 åter
Nyström Johan Oskar f 1884 og USA 1902 åter

Samtliga som utvandrade ådrog sig dålig hälsa och återvände efter några få år. Gården såldes ca 1930.

35. Skräddar Törnkwist - Törnqvist / Viklunds
Föräldrar: Erik Magnus ( Fornberg ) Viklund f 1841 / Lisa Johanna Engström f 1841
Viklund August Konrad f 1881 g USA 1910 åter

Konrad Viklund stannade bara några år i USA. Han och hans fru hade ett par kor och brukade sedan jorden som tillhört soldattorpet Rotehult till ca 1926. I början av 1930-talet flyttade de till Husum i Ångermanland. De kom ibland och hälsade på i Böle.

36.Tåmta = Tomten
Böleboken sid. 149 - 151
Föräldrar: Isak Larsson f 1865 / Albertina Vikström f 1871
Larsson Frans Oskar f 1889 og USA 1907
Larsson Teodor Valdemar f 1897 og USA 1914 åter 1919

Oskar Larsson bodde först i Minneapolis men flyttade sedan till Detroit, där han arbetade på en bilfabrik. Han var gift med Ada (efternamn okänt). De hade inga barn. Oskar besökte aldrig hemmet i Böle, men i början av sin USA-vistelse skickade han julkort och något brev ibland.
Vid 16 års ålder lämnade Teodor Larsson Böle. Hans äldre bror , Oskar, var redan i USA.
På Amerikabåten blev Teodor av med betyg, alla värdepapper och till och med broderns adress. Det höll på att sluta med att han inte skulle få gå iland i USA, utan i stället åka tillbaka hem igen med båten. Tack vare att en steward förbarmade sig över honom, kunde han ändå ta sig vidare med tåg till Minneapolis, där han genom en ödets nyck träffade sin bror och sedan också fick arbete på en verkstad.
Som 19-åring tog han värvning i USA:s kavalleri, kom till Texas och jagade boskapstjuvar i Mexico, på andra sidan gränsen. År 1917 kämpade han som amerikansk soldat vid fronten i första världskriget. I närheten av Verdun fick han en kula i ryggen, som enligt röntgenundersökning i Luleå hade varit dödande om den bara träffat en millimeter närmare ryggmärgen.
År 1919 kom Teodor hem till Böle, gifte sig med grannflickan Märta Enström och bosatte sig i hembyn. Teodor avled 1983.

38. Nåridjäla - Norrigärda = Norra gärdan
Föräldrar: Erik August Enström f 1860 / Maria Lovisa Engström f 1860
Enström Alma Aurora f 1884 og USA 1906
Enström Ernst Hjalmar f 1897 og USA 1916 uppgifter saknas
Enström Erik Albert f 1901 og USA 1923

Föräldrar: Erik Magnus Enström f 1832 / Gustava Larsdotter f 1836
Enström Anna Amanda f 1864 og USA 1893 uppgifter saknas

Albert Enström hade brevkontakt med brodern Fritjof i Böle hösten 1946. Han bodde i Tacoma, Washington, och arbetade som stuveriarbetare. Albert lär ha omkommit i samband med lossning eller lastning i hamnen, som är en av USA:s främsta Stillahavshamnar.
Alma Enström var gift med en norrman. På 1930-talet besökte hon hemmet i Böle.

40. Ruse 2 = Riset 2
Föräldrar: Oskar Johansson f 1862 / Hilda Ytterberg f 1872
Lindbäck Anna A. Almeda f Johansson f 1899 g USA 1923
Lindbäck Arvid f 1898 g USA 1923
Lindbäck Magdalena, barn f 1920 og USA 1923
Lindbäck Astrid Valborg, barn f 1918 og USA 1923
Johansson John Hugo f 1906 og USA 1923

Almeda Johansson föddes i ett jordbrukarhem i Böle. Som ung hjälpte hon till hemma med både inne-och utesysslor. Hon träffade snart Arvid Lindbäck från Råneå, och år 1919 gifte de sig i Råneå. De fick tre barn: Astrid Valborg, Britta Magdalena och Ernst Albert.
År 1923 emigrerade familjen till Amerika. De reste ut från Göteborg med M/S Kungsholm, och målet var Chicago. I USA skötte Almeda alla sysslorna i hemmet, vilket var kvinnans lott i livet också i Sverige på den tiden. Arvid var utbildad målare.
År 1928 gifte Almeda om sig i USA med Oskar Sundén från Sundom i Nederluleå. Han var i början lantarbetare, men utbildade sig till målare och blev anställd i ett måleriföretag. Paret fick en son, Clarence John Sundén, som föddes 1930 i Chicago. Almeda var utbildad sömmerska, och på 30-talet sydde hon bl.a. damunderkläder hos ett större klädvaruhus, men hon sålde också färdigsydda kläder på öppna marknaden.
Almeda omkom år 1952 i en bilolycka i Craig, Colorado. Hon var då 53 år gammal. Almeda besökte aldrig Sverige. Oskar Sundén dog 1976 i Råneå, dit han återvänt några år tidigare.

Hugo Johansson var näst yngst av sex syskon. Liksom systern Almeda hjälpte han som ung till med familjens jordbruk. Vissa tider arbetade han i skogen, vid flottningen eller vid något sågverk i trakten.
Vid 17 års ålder emigrerade Hugo år 1923 till Boston i USA, där han träffade Mimmi Tillman från Nås i Dalarna, som kom att bli hans maka. De fick dottern Barbara, som föddes 1931 i Chicago. Hugo utbildade sig till målare och arbetade några år hos ett måleriföretag, mestadels med målning och tapetsering av nybyggda bostäder. Sedan startade han ett eget måleriföretag.
År 1947 kom Hugo hem på besök i Böle. Efter 24 års bortvaro gladde han sig åt att få återse sitt barndomshem och träffa släkt och gamla bekanta. Fastän jag bara var sju år den sommaren minns jag ännu Hugos stora glädje över att få återuppleva de ljusa nätterna och besöka platser som han mindes från förr.
Hugo hade tagit med sig filmkamera och filmprojektor och visade filmer på sin familj och hur de bodde i Amerika. Han visade också tecknade filmer, vilket var en stor upplevelse för barnen.
Både unga och gamla Bölebor kunde en kväll få se filmerna samt dessutom några nya, som Hugo nyss tagit i Böle, där man kunde känna igen Bölebor och Bölemiljöer. I brist på samlingslokal förvandlades höbodan vid ladugården till biosalong genom att den tömdes på hö och städades ur. Ett upphängt lakan fick tjänstgöra som filmduk. Bodan blev snabbt fullsatt med en förväntansfull publik. Man kan lätt föreställa sig att denna begivenhet var en av sommarens absoluta höjdpunkter, som sedan också blev ett minne för livet. Filmkameror var inte vanliga här på den tiden.
Efter en månad åkte Hugo med Henning Nybergs taxi från Prästholm till tåget i Boden för vidare befordran till Göteborg och Amerikabåten. Farfar, som då var 85 år, sprang gråtande efter taxin, något som då var svårt för en sjuåring att förstå.
År 1955 besökte Mimmi sin släkt i Nås, Dalarna. I samband därmed hälsade hon också på hos Hugos mor, Hilda, och andra släktingar i Böle. År 1958 kom både Hugo och Mimmi till Sverige. Då var Hugos föräldrar avlidna.
Hugo vidareutvecklade sitt måleriföretag efter hemkomsten. Han fortsatte att driva företaget fram till sin pensionering, då han och Mimmi flyttade till Florida, där Hugo avled 1985 och Mimmi 1988. Barbara, deras dotter, avled 1986 i Residua, Kalifornien.

 

42. Laos = Lots / Storbränna ( Laos efter kronolotsen Olof Johan Engström f 1829 )
Föräldrar: Oskar Sundström f 1875 / Hilda Engström f 1874
Sundström Johan Hugo f 1898 og USA 1923 åter 1963
Sundström Bertil Valfrid f 1901 og USA 1920 uppgift saknas
Sundström Agda Sylvia Viktoria f 1903 g USA 1930
(gm E. O. Lindström, Gammelgårdsheden , f 1898, USA 1922 och 1930)
Sundström Alma Linnéa Eleonora f 1905 og USA 1923 uppgift saknas

Föräldrar: Emanuel Sundström f 1851 / Anna Lundberg f 1854
Sundström Johan Oscar f 1875 ä USA 1907 åter 1912

Föräldrar: Olof Johan Engström f 1829 / Maja Kajsa Bergström f 1835
Engström Alma f 1869 og USA 1891 uppgift saknas
Engström Karl Fritiof f 1872 og USA 1892 uppgift saknas

Sundström Johan Hugo f. 1898, som emigrerade 1923, var verksam i Chicago. Han återvände 1963 med sin fru Hildur till Böle, bodde sedan i det hus som hans far Oskar byggt i början av 1940-talet i centrala Böle (gård 26, ”Sotarhuset”).
Sundström Agda Sylvia Viktoria f. 1903, USA 1930. Hon var gift med Erik Oskar Lindström från Gammelgårdsheden. De bodde i Tacoma, Washington, och ägnade sig åt fiske.
Sundström Johan Oscar f. 1875 på gård 9. Paorsto-Henrik, utvandrade till USA 1907. Hans hustru Hilda f. Engström var död, och barnen var nu endast 2, 4 och 9 år gamla. De togs om hand av hans föräldrar, Emanuel och Anna Sundström på gård 9. Paorsto-Henrik. Oscar Sundström återvände efter 5 år till Laos och sina barn. Han gifte om sig år 1913 med Elfrida Ling, Råneå. De tog då också hand om Elfridas systerdotter Amy.
Engström Alma och Karl Fritiof, kronolotsen Engströms barn, emigrerade i 20-årsåldern. Bådas namn är skrivna på timmerväggen i dasset på Laos + det årtal då de lämnade hemmet.

44. Vallmasch = Wallmans ( efter J. P. Vallman f 1872 )
Föräldrar: Johan Petter Wallman f 1872 / Augusta Enström
Wallman Erik Albert f 1901 og USA 1923
Wallman Johan Arvid f 1902 og USA 1921

Föräldrar: Petter Wallman
Wallman Johan Petter f 1872 g USA 1905

Fadern, Johan Petter Wallman, emigrerade 1905 till USA, samma år som dottern Hilda föddes. Hennes bröder var då också små - bara 3 resp. 4 år.
Johan Petter arbetade, i varje fall i början, med att hugga timmer och köra med häst i skogen på en camp i Alaska. När sönerna var i 20-årsåldern sökte de sig också till Amerika, där de arbetade tillsammans med fadern så länge han orkade. Denne kom aldrig tillbaka till Böle, eftersom han var för gammal och sjuk för att följa med när sönerna besökte hembygden.
Då pojkarna Wallman hälsade på i Böle lär de ha berättat hur bra de hade fått det ”over there” men de nöjde sig inte bara med att berätta, utan de ville också i handling visa att de inte behövde vara så rädda om slantarna. Många har berättat att de rullade ihop en 5-kronorssedel ( den var värd ganska mycket på den tiden ) och satte den intill brasan i spisen, så att den tog eld, och sedan tände de cigaretten med den brinnande sedeln.

45. Fääl = Slätten ( Slätten = falan på gammal svenska )
Gårdsnamnet följde med när de flyttade till centrala Böle från Fälheida.

Föräldrar: Frans Oskar Åström f 1858 / Kornelia Forsström f 1869
Åström Frans Hjalmar f 1890 og USA 1909 uppgift saknas
Åström Fredrik Vilhelm f 1892 og USA 1910 uppgift saknas
Åström Johan Oskar f 1894 og USA 1912 uppgift saknas
Åström Set Egon f 1902 og USA 1927
Åström Verner Fabian f 1905 og USA 1928 uppgift saknas

Föräldrar: Fredrik Åström f 1812 / Kajsa Lovisa Ersdotter f 1825
Åström Johan Fredrik f 1856 og USA 1880
Åström Otto Vilhelm f 1867 og USA 1887

Set Egon Åström omkom då båten torpederades när han deltog i andra världskriget.

46. Benslins - Torpe - Torpet
Benslin Karl f 1879 g USA 1909 åter

Böleboken sid. 101
Karl Benslin var från Bjumisträsk, Kalix Kommun. Han var gift med Albertina Larsson, Böle. År 1909 åkte han till Nordamerika, där han slog sig ner i Minneapolis och arbetade med att bygga järnväg. Hustrun och de två barnen, Helge och Helga, var kvar hemma. Det var inte ovanligt då att mannen prövade lyckan i Amerika för att bättra på familjens ekonomi.
Benslin lämnade USA efter några år. Då hade barnen drabbats av en svår sjukdom, troligtvis tuberkulos, och när Karl kom hem var båda barnen döda.
Benslin visade många prov på sin hantverksskicklighet. Hans gedigna möbelsnickerier och ådringsmålade möbler pryder ännu många hem i Böle. Karl Benslin avled 1967.

48. Nygårn = Nya Gården ( Gårdsnamnet följde med när ”Nygårds - Oskar” flyttade från Näset till centrala Böle )

Föräldrar: Johan Oskar Åström f 1852 / Maria Lovisa Hansdotter f 1854
Åström Johan Alfred f 1879 og USA 1903 uppgifter saknas
Åström Anna Sofia f 1890 og USA 1906 uppgifter saknas

50. Tingvalls ( efter Johan Petter Tingvall f 1845 )

Föräldrar: Joel Johansson f 1873 / Kristina Nilsson f. 1873 (Prästholm)
Johansson Nils Georg f 1902 og USA 1923
Johansson Gustaf Hilding f 1905 og USA 1927

Förälder: Olga Katarina Tingvall f. 1878
Tingvall Ingeborg (utom äktenskapet) f 1900 og USA 1916

Föräldrar: Johan Petter Tingvall f 1845 / Kajsa Maria Fornberg f 1844
Johansson Petter Joel f 1873 g USA 1905 åter 1914
Tingvall Olga Katarina f 1878 og USA 1901
Tingvall Julia Karolina f 1887 og USA 1903

Georg Johansson arbetade på Fordfabriken i Detroit, Michigan. Han var ogift och var inneboende hos olika familjer.
Hilding Johansson var också bilarbetare på Ford i Detroit. Han återvände till Böle år 1932, men åkte tillbaka till USA samma år. På båtresan träffade han sin blivande hustru, Svea Elvira Larsson, som var från Dalarna. De gifte sig i USA 1934, och år 1939 föddes dottern Rita Kristina Thingvall. Familjen bodde först i hyreslägenhet men flyttade sedan in i villa.
Ingeborg Tingvall föddes i Böle år 1900. Hon utvandrade till USA och bosatte sig i Calumet, Michigan, där hon arbetade på restaurang.
Joel Johansson slog sig först ner i Ontonagon, Michigan, och sedan i Hancock, Michigan. Han försörjde sig på skogsarbete samt arbete vid sågverk och stuveri, och hade olika former av boenden: i barackläger, kojor och inneboende hos familjer. År 1914 flyttade han hem till Böle. Joel var redan vid utresan gift med Kristina Nilsson från Prästholm, och de hade barnen: Bernhard, Georg, Hilding och Hugo.
Olga Tingvall bosatte sig i Calumet, Michigan, och hon arbetade på restaurang. Hennes man hette Carlson. År 1949 deltog Olga i en syskonträff i Böle.
Julia Tingvall var liksom systern Olga bosatt i Calumet, Michigan, och hon arbetade också på restaurang. Hennes make hette Peterson. Även Julia deltog i syskonträffen i Böle år 1949.

54. B. Broströms ( efter Petter Broström f 1861 )

Föräldrar: Petter Broström f 1861 / Johanna Sundqvist f 1859
Broström Oskar Vilhelm f 1892 og USA 1912

Oskar Broström arbetade först vid ett sågverk i Montana, USA. Så småningom flyttade han till Seattle, Washington, där han var med om att bygga vattentankar. De placerades sedan ut vid järnvägsstationerna, där vatten måste finnas tillgängligt för ångloken.
1918 blev Broström uttagen till krigstjänst i första världskriget, men han blev aldrig inkallad. Trots att han inte deltagit i kriget hyllades han med en högtidlig veteranbegravning då han avlidit 1962.Kistan var klädd med stjärnbaneret, USA:s flagga, och vackert blomsterprydd. Askan efter kremeringen samt ett foto på den klädda kistan sändes hem till anhöriga i Råneå. Askan lades där i en urna som placerades på kyrkogården. I samband med detta samlades släkten till en minnesstund. Oskar Broström var ogift.

55. Mörkheida = Mörkheden / Fornbergs ( efter Olof Fredrik Fornberg f 1837 )

Föräldrar: Magnus Fornberg f 1864 / Maria Sundström
Fornberg Johan Axel Gunnar f 1892 og USA 1908 åter, g 1928 åter
Fornberg M.Vilhelmina Holmfrid f 1890 g USA 1928 åter 1933

Föräldrar: Olof Fredrik Fornberg f 1837 / Britta Magdalena Lundström f 1837
Fornberg Johan Fritiof f 1870 og USA ca 1895

Johan Fornberg f.1892 emigrerade till USA 1908. Han var endast 16 år gammal och ville därigenom slippa göra värnplikten, som på den tiden var väsentligt mycket mer krävande än senare tiders.
I USA hade Johan turen att få arbete vid Ford-fabriken i Detroit, vilket ansågs vara en bra och intressant arbetsplats. På den tiden var det T-Fordar som tillverkades. Han trivdes bra där, men efter 15 år åkte han ändå hem till Mörkheden.
Hemma träffade han en flicka, och tycke uppstod. Det var Maria Holmfrid f. 1890 i Norra Prästholm. De gifte sig 1928, och samma år bar det av till USA tillsammans. Det kom dock inte att bli mer än sammanlagt fem år i ”staterna” den här gången, för tiderna började bli sämre. Efter att också ha bott en tid i Minneapolis återvände de till hembygden med sina två barn, Linnéa, född i Detroit, som då bara var 4,5 år, och hennes två år yngre bror, Viktor, född i Minneapolis.
När familjen kommit hem, berättade Johan Fornberg både gärna och ofta om sitt arbete vid Ford för intresserade åhörare - det fanns t.o.m. en del som kallade honom ”Forden”. Några år bodde de först i hans barndomshem i Mörkheden. Sedan flyttade de till Norra resp. Södra Prästholm. Dottern Linnéa gifte sig med Bertil Larsson från gården Tåmta i Böle, och de bosatte sig i Rånbyn.

Johan/”John” F. Fornberg f. 1870 var farbror till Johan Fornberg. Han bodde i Minneapolis. Oskar Engström, som emigrerat från gård 70. Törnqvist och också vistades i Minneapolis, var en skicklig berättare. Han skriver i sina anteckningar att ”John” F. Fornberg och han var mycket goda vänner ända från barndomen. De var nu grannar i USA och ”John”, som var ogift, brukade äta på serveringen som Oskars fru, Lena, hade öppnat. ”John” gifte sig sedan, men när parets lilla dotter föddes, avled hans unga hustru.
”Well, stackars John, han var nu änkeman, utan maka”, skrev då Oskar. ”Vi måste låta honom bo hos oss. Då vi år 1907 skulle lämna Minneapolis, köpte John hela vårt möblemang för 100 dollar, med två års brandförsäkring. Han övertog samma hyra för huset och tog med sin nya fästmö till prästen, där de blevo ett, enligt Minnesotas statslagar”

56. Lasse ( efter Lars Gustaf ( Larsson ) Jönsson f 1849 )

Föräldrar: Lars Gustaf ( Larsson ) Jönsson f 1849 / Britta Maria Berg f 1852
Jönsson Axel Arvid f 1884 og USA 1910 uppg. saknas.

57. Lasse - Manne ( efter Magnus Larsson f 1852 )

Föräldrar: Magnus Larsson f 1832 / Kajsa Henrika Olofsdotter f 1852
Larsson Oskar Fridolf f 1890 og USA 1907 uppg. saknas.

59. Maon = Mon

Föräldrar: Lars Gustav Larsson f 1832 / Maja Lisa Norman f 1838
Larsson Axel Arvid f 1879 g USA 1907 åter, 1910 åter

Arvid Larsson finns upptagen i emigrantboken. Vid efterforskningar har det också framkommit att han vid några tillfällen besökt USA, men om han någon gång vistats där en längre tid är av olika skäl inte känt.
Det har visat sig att Arvid tog anställning på Amerikabåten och så att säga ”arbetade sig över” till USA och vice versa, och det hände åtminstone ett par gånger.

61. Wikbergs / Eklunds ( efter Sven Wikberg f 1890 / skomakare Albert Eklund f 1860 )

Böleboken sid. 116
Föräldrar: Albert Eklund f 1860 / Lovisa Öman f 1843
Öhman Edvard / Cronholm Edvard f 1871 g USA 1913 åter
Eklund Axel Arvid f 1879 og USA 1906 uppgifter saknas

Edvard Öhman växte upp hos skomakaren Johan Albert Eklund och hans hustru Lovisa, f. Öhman, Edvards mamma. Tjugo år gammal blev Edvard år 1891 soldat i roten Rhen. Hans civila namn var nu Edvard Cronholm. År 1893 gifte han sig med Julia Elisa Lindström f. 1860. År 1895 avled både hennes 5-åriga dotter från före äktenskapet och deras gemensamma dotter, som bara var ett och ett halvt år. Dödsorsak lungkatarr.
År 1898 var Cronholms soldattid slut. År 1907 köpte han soldattorpet N:o 12 Rehn och satte upp det vid Mörkhedsvägen. Han försörjde sig bl.a. som dräng, men följde 1913 halvbroderns exempel och utvandrade. Edvard Cronholm återvände till hembygden, där han avled 1933. Hustrun dog 1941. Hon bodde då i Rånbyn.

 

66. Käsa - Brita = Kajsa-Brita ( efter Kajsa Brita Sundqvist f 1838 )

Föräldrar: Johan Fredrik Lindström f 1838 / Kajsa Brita Sundqvist f 1838
Lindström Johan Fredrik f 1890 USA 1910 (förs.)

Familjen hade god kontakt med Johan Fredrik efter att han lämnat hemmet, men när han sedan plötsligt inte hörde av sig alls, antog man att han råkat ut för någon allvarlig olycka och var död. I sådana fall sade man förr vanligen att personen var försvunnen.

68. Äspheida = Aspheden / Vikbergs / Käll, Böleboken sid. 39-41, 147-149
Föräldrar: Karl Vikberg f 1867 / Hilma Björklund f 1867 (båda inflyttade från Överluleå)
Wikberg Frans Hugo f 1894 og USA 1923 åter 1927

Föräldrar: Lars Johan (Gustafsson) Vikberg f 1843 / Maria Erika Boström f 1845
Vikberg Gustaf Evald Vilhelm f 1865 g USA 1903
Vikberg Rosa Vilhelmina, barn f 1890 og USA 1903
Vikberg Gustaf Elfrid Villiam, barn f 1893 og USA 1903

Som ung försörjde sig Hugo Wikberg på skogs- och jordbruksarbete, men vid 29 års ålder ville han prova på att åka utomlands. I USA var han först anställd vid Chryslers bilfabrik. Tack vare att han då lärde sig lite engelska fick han sedan börja utföra monteringsarbete vid löpande bandet, ett då tämligen nytt arbetssätt, hos Ford Motor Company i Detroit, Michigan, som tillverkade T-Fordar. Han trivdes ganska bra där, men arbetsmiljön var dålig och arbetet stressigt. Det var t.o.m. svårt att få någon ersättare om man måste få gå ifrån arbetet en stund. Det var nog bl.a. arbetstempot som gjorde att Hugo återvände hem efter cirka fyra år.
När Hugo köpt gården Kribb 1931 och sedan gift sig med Eva Rensfeldt från Högsön, fick de användning för den stora Amerikakistan som Hugo skaffat inför hemresan. Den stod alltid öppen och på högkant i bagarstugkammaren. Vänstra delen bestod av en garderob med 7 rejäla klädhängare för t.ex. kavaj och byxor, som kunde dras framåt/bakåt på metallskenor. Nederst fanns där också ett slags attachéväska. Alla ytor inuti Amerikakistan är tapetserade med ett vackert mönstrat blått tyg. Hela ”möbeln” är 105 cm hög, 120 cm bred och 30 cm djup. Enligt lappen på kistan kallades den ”wardrobe” (garderob) av tillverkaren i Cincinnati.
År 1945 flyttade familjen Wikberg med bl.a. tre barn, katt, kattungar och kor till det nya hemmet opi Laos/Storbränna.

Gustaf Vikberg var född i Brobyn, Överluleå församling. Han flyttade till Böle och bodde där granne med sin yngre bror, skomakaren och söndagsskolläraren Karl Vikberg. Farbror Gustaf, som han kallades inom släkten, sålde 1898 gården i Böle och flyttade med sin fru Erika och de tre barnen till Gällivare. Våren 1902 blev både äldste sonen, Jon Vilhelm f 1888, och hustrun Erika f. 1853 sjuka och avled. Gustaf gifte om sig 1903 med Ida Eriksson från Avan, Nederluleå, och sedan utvandrade de och Gustafs två barn till Colton, Oregon, USA, där de bosatte sig på en mindre lantgård. Gustaf avled 1951.

Gustafs dotter, Rosa, som var född i Böle, gifte sig med farmaren Henry P. Walker i Oregon. De fick fem barn: Rosa, Donald, Donna, Henry, och John. Äldste sonen Donald P. Walker f. 1917, började sin karriär vid flottan 1942, blev sedan bl.a instruktör vid flyget, befälhavare på spaningsflygplan, provflygare vid marinens flygtestcentral och utprovare av plan lämpliga för landning på hangarfartyg. Vid sitt frånfälle var han ställföreträdande stabschef för ubåtsbekämpning i USA:s sjätte flotta. Donald avled 1970 på USA-flottans sjukhus i Neapel, Italien, på grund av en hjärtattack. Han hade två döttrar som bodde i Baltimore resp. Providence, Rhode Island, där också hustrun var bosatt.
Henry E. Walker f. 1921, Donalds bror, omkom 1945 när flygplanet han åkte med störtade I Oregon, då han var på hemväg från sin tjänstgöring I andra världskriget. Henry hade en son, också vid namn Henry. De tre syskonen till Donald och Henry E. Walker var gifta och hade barn.

Gustafs son, Elfrid Vikberg, som liksom Rosa var född i Böle, var elektriker. Vid 57 års ålder avled han 1950 på grund av hjärtbesvär i Colton, Oregon. Han hade en dotter Maxine Wickberg, g. Swain och fem barnbarn.
Farbror Gustaf och Ida fick sex barn, men endast två av dem uppnådde helt vuxen ålder,
Eric f. 1910 och Edith f. 1916. En 8-årig pojke försvann och blev aldrig återfunnen.

Eric, som var född i Colton, Oregon, ändrade för uttalets skull namnet till Wickberg. Han var byggnadsarbetare och byggde också själv ett antal villor som han sålde. Han bodde med frun och de tre barnen i Grants Pass, Oregon. Som Pensionär ägnade han sig åt att utföra beställda snickerier, småreparationer och nytillverkning av spinnrockar.
Edith var gift med Dewey Joli, som var lastbilschaufför och körde timmer- och kreaturstransporter. På 1940- och 50-talen var det dålig tillgång på sådana arbetstillfällen, och familjen fick köra runt i västra USA för att försöka tjäna ihop till sitt uppehälle vid olika åkerier. De kunde då inte ha annat än tillfälliga bostäder, t.ex. i barackläger, husvagn och t.o.m. i tält. Vad som gjorde det extra svårt var att familjen växte, och till slut hade de åtta barn. På 1960-talet blev makens hälsa sämre. Han utbildade sig då till svetsare och arbetade på 1970-talet i Portlands hamn. Sedan Edith blivit änka bodde hon i Portland. Hon var religiös och arbetade ideellt för kyrkan. År 1982 besökte hon Böle. Det var hennes första flygresa. Liksom alla Gustafs barn var hon tremänning/syssling till t.ex.. Sören och Yngve Wikberg.

69. ( isi ) Orinist / Äspheida - Aspheden
Böleboken på sidan 146 - 147.

Föräldrar: Lars Albert Norman f 1859 / Antonia Åhrström f 1867
Norman Ernst Albert f 1894 og USA 1912
Norman Oskar f 1903 og USA 1922

Föräldrar: Johan Ulrik Åhrström f 1837 / Kajsa Magdalena Larsdotter f 1834
Åhrström Ulrika Vilhelmina f 1864 g USA 1903
Nordberg Olof Gustaf f 1869 g USA 1903
Nordberg Selma Augusta, barn f 1898 og USA 1903
Nordberg Elin Vilhelmina, barn f 1899 og USA 1903
Nordberg Gustaf Georg, barn f 1901 og USA 1903

Föräldrar: Zacharias Åhrström f 1806 / Dorotea Ulrika Ersdotter f 1812
Åhrström Oskar f 1842 g USA 1883 åter 1898
Åhrström Zacharias f 1850 og USA 1880

Att organisten Zacharias Åhrström (f 1806) och hans hustru, Dorothea Ulrika Ersdotter, på äldre dar - troligen på 1870- talet - besökte Nordamerika har blivit känt först på senare tid. Det foto på paret som finns avbildat i boken Råneå socken 1654-1954, visade sig nämligen vara taget på en fotoateljé i San Francisco! Det är inte känt om de hade planer på att utvandra, men flera efterkommande på gården kom att emigrera.
Äldste sonen, Johan Ulrik Åhrström, övertog gården Orinist. År 1880 emigrerade en av dennes bröder. Han hette Zacharias Åhrström som sin far och var målare. Han slog sig ner i Chicago, där han gifte sig och fick barn. Han avled år 1931.
En annan bror hette Oskar Åhrström. Han emigrerade 1883. Målet var staden Cadillac. Han var gift med småskolläraren Maria K. Fjällström från Stockholm. Familjen hade bott i Vuollerim, Jokkmokk, men flyttade till Luleå 1880. ( Ett av deras två barn, som överlevde till vuxen ålder, var Rodrik. Han startade guldsmedsaffären i Luleå, som sedan kom att bli ”Fritz Olsson”. )
År 1898 återvände Oskar Åhrström till familjen i Luleå. Han var då sjuk, blev sedan helt blind och avled 1915. Han titulerades garvare och bokhållare.
När Johan Ulrik Åhrströms äldsta dotter, Vilhelmina, som var lärare, gifte sig med bondsonen Olof Gustaf Nordberg från Prästholm, tog de över gården. Endast sex år senare, 1903, emigrerade de med sina tre barn till Denver, Colorado, USA. Samma år flyttade Vilhelminas syster, Antonia, in på Orinist med maken Albert Norman och familj från Näset. Yngsta barnet i familjen, Anna (gift Westerdahl), berättade sedan hur det var när äldste brodern, Ernst Norman, lämnade hemmet 1912 för att emigrera till USA, brodern Oscar Norman utvandrade 1922.
Ernst Norman övernattade i Boden hos sin syster innan tågresan till Göteborg. Kommunikationsnätet var inte så utbyggt då. Ernst bosatte sig i Tacoma. Han var tekniskt lagd och ägnade sig åt att reparera maskiner i USA. Han lyckades också få behålla arbetet under depressionen. Ernst gifte sig med Mary Holmér, och de fick barnen Helen och Ella.
Liksom sin bror slog sig Oskar Norman ner i Tacoma. Han var byggnadsarbetare och gift med Norma NN. De hade inga barn. Ernst och Oskar köpte mycket mark och byggde sina egna hus - men de byggde också andra hus och sålde både hus och tomter, så det gick bra för dem i USA.
Oskar Norman avled 1957, och Ernst 1983. Tillsammans med sin man besökte Ernsts dotter, Ella, sin kusin Birgitta Holmlund ( f. Norman ) i Skellefteå år 1987.
Vilhelmina Åhrström/Nordberg avled i Denver 1929.

70. Törnqvist - Törnqvist ( efter Fredrika Törnkwist f ca 1815 )
Föräldrar: Erik Magnus Engström f 1837 / Johanna Fors f 1836
Engström Oscar f 1864 og USA 1892 åter 1920
Engström Selma Fredrika f 1876 g USA 1907
Engström Amalia f 1879 g USA 1907

Oscar Engström förde ständigt anteckningar om vad han upplevde i USA. Han var även en eldsjäl som brann för IOGT och kämpade för rusdrycksförbud. I ”Amerika-mitt Drömland” på sidan 30-41 i detta häfte skildrar Engström sina egna upplevelser i det nya landet åren 1892-1920.
Selma F. Engström gifte sig med Oscar Österberg från Uppland, och systern Amalia äktade 1907 Ulrik Eriksson. Selma och Oscar hade träffats då de utbildade sig till herrskräddare i Gävle, och Amalia träffade Ulrik då hon fick en lärartjänst i hans hemby Rian, i Kalix. De båda paren emigrerade tillsammans till USA 1907.
Ulrik och Amalia bosatte sig i Chicago. De hade inga barn. Oskar Österberg och Selma bodde i New York och hade tre barn: Wohr, Daisy och Jorj. Wohr var kemist. Daisy utbildade sig till tygdesigner och Jorj kom att bli känd som Dr. Jorj Osterberg, professor och geoteknisk civilingenjör vid Northwestern University i Evanston, Illinois. Han bodde i Denver. År 1994 tilldelades han det högt skattade NOVA-priset - ett innovationspris, på grund av att han konstruerat den s.k. O-cellen ( O som i Osterberg ), en metod med vilken instabil mark stabiliseras på ett kostnadseffektivt sätt, t.ex. efter en jordbävning.
Jorj Osterberg och hans hustru Ruth hade barnen Lawrence, Ralf, Arvid och dottern Lois. Jorj Osterberg och hans fru besökte Böle 1954 och 1973 i samband med att han hållit en föreläsning i Frankrike, respektive deltagit i en konferens i Ryssland. Harald och Selma Andersson, kusin till Jorj, besökte dem i USA 1991. Jorj avled år 2008 vid 93 års ålder.

74. Gäamelgårsheida = Gammelgårdsheden
Föräldrar: P. O. ( Oskar ) Lindström f 1864 / Kajsa Magdalena Larsdotter f 1863
Lindström Hilda Maria f 1889 og USA 1912 uppgifter saknas
Lindström Frans Albert f 1891 og USA 1922 uppgifter saknas
Lindström Anton f 1893 og USA 1912 uppgifter saknas
Lindström Erik Oskar f 1898 og USA 1922
Lindström Jonas Artur f 1900 og Kanada 1923

Erik Lindström gifte sig med Agda Sundström från gård 42. Laos. De bosatte sig i Tacoma, Washington, och ägnade sig åt laxfiske i Stilla havet.
Jonas A. Lindström var en av Börje Lundbergs reskamrater till Kanada. Se gård 23.

76. Heida = Heden
Föräldrar: Johan O. Larsson f 1874 / Hilda Larsson f 1878
Larsson Ida Valborg f 1904 og USA 1922
Larsson Erik Hugo f 1905 og Kanada 1923
Larsson Ludvig f 1908 og USA 1928

g 1. Föräldrar: Erik Magnus Larsson f 1843 / Anna Lovisa Johansdotter f 1850
Larsson Erik Arvid f 1879 og USA 1902
Larsson Anna Amalia f 1882 og USA 1904 uppgifter saknas
Larsson Karl Ludvig f 1884 og USA 1903 uppgifter saknas

g 2. Föräldrar: Johan Oskar Nilsson f 1856 / Anna Lovisa Johansdotter f 1850
Nilsson Isak Helmer f 1890 og USA 1908 - 1917 (dog där )

Valborg Larsson var hemma två gånger, 1951 var första gången, hon var hem också 1961. Hon var gift med en norrman , Gunnar Eriksson. Valborg arbetade som kokerska. Hennes man arbetade som träarbetare, och han byggde hus åt sig och Valborg två gånger, båda gångerna i Tacoma, Washington. De fick två barn: George och Robert. George och en son till Erik Larsson, Raymond, besökte Böle 2006 i juni. De hade sina fruar med också. Valborg, Gunnar och den yngste sonen Robert är bortgångna.
Valborg berättade för Margit Larsson, hustru till Valborgs bror Albin i Böle, om depressionen i USA och hur svårt det var för alla att få mat för dagen. Valborg sa att många familjer i hennes närhet kunde få mat, på grund av det som blev över från borden där hon arbetade.
Erik Larsson emigrerade via Kanada till USA. Han bosatte sig också i Tacoma, Washington. Han arbetade som truckförare på en mjölfabrik eller kvarn. Erik besökte aldrig hemgården i Böle. Han gifte sig i USA och de hade 4 barn. Två av hans barn har besökt Böle. Linda 2 gånger uppe hos Stig Larsson. Raymond var här 2006 i några dagar tillsammans med Georg. Eriks två andra barn hette Arnold och Harold. Erik och hans fru är bortgångna. Erik dog hastigt då han var drygt 55 år, hans ena son Arnold är också borta, i cancer.
Ludvig Larsson besökte Böle 1953. Han var ogift och arbetade på samma sågverk hela tiden i Tacoma. Han bodde hos Valborg och Gunnar i bottenvåningen i deras hus.
Ludvig arbetade på samma sätt och med samma vanor, när han besökte sitt föräldrahem 1953. Han trodde säkert att tiden och utvecklingen stått stilla i Böle. Han tyckte om att ”ljustra fisk”i älven. Han tog till vara alla fiskar han fick, t.o.m. skallarna kokade han. När han högg ved, tog han rätt på det mesta av kvistarna. Albin, hans bror, sådde det vi kallade för grönfoder istället för korn. Ludvig la alla ax i grönfodret, åt samma håll, som han hade gjort i sin ungdom med kornskörden. Ludvig hade inga stövlar med sig en gång, men ville ändå gå till Lillträsket i lågskor för att se på odlingen, där han deltagit i skördearbetet under sin uppväxt.
Ludvig hade också dåliga minnen från 30-talet, då även hans bank råkade ut för bankkraschen. Han placerade aldrig mer sina pengar i en bank, utan fick han över en slant så placerade han dessa i Tacoma stad, med motiveringen att Tacoma stad kunde aldrig gå i konkurs.
Erik Arvid Larsson gifte sig med Eda Norman, Näset. De skaffade sig ett jordbruk i Seattle. De hade två döttrar. Läs mer om detta under gård 15. Frans.
Isak Helmer Nilsson avled i USA redan 1917. Orsak okänd.

81. Varibäcken = Vargbäcken
Föräldrar: Erik Oskar Lundberg f 1876 / Johanna Amanda Bergqvist f 1874
Lundberg Johan Einar f 1907 og USA 1927 uppgifter saknas

Föräldrar: Isak Fredrik Lundberg f 1843 / Lisa Juliana Johansdotter f 1840
Lundberg Fredrik Julius f 1868 og USA 1892 uppgifter saknas
(Erik Oskar och Fredrik Julius var sonsöner till Lars-Henrik Lundberg på gård 23. Lundbergs).

82. Övriga Emigranter

Ärik, gård nära gränsen Böle - Prästholm ( revs cirka 1945 )

Föräld: Erik Aron Lidström / -
Lidström Anna Fernanda f 1896 og USA 1913 uppgift saknas
Lidström Gerda Margareta f 1902 og USA 1920 uppgift saknas
Lidström Herman Aron f 1906 og USA 1928 uppgift saknas
Lidström Gustaf Bertil f 1908 og USA 1928, åter 1931

Enligt Alf, Bertil Lidströms son, bosatte sig Bertil sedan i Boden.

Föräldrar till utvandrare finns inte alltid med, eftersom föräldern kanske avlidit före 1890 års folkräkning eller utvandraren inte var född i Böle, utan inflyttad.
Föräldrar: Oskar Lidström f. 1845 /
Lidström Emil f.1872 og USA 1893 uppgift saknas
Lidström Lars Fredrik f 1873 og USA 1891
Lidström Vilhelmina f 1869 og USA 1889
Lidström Tilda Amanda f 1882 og USA 1910 uppgift saknas

Lars Fredrik Lidström var liksom Oskar Engström ( Törnkwist ) med om att bilda IOGT-logen Ljus i Norden, Böle, samt logen Nordstjärnan. De återsågs bl.a. i Fargo, USA. Lidström var då tidningsman och politiker.
Vilhelmina/”Mina” Lidström arbetade på restaurang i USA. Engström träffade också henne i USA.

Föräldrar: Lars Anton Boström f. 1855 / Petronella Berg f.1855
Boström Karl Arthur f.1886 og USA 1906 uppgift saknas

Föräldrar: Carl Fredrik (Bergqvist) Eurén f. 1848 / Lovisa Holm f.1859.
Eurén Karl Fridolf f.1872 og USA 1892 uppgift saknas
Eurén Fredrik Vilhelm f.1876 og USA 1893 uppgift saknas

Föräldrar: Magnus Gustafsson f. 1846 / Anna Magdalena Ström f. 1852
Gustafsson Maria Vilhelmina f.1873 og USA 1892 uppgift saknas

Föräldrar: Johan Petter Johansson f. 1824 / ---
Johansson Alfred f.1863 og USA 1892 uppgifter saknas

Föräldrar: Erik Anton Wikström f. 1830 / Maja Kajsa Sundström f. 1839
Wikström Maria Elisabeth f.1861 og USA 1883 uppgifter saknas
Wikström Sofia Vilhelmina f.1868 og USA 1892 uppgifter saknas

Föräldrar: Johan Petter Israelsson f. 1823 / Maria Katarina Fredriksdotter f. 1825
Johansson Alfred f.1867 og USA 1887

Föräldrar: Ej känt
Nilsdotter Maria Gustava f.1856 og USA 1885
(piga hos Sundströms, gård 9. Paorsto-Henrik)

Föräldrar: Karl Petter Eriksson f.1828 / Johanna Bergqvist f. 1842
Karlsson Karl Ludvig f. 1877 og USA1902

Föräldrar: Johan Erik Ersson f. 1823 / Maria Elisabeth Holmfors f. 1836
Johansson Erik Magnus f. 1862 og USA 1883

Föräldrar: Ej känt
Wikström Johan Alfred f. 1864 og Kansas, USA 1881
(dräng hos Erik Anton Lindström f 1835/Lovisa Johansdotter f 1835 på gård 4. Stjersänt)

Amerika - mitt Drömland
Oscar Engström berättar om sin tid i Nordamerika 1892-1920

(Ur en tätt skriven liten anteckningsbok - 12x18 cm, 185 sidor)
Redigering: Dagmar Wikberg, Böle

Oskar Engströms skildring av sitt händelserika liv i USA är här kortare än i hans bok, men vi får ändå följa hela hans liv i Drömlandet både i arbete, glädje och sorg. Det är Engströms eget språk vi möter i texten - hans eget sätt att berätta. Hos honom, liksom hos andra svensk-amerikaner, är det vanligt att svenska ord - ibland gamla ordformer och uttryck - står sida vid sida med engelska/amerikanska ord och talesätt.

I nådens år 1864 föddes i Böle, Råneå församling, ett gossebarn, som fick namnet Oscar. Han växte upp i de hårda tider då folk blandade bark i brödet. Men pojken växte. I sin barndom hade han mest lust för jakt och fiske, ingen lust för studier. Han måste ut på banan. Om man från barndomen hade fått smak för att studera, vad nytta skulle man haft ?
Vintern 1892 arbetade jag som rallare vid Boden, Johannesfors, Bergträsk, Gällivarebanan och Svanträsk tills juni 23. Då fick vi extratåg bestående utav grusvagnar, men resan var mycket fin tack vare årstiden.
Framkommen till Luleå stora stad, fortsatte resan med ångaren S.G. Hermelin. Kom hem på natten. Mamma och pappa väntade som vanligt. Allting rent och snyggt. Oscar var inte som i forna tider. Han kom nykter hem - till mors stora glädje. Allt var gott och väl. Min efterläng-tade fick jag möta.

Drömmen om Amerika
Men så hade en Albert Lindström kommit hem från främmande land och var så rik - fick jag veta - att han kunde köpa en hel bondby. Och så for han till staden och förlovade sig med lotsens vackra Emma.
Då tänkte jag: Nu går inte jag och väntar på bättre tider, utan jag reser till Amerika som alla andra, och på 3-4 år är jag förmögen, åker då hem och gifter mig, tager min Anna och köper jordagods, oxar och hästar.
Allting spelade högstämt i mitt huvud. Mamma tyckte inte om det, men juli 22 i nådens år 1892 lämnade jag mitt kära gamla hem och min gråtande moder, mina två systrar, Selma och Amalia. Kusken körde mig till ångbåten i Luleå.

Båtresan
Resan var mycket trevlig. Blev bekant med många innan vi kom till Stockholm. Stannade där en dag, sedan med båt genom Sveriges finaste scenerier - kanalen till Göteborg. Där fick vi gå till poliskammaren och få våra betyg stämplade. Andra dagen anträddes resan med Wilsonbåt. Många voro på trekvart då båten avgick.
Framkomna till Hull, England, låg vi på båten hela tiden. Många fina flickor kom till dans på kajen. Vi var och åkte på tvåvånings spårvagn. Tåget var som i Sverige - två bänkar i varje rum. Dörren stängdes. Vi kunde inte komma ut förrän den öppnades.
I Liverpool betraktade vi kroglivet. Fruntimmer satt vid ingången till krogen med barn på armen och drack samt gav barnet med, och på gatorna fick man inte gå i fred för dem, fast vi hade flickor i sällskap. Ojämna gator med nästan runda stenar gjorde mycket dåligt intryck på Nordens ljusa söner och döttrar. Jag tänkte nog på det land vi hade lämnat, och hur det kommer att se ut dit vi kommer. Mitt hjärta klappade för fosterlandet Svea.
Avresa från Liverpool med en gammal ångare. Vi skulle ha våra egna madrasser, men en del blev bestulna på sin. Jag förbarmade mig över en flicka som blev utan och gav min till henne, så jag hade bara tackel ( tågvirke, rep ) på botten i min säng, andra bara bräder. Snart såg vi gröna ön, Irland. Det var dans när väderleken tillät. När det var storm blev många sjö-sjuka. En del fick vi bära upp på däck. Då blev de bra av den friska luften. Jag klarade resan bra.

I New York
När vi kommit till New Yorks hamn skulle vi genomgå en besiktning. De frågade hur mycket pengar vi hade, stängde in oss i en stor bur i olika grupper och skulle se våra biljetter. Sedan fick vi åka på en båt eller färja långt uppför - som jag förstår nu - Hudsonfloden, till järnvägs-stationen för vidare befordran på järnväg. Sömniga var vi alla.
På natten skrek eller sjöng alltid konduktören samma visa, tyckte jag, men sedan fick jag reda på att han ropade ut namnet på olika stationer i Buffalo, New York.

Mot Minneapolis, Minnesota
Sedan iväg. Minneapolis var nu målet. Snart var vi i Minnesota och där skulle vi möta Lidström, Larsson, Johansson och jag minns inte alla, på Britannia Hotel. Det var två kvarter från stationen. Där tog en Charles Gordon, född i Stockholm, oss med till ett sågverk, och vi fick inte sova. Vi måste gå och byta om och börja arbeta på natten. Natten var mycket varm, arbetet hårt, inte hade vi sovit något sedan vi lämnade Buffalo, annat än på tågsäten.
Mina händer blev utan skinn, maten var jag inte van vid. Jag fick ont i magen. Ingen låtsades förstå mig, bara pekade, pladdrade på, inte förstod jag. Men då en tid hade gått var där mesta delen svenskar och norskar.

Skogsarbete
Fram på hösten fick vi för många besök av pojkar som kom från skörd, slåtter och tröskning, så vi fick inte sova. De talade om hur stora pengar de tjänat på harvesten ( skörden ). De sade att de nu skulle tjäna 24-30 dollar i månaden på att arbeta i skogen, såga timmer, kvista hugg-vägar, lasta på släden … Jag förstod inte hälften av vad de sade, men ingen fara! Vi skulle också till skogen.
Vi fick gå ut när dagsranden syntes, gå baklänges för att inte frysa bort näsan, över sjöar, en del med fårskinnsfodral på näsan. Hem kom vi när det var mörkt. På söndagen tvättade vi kläder, lade mer hö i sängen, tog ut bäddkläder, skrev brev, stoppade strumpor och lappade handskar.

Till Minneapolis på våren
När våren kom sprang vi glada i hågen tre, ibland fyra, svenska mil ner till Grand Rapids och köpte biljett till Minneapolis i glädje över vår stora kassa, högst 100 dollar, men det var mycket på den tiden. Glädjen stod högt i tak, men den blev kort. Om man tog ett bad 15 cent, rakade sig och klippte hår och mustascher 25 cent, betalade mat och husrum ( 3 dollar i veckan ), tog snart pengarna slut. Men att få arbete var mycket hårt. Månadslönen för skogs-arbete blev nu lägre. Banker stängde. Den som hade pengar på banken kunde inte lita på att få ut dem.

För tre dollar får du ett arbete!
Man kunde få ett arbete om man betalade 3 dollar till en förman, så det gjorde jag och två kamrater. Vi åkte sedan långt ut till North Dakotas slätter. Därefter måste vi gå några kilometer till en annan järnväg och åka till Youngston N. D. Där sprang vi och sökte den vi skulle arbeta för på farmen, men han fanns inte där. Snart var vi utan pengar. Arbete kunde vi inte få.

Till Fargo, North Dakota. Arbete på en farm.
Jag hade bara några dollar och inte kunde jag tala engelska, men jag köpte mig en biljett och tog med allt resgods på tåget. Mina kamrater fick lite pengar av mig, smög sig upp på ett godståg och sedan möttes vi i Fargo N. D. Där fick vi och ett dussintal andra svenska pojkar plocka senapsblommor på ett vetefält. Vi hade roligt tills vår förman blev förargad. Han förstod inte vad vi skrattade åt. Vi hade 75 cent per dag och mat där. I Fargo träffade jag en dag Lars F. Lidström. Vi hade varit med om att bilda IOGT-logen Ljus i Norden i Böle, (Böleboken sid 192 ) samt logen Nordstjärnan. Hans syster, Mina Lidström, och Lovisa Nordström arbetade på en restaurang. Sedan arbetade jag hos farmaren John Åström i Fargo under slåttern. Arbetarna bodde i stallet och sov i höet. Det var kallt, och vid frukost fanns det inte plats för alla vid bordet. Dagslönen var 1,50 dollar för långa dagar. Farmarbetare kunde ändå spara mer än de som arbetade i staden, för de kunde klara sig med bara överdragsbyxor och hade sitt hem i stallet.
Under den tiden fick jag se att det inte är lätt för en farmare att börja bygga ute på en vill slätt. Priset på potatis och vete var lågt, och allt kunde också torka bort. Många farmare hade skulder, och banken kunde då ta nästan allt de tjänade, men ändå hördes ingen klagan. Farmarna försakade alla bekvämligheter för att få vara oberoende.
När den sköna vårsolen smälte drivan, kastade vi alla trasor som skyddat oss mot vinden. Det bästa packades i en vit säck. Vi knöt ett snöre eller rep i varje hörn , så att vi kunde ha den på axeln och glada i hågen marschera till staden efter fyra månaders hårt arbete för 18-20 dollar, då man fick slåss mot kung Bore och många ofta också mot ohyra om natten. En kostym kostade 18 dollar, gjord för hand. Du kunde få hängslen till, på köpet.

På hösten samling i Minneapolis
På hösten samlades gubbar och pojkar en vacker afton vid Soolille-bangården i Minneapolis. Nu var all glädje över. Har du fått något arbete? Har du några pengar? När ska sågverket börja? Någon som var gammal och van förfrågade sig hos en bromsare. För 50 cent/styck bröt han då upp dörren till en fraktvagn med mjöltunnor. Vi smög oss in, tåget satte i gång. Men att få arbete i Wisconsin var hårt, överallt arbetare från alla nationer. En del låg och värmde sig vid en eld i skogen, hade något att äta. Till sist fick vi arbete för några dagar, svinfötter inlagda i ättika, salt kött, te. Sådan mat klarade heta sommardagar. Dessutom var myggen en förfärlig plåga både natt och dag.
Vi brukade tända eld på papper, gräs och jord som vi lagt i en gammal kittel som stod på golvet i vår barack för att få rökelse, och hänga upp gamla säckar framför vår brits för att skydda oss mot mygg och alla andra krypande varelser, från en björn till en loppa…
Det var en mycket torr sommar, inte något regn. Skogseldar började rasa överallt, små byar brann ned, folk måste fly både nätter och dagar, till fots och med järnväg undan elden. Hela landet var fullt med rök. Vi hade kontrakt på att hugga ned stora träd i skogen och taga bara barken. Vi fick 1,50 per famn. När man tänker på sådan betalning borde man gråta, men arbetet som vi gjort blev lågornas rov. Elden tog allt, och vi fick 18-19 dollar för allt arbete vi gjort.
Till Minneapolis åkte vi sedan i två stora fraktvagnar, omkring 50 man i varje. De som hade pengar fick betala 50 cent, men alla fick åka med. Alla var glada, sjöng och berättade historier, fast vi hade order att vara tysta. Vi lämnades på ett sidospår i mörkret nära Minnea-polis och fick sedan gå till fots till staden.

På en brädgård - IOGT och logearbete
Efter en tid fick jag arbete på en brädgård för 1,25 dollar, tills jag lärt mig sortera plank och bräder. På den tiden var det mycket vanligt att ta med bossen till krogen, då man ville ha högre betalning och lättare och stadigare arbete.
Jag såg män, som inte kunde arbeta för att de var fulla, utan låg gömda bakom brädstaplar - män som gick ifrån arbetet vilken tid som helst med förmannen till krogen, som var öppen alla dagar. Söndag morgon kunde man skåda nattarbetare från sågverken komma raglande vid 9-tiden med den stora bleckplåtshämtaren, som alla använde på den tiden. Det var två fack i den - ett för våta varor, t.ex. kaffe, det andra för bröd, kött och ost. Om den var tom, hämtade gubbarna öl i den och var så fulla, att de inte kunde ta sig fram på trottoaren, redan innan hustrun hunnit ta sig upp ur sängen. Sådant var livet i gamla tider! Likaså på tågen om hösten då de for till skogsarbete, då alla krögare gav sina kunder en flaska. Vilket liv!
Vi var många goda vänner som åt på samma servering, bl.a. Lars F. Lidström, tidningsman och politiker, G. Johansson, skriftställare och humorist. Vi deltog alla i logearbetet, både i söder och norr. Många IOGT-loger hyrde först lokal av krögare, vid sidan av krogen, och då var det värst för flickor att ta sig förbi, men sedan dess har IOGT en egen lokal i många städer, och flera i Chicago. Nu skälver grunden för bryggerier och krogar!

Bättre tider
År 1897 började tiderna bli lite bättre. Vi fick kontrakt på att stapla plank och bräder. Arbet-ade gjorde vi som slavar. Vi var alla norrbottningar. Nästan alla hörde till IOGT-logen. Vi tjänade 2,50*3 om dagen. Då gick jag med i sjukkassan - en skandinavisk IOGT-sjukkassa och är allt sedan dess med i styrelsen. Jag och Alfred Menard, som också var med i logen Scandia, skrev då på ett kontrakt att lasta järnvägsvagnar, för att vi inte skulle behöva fara bort och arbeta i skogen över vintern, utan få möjlighet att arbeta för IOGT.
Alfred hade varit i krigstjänst i Stockholm. Han hade långa fina mustascher, och jag försökte också bättra på mina - det fanns flickor också som var med i IOGT. Vi ordnade fester med dans, sångare och sångkör, och nästan alla som deltog var Godtemplare. Det var mycket trevligt.
På våren fick jag så ont i armen att jag inte kunde få på mig rocken utan hjälp. Jag var ofärdig i många månader, men jag fick pengar för ingenting från bolaget, 30 dollar, och 5 dollar i veckan från Godtemplarna, så det var inte så farligt.
År 1899 fick jag stadigt arbete på Ecly Lumber Co ( ett virkesbolag ), och då hade jag också stadigt sällskap med Lena, en flicka som hade kokat åt fint folk i många år. Tänk, så god mat man fick! Många ville också äta hos henne, så hon öppnade en matservering. I mars samma år fick vi hjälp av IOGT-bröderna och systrarna att ordna bröllop ( allt enligt Minnesotas statslagar ), inbjudningskort, präst och tillgång till IOGT-lokalen. Många höll tal och vi fick presenter, handtryckningar och lyckönskningar. Det var 22 mars 1899.
Första morgonen som nordanvinden blåste kallt, upp för första gången som gift, skynda sig få lite mat och till arbetet för att tjäna en säck mjöl. Min hustru hade många som hjälpte henne att frakta hem varor från hallen. Nu var ingenting mer att sörja för. Man hade eget hem, snäll maka, många goda vänner och god hälsa - och båda arbetade.
Många ville köpa matkuponger för 3 dollar i veckan och äta på Lenas servering. Alla var nöjda och belåtna med maten. Affärerna gick bra. Men så blev Lenas mamma sjuk, så Lena skötte om henne. Det blev fler matgäster och mer arbete. Mamman fick då flytta till sin son i Buffalo. Fanns det någon tid över hade vi fullt hus hemma. Så var det flera vänner som blev sjuka, t.ex. Mrs Bjurqvist och min gode vän sedan barndomen John F. Fornberg. Lena var alldeles för snäll och skötte om alla, och de fick komma hit och spisa. Hon till och med bjöd hem sådana som inte hade familj eller släkt att fira jul hos oss. Hon tänkte mer på andra än på sig själv. Till sist var Lena både utarbetad och utfattig. Själv hade jag fördärvat ena handen och kunde inte arbeta på tre månader. Jag fick då upp ögonen för att jag var i skuld, fast jag arbetat både hemma och borta.
Jag förklarade då, att nu fick det vara slut på alla matgäster. Lena hade ännu en fordran på 130 dollar av en gäst, men fick inga pengar. En annan, som aldrig hade något att betala med, måste vi ”köra ut”. Han var skyldig 35 dollar.
Nu flyttade vi till en liten lägenhet. Min hustru blev ganska sjuk, så jag hade att kalla på doktorn för första gången, men det var inte sista. Lena arbetade hårt för att skapa julstämning åt många en tid före jul. Då blev hon så sjuk att hon blev liggande. Dr. Andersson gav henne någon smörja. Hon blev något bättre, men mest genom sin starka vilja.
Annandag jul var vi välkomna till Mrs Bjurqvist. Mat lagades, men glädjen blev kort. Lena kunde inte skratta längre som förr. Hem fort. Hon ville inte gå till doktorn. Jag fick hem henne och i säng. Vår inneboende hämtade doktorn. Inte något farligt, sade Dr. Palmer, bara vatten i lungsäcken. Hon fick medicin, mer för varje dag. I tre månader låg hon sjuk, så jag fick skaffa en flicka till hjälp. Ändå hade jag att vaka alla nätter, utom när någon från logen bytte av mig. Jag hade att hålla ögonen öppna för att få något dagsverke, men inte mycket arbete fanns.
I april började Lena vara uppe något, så att Jenny Nelson, som flickan hette, kunde sluta hos oss. Hon gifte sig sedan med min gode vän, John F. Fornberg. Lena fick en nervsjukdom, så att hon höll på att förlora förståndet. Doktorn gav mig rådet att låta henne få sin vilja fram i allt.
När sommaren var i sin blomstring, gjorde vi några utflykter till goda vänner och intres-santa platser. Tiden gick. Vintern kom och så småningom också nästa vår, våren 1903. Då hade vi besök utav många norrlänningar, såsom Anton Witman, Manne Helsen och så kom min svåger, Oscar Österberg, och syster Selma och deras lille son. Allting skulle bli trevligt, men fruarna kom inte riktigt överens, så svågern gick tillbaka till New York, men Selma stannade en tid.
Broder Fornberg fick tillökning i familjen. Sorgligt nog dödde hans snälla maka Jenny efter några dagar, efterlämnade en vacker liten flicka. Jennys död var ett hårt slag för min Lena.
Well, stackars John, han var nu änkeman, utan maka. Vi måste låta honom bo hos oss. Då vi år 1907 skulle lämna Minneapolis, köpte John hela vårt möblemang för 100 dollar, med två års brandförsäkring. Han övertog samma hyra för huset och tog med sin nya fästmö till prästen, där de blevo ett, enligt Minnesotas statslagar.

Från Minneapolis till Mc Cloud, Carlifornia
Nu skulle vi lämna Minneapolis, för jag hade fått arbete i Mc Cloud. Minneapolis var nog bra. Där hade man sina glada och sorgsna dagar. Att flytta någon annanstans ger erfarenheter, men man kan också få betala för dem. Det kändes tungt att lämna alla vi kände och begiva sig mot okända öden.
Nu kom avskedsstunden. Aftonen före var vi hos C. A. Lindgren, och jag kände mig inte något glad, för jag tänkte, att allting var nog inte så blomstrande i California. En stor skara Godtemplare hade nu samlats vid stationen för att säga farväl - kanske för alltid.
I St Paul fick vi vår turistvagn, och på morgonen var vi i Omaha, Nebraska. Vi passerade Wyoming med sina kreatursmassor - Utah - Salt Lake - Nevada - över berg - genom tunnlar - såg timrade snöskydd - djupa dalar - Summit - Colfax - snöblandat regn - nu lutade det nedåt - små trädgårdar med frukt, träd i blom - på kvällen Sacramento Capitolium, säte för guvernören - en stor gammal station - åt stekt lax i staden.
Ett annat tåg på kvällen, framme i Mc Cloud kl. 5 nästa afton. Vi möttes av en brokig folkmassa: amerikaner, italienare, hinduer, greker och spanjorer. De hade strejkat på hösten och väntade på att få se alla nykomna skandinaver, som skulle ta deras arbete. Vi blev mot-tagna utav superintendent Johnson. Vi fick mat i den stora matsalen som bolaget hade. Där fanns rum för många hundra.
Alla som hade hustru med hade löfte om nytt fint hus med fyra rum, men det var blott en dröm. Husen var inte påbörjade. Jag blev inkvarterad långt bort i skogen i ett stort enkelt brädhus, mycket likt en vedbod. Två fönster fanns, en liten järnkamin, en säng med några tunna filtar.
Stormen tilltog med regn. Vi frös och vinden tjöt. Något som höll oss varma var att flytta sängen fram och tillbaka, för taket läckte. Vatten fick vi från snö eller en bäck. Vårt möblemang skulle komma från butiken, samt våra resväskor från tåget. Många fina saker förlorade vi, som aldrig mera fanns till.
Allting försenades. Vattenledningen skulle tätas, dubbla väggar, nytt tak, nytt golv. Vi måste bära allt från butiken. Den våta snön gjorde vägen ofarbar. Vädret blev bra, men solen var så skarp att folk inte kunde arbeta. De flesta blev solblinda. Min Lena blev mycket sjuk. Jag kallade på Dr. Legg, sedan Dr. Gream. De sade att det berodde på klimatet. Jag hade fått avsmak för Mc Cloud, så jag slutade arbeta, sålde våra möbler till en italienare för halva priset, köpte biljett till Oakland, Cal. Det var 25 april 1907. På morgonen var vi i Sacramento, Cal. Mycket att beskåda den tiden på året, fruktträd, rosor…
Det var översvämning den våren. Mindre hus hade flyttats utav floden, även järnvägsspåren på en del håll. När vi kom till Port Costa stannade tåget. Jag gick ut och fann att vi var på en transportfärja, Solano Port Costa, kallad den största båtfärjan i världen. Många var överraskade att det var så tyst. De visste ingenting förrän de såg fartyg och lastångare genom tågfönstret. På andra stranden åkte tåget upp och började pusta på.

Oakland, California
Den 26 april 1907 var vi framme i Oakland Cal. och spårvagnen till Mr och Mrs Palmer. Mycket varmt mottagna förstås, men olika yrken. Palmer skräddarmästare med verkstad i San Francisco och eget hus. Jag en fattig brädgårdsarbetare från Minneapolis. Hans maka, min Lenas syster - som var en trogen Godtemplare när hon var hos oss - hennes rosor på kinden hade flyttat till näsan. Likaså hennes man. Mat var det aldrig fråga om för dem. Varje morgon till krogen, fick en sup och fri lunch.
Vi var ute i god tid, besökte stranden och Sutra Park, men för en fattig arbetare i en sådan stad räcker ett par hundra dollar inte länge. Jag sökte arbete på loger i olika städer, fick ett genom Odd Fellows, men betalningen var inte nog. Vi beslutade resa till Seattle Washington, men kassan hade krympt ihop. Jag måste sända till Minneapolis för mer kovan. Kovan kom, och 17 maj 12,30 steg jag och min Lena ombord på ångaren Spokan. Vädret utmärkt vackert, uppassningen god. Vi hade första klass, god mat, musik, gott promenaddäck. Vi fick även skåda Victoria B. C. Mellan Victoria och Seattle var många fina stränder med fina stora furuskogar - mycket naturskönt.

I Seattle, Washington
På aftonen den 21 maj var vi i Seattle Wash. Där uppsökte vi några vänner. Vi fick hyra rum hos Gust. Nelson. Där var många gamla vänner från logen i Minneapolis. Jag besökte Odd- fellowsmöten och IOGT-loger. Hade många glada stunder, tog ångbåt till Brownville, plockade bär. Nog hade vi trevligt, men kovan började bli liten.
Jag fick mitt första arbete vid Luna Park, som var under byggnad. Det fanns ingen spårvagn dit, man fick gå med båtfärjan. Jag arbetade där, så jag var nära giva upp.
Sedan fick jag arbete vid grundläggningen av City Hall ( stadshuset ). När det var färdigt lade vi första trottoaren i Mt Bakers Parkdistrict, nu räknat som ett av de finaste med parkett i mitten utav gatan. Då började den goda tiden, ”strike” eller lockout. Alla union män ( union = fackförening ) slutade. Bossen ordnade ett litet jobb åt mig på allmänna marknaden. Det blev allt för 1907.
Min Lena var mycket skral. Jag fick ofta kalla hem doktorn. Julen kom, samt nyår. Det var många fester, men för hennes sjukdom fick vi stanna hemma. I slutet av januari 1908 fick jag hjälp av min gamle vän, broder A. A. Andersson, att fylla i en blankett i Bremerton. Arbete fanns det inte. Jag sprang och sökte arbete så jag blev trött och elak. En morgon kom jag till ett bygge, nya City Hall. Jag var bekant med tidskrivaren och fick börja där. Fastän det var ett hundratal där, fick jag stadigvarande arbete hela tiden.

Bremerton Navy Yard, Wash.
I mars månad fick jag ett postcard från US Navy Yard ( örlogsvarv ), Bremerton, att infinna mig april 1 för arbete. Min hustru blev glad att jag skulle få en lätt och god arbetsplats för hela min återstående livstid för USA:s regering. Dagslönen första klass 2,52 dollar, andra 2,48. Vi reste dit, hyrde en liten snygg lägenhet för 12,5 dollar i månaden. Litet fint hus, vacker utsikt, 4 rum. Köpte ett lass ved, städade och började knoga. Tänk, så fint! Nu hade vi kostat på att flytta, först express ned till båten, sedan från båten till huset.
Då jag hade arbetat en vecka blev 125 man uppsagda, för det hade inte beviljats några pengar i Washington! Jag var en av de ”lyckliga”. Det blev bara en massa kostnader. Min hustru var mycket missbelåten - inte att undra på.

Åter tillbaka till Seattle
Vi hyrde ett litet 4-rumshus, flyttade dit våra gamla, nästan utslitna möbler. Sedan spadade jag upp en fin köksgarden och plantade allt möjligt. Fick mig arbete vid ett sågverk långt borta med 10-timmarsdag, 2,50. En vecka var nog!
Sedan fick jag arbete på en stor byggnad, mycket fin med rullande trappor. Inte något långt arbete.
En morgon ute på avenyn mötte jag en som fråga om jag ville ha arbete, så jag fick arbete vid en byggnad. En mycket god man, men jag hade min ansökan inne för staden och fick order att taga min examination, vilket jag gjorde med glans och fick mitt kort, 100%, allt som kan fås.
Fick börja vid vattenavdelningen. Vi hade att taga ut stora rör ur gatan, för den skulle sänkas 20 till 30 fot. Nog var det varmt och fuktigt under jorden, och man fick vara både våt, lortig och svettig. Första december 1909 var det arbetet slut.
Så mötte jag en god vän, som jag hade arbetat för, en murare. Han höll på med Oddfellow. Eftersom jag var medlem fick jag arbete. I början av mars var det slut. Snart fick jag bud från staden att infinna mig och fick då sådant arbete som jag tyckte om. Reparera broar, dockor samt plank och lägga gator.
Man hade nog hårda dagar att framleva utan att Lena var sjuk. Hon blev sängliggande, ingen rast och ingen ro, t. ex. julafton, då alla hade julglädje, satt jag vid hennes sjuksäng natt och dag. Inte mediciner, bara någon tesked vatten var allt hon smakade. Hon yrade och sade något ibland. Dr. Lund kom. Ingenting kunde han göra. Snart var hon vit som ett lik. Nästa dag kallade jag på Dr. Crookah. Han påstod att det var anemi. Han gav henne andra mediciner. Hon blev bättre och var uppe och arbetade, köpte sig ny klänning, nya skor, hatt och paraply. Skulle njuta av den sköna våren. Men glädjen blev kort. Det började fort gå nedåt. Jag fick tag i en flicka till hjälp, och alla mina vänner ställde upp, men förgäves. Den 22 juni 1911 insomnade min Lena, född i Kils församling, Värmland, 1869.
Hon hade tillhört IOGT sedan 1897. Hon var en mycket engagerad Godtemplare, hade sett följderna utav rusdrycker från sin barndom. Hon ville offra allt för nykterheten. Frid över hennes minne.

Ensam och allena
Nu var jag ensam. Det var långsamt, och jag kände mig orolig. Inte hade jag någon lust att gå ut. Många gånger var jag på väg, men vände om innan jag kom fram.
Snart flyttade jag till Ernst Hawkinson med fru, som hade sympati för mig. Jag bodde där 16 månader. Mitt möblemang, inte något fint, men nog så dyrköpt, blev till ingenting annat än förargelse för hela min återstående livstid. Jag fick 40 dollar kontant. En del lämnade jag på kredit, en del försökte jag behålla. De är nu spridda kring hela United States.
Jag började arbeta och spara och insåg att det nu faktiskt blev lite pengar över. Jag tänkte på alla de år jag arbetat bara för att leva i bekymmer, betala doktorsräkningar, ett antal. Då jag bara tänker på deras namn, var det 20 olika doktorer, utom tanddoktorn. Långsamt kändes det, men någon tanke på att börja ett nytt liv vid min ålder hade jag inte.
Min Lena och jag hade ofta brukat delta i utflykter och annat, som IOGT-loger och andra organisationer anordnade, t.ex. med ångbåt till Bremerton Navy Yard 1907, där vi bl.a. besåg krigsfartyg. Vi var på Bellmans-utflykt anordnad av Svenska Sångare, Svenska dagen juli 31 1909, utställningar, museer, bibliotek osv. Efter att jag blivit ensam var jag 1912 med på en utflykt arrangerad av IOGT, men alla syntes främmande för mig. De tänkte bara på sig själva, delade inte ens med sig av maten. Gud bevare oss för sådana utflykter!

Olycksåret 1913
År 1913 var ett olycksår. Den 13 augusti skulle jag stensätta en gata. Fick åka bil till arbetet den dagen. Då kom Tacoma-tåget och kastade vår bil över ända, så att mitt ben fastnade. Glasbitar skar mig i ansiktet. Äntligen kunde de vända bilen och lyckades ta loss benet, men jag kunde inte stå. En polis-automobil tog mig till stadens hospital med god fart. Där blev jag rullad in på en bår, undersökt, och blodet tvättades bort från ansiktet. Jag fick ligga på hospitalet 49 dagar och fick besök två gånger i veckan av mina ordensbröder.
Det blev stora doktorskostnader. Ett år efteråt blev det rättegång den 6 juni 1914. Då dömdes spårvagnsbolaget att betala 7000 dollar till mig i ersättning. Det fanns en del som blev avundsjuka och sade: Du är nu en rik man och har sparpengar, och så fick du flera tusen i ersättning. Nu behöver du inte arbeta mer! Men tänk, hur jag fick lida när jag skulle börja arbeta igen, för då var jag inte alls bra än, efter att jag fått mitt ben förstört. Jag fick gå länge med käpp. Så en dag fick jag en planka över min onda fot. Den värkte och svällde.
Nu började jag taga massage två gånger i veckan 15 juni till 16 december hos Dr. Eastman. Han tryckte med tummarna, så att han höll på att svimma, och tungan hängde utanför munnen. Tummarna voro böjda. Han arbetade så att svetten rann, om patienten tålde det, men sade du ett enda ord, å, Gud! Då blev han arg och bad dig gå.

Krögarna och Godtemplarna
Den 9 december 1916 tog jag tåget till Minneapolis, dit jag anlände den 11 december. Det mesta jag sökte var frid och glädje samt naturens underverk: berg och sten, både gul, röd och grön, bäckar, älvar och stora slätter.
Den 12 december var jag hos broder John Engnell och hans fru Jenny, fick mat och kaffe. Nästa dag till min gamla IOGT-loge. Sedan träffade jag vänner: Herrskapet Emil Engman, Mr Mrs John F. Fornberg, W. P. Karlsson, John Bjurqvist, Mina Lidström m. fl.

Till Chicago och syster och svåger Eriksson
Den 22 och 23 december 1916 satt jag på tåget till Chicago. På Omaha-järnvägen gick det mycket sakta, stannade nästan för en mjölkflaska. Min svåger, Ulrik Eriksson, mötte mig vid framkomsten. Vi hade aldrig träffats förr.
Snart var vi hemma i hans fina hem, och jag min syster Amalia möta fick. På 26 åren de långa hon hade åldrats, och jag ( ! ) helt gammal och utan hår, ty tidens tand hade oss båda gnagit.
Den 24 december var som dagen före jul. Allting välputsat, stort fint hus, familjen endast två. Ut på staden i trängsel en stund. Inget att undra över - det är lika vart man far. Nu första julaftonen hos min syster, som var en elva år, då jag lämnade Sverige. Gröt, lutfisk samt alla tillbehör. Efter vi hade ätit och språkat om gamla tider - och en önskan att vi hade vår svåger Österberg och vår syster Selma här från New York - gick jag till vila i en god bädd. Å, hur härligt att få slumra in hos min gode svåger i ett Paradis!
Den 25 december 1916. Juledags morgon, upp kl. 5, gick till kyrkan. Sjöng Ett barn är fött, Var hälsad… Den 1 januari i nådens år 1917 firas också nyår i kyrkan. Sedan med Mr och Mrs Eriksson att hälsa på Frida Lundholm från Böle, nu Mrs Gust. Hansson.
Den 9 mars 1917. Stadens bibliotek syntes vara en god tillflyktsplats för sådana som inte tycka om krogar.

Till New York och syster och svåger Österberg
Den 20 mars 1917 lämnade jag Amalia och svåger Eriksson. De gjorde mig sällskap till stationen. I Detroit stannade tåget länge för att tullsnokar skulle hinna med att undersöka, så även i Buffalo N. Y.
Dagen därpå hade jag stämt möte med svåger Oscar Österberg. Såg honom på långt håll med son och dotter. Nu blev det handskakning. Bara 14 år sedan vi träffades i Minneapolis. Tog färjan över floden till N. Y. City. Åkte spårvagn - högbanan - till 149:e gatan i Bronx. Där möttes jag av min syster Selma samt den lille sonen, som kunde hälsa på morbror Oscar mycket fint på ren svenska.
Min syster och jag, samt att bli bekant med societeten i N. Y. City, kändes som en olägenhet. Jag kom från Vilda Västern och hade mest umgåtts med bönder och grovt folk.
Den 23 mars 1917. Svåger Österberg, L.D. i IOGT-logen Klippan, ledsagade mig. Vi tog det underjordiska tåget till logen. På programmet är rusdrycksförbud för Förenta Staterna redan år 1920. Nästa dag ut på staden med systersonen till en biomatiné.
Den 8 april firades påsk i sällskap med Österberg på Billy Sundays Tabernacle på Broadway. Sittplatser för 18000. Där fanns inte plats för fler.
Den 10 april firade jag min 53-årsdag hos syster Selma. Lilla Daisy hade bakat. Den 12 april hade jag att vakta den lille 2-årige Jorj. Att se på en rullande trappa, då folk stod på den, var något stort för honom.
Den 1 maj 1917. Demonstration, Ordenshuset, Brooklyn. Dit måste jag om än jag i graven låge. Med min systerson som vägledare var jag glad att finna IOGT-lokalen den 12 maj. Den 25 maj IOGT-logen Klippan. Såg ut som om alla förglömt mötet. Den 26 maj IOGT-logen Fyrtornet. Mycket dåligt besökt. Det fanns två dragspel, det enda hoppet att rädda logen.
Den 31 maj 1917 lyckades jag bliva inbjuden utav de kristliga kvinnornas nykterhetsför-ening. Tacksam att få sitta främst en gång, lyssna på den fina sången och musiken, förutan tal, men när det gäller nykterhet har jag allt lagt ned en hel del tid på detta arbete, inte som en missionärstalare eller något stort, men trogen den goda saken bland mina arbetskamrater har jag haft många argument.
Den 20 juni 1917 till Zoological eller Bronx Park. Den upplivar gamla minnen, då man lyssnar på fågelsång, samt där nere vid bryggan, då man ser hur unga lära sig att sköta årorna i båten. Den 23 juni förbereder man sig för midsommar. Tänk, i forna dagar vilken glädje det var att få fara hem till pappa och mamma i deras enkla hem och få känna doften av rönnen och häggen där vid bäcken!
Den 5 juli 1917. Battery Park. Många gubbar sitter nog här och tänker på andra sidan havet, där de lekte som barn och drömde att det här landet flyter av mjölk och honung. För samma resa är Svenska Ångbåtskontorets biljettpris: tredje klass 53 dollar, andra klass 91 dollar.
Den 18 juli 1917 börjar jag längta ut från New York. Den 20 juli. Samma längtan till andra världar. Över havet om så vore, men min hemväg är stängd. En stund i bilioteket gör mig gott.
Den 23 juli. Skulle lämna New York. Tog farväl av Selma och barnen. Den lille Jorj var mest rörande. Svåger Österberg gjorde mig sällskap till båten. Åkte med ångaren Hedrek Hudson, 400 fot ( 120 m ) lång, 82 fot ( 25 m ) bred, maskinen 6000 hästkrafter, 4 däck, stora hjul. Resan med båten ca 25 svenska mil, började vid Frihetsstatyn / Frihetsgudinnan i New Yorks hamn. Orkestern spelade. Många fina scenerier sågs från båten: Jersey City, Singer Building, 41 våningar, Woolworth Building, 55våningar, City Building, 34 våningar, Palisades Park, West Edgewater, Harlem, Fort Lee osv.
Klockan 6.30 på aftonen framme i Albany, besåg staden, sände några postcard. Kl.9.45 fortsatte resan med tåg. Natten mörk, så man hade inte mycket att skåda. Den 24 juli kl.6.30 i Buffalo, åt frukost där. Vidare 7.30. Såg nu många fina platser: Cleveland, Toledo, South Bend. Framme i Chicago kl. 8.30 på aftonen, trött av resan. Nu till 7920 S. Elizabeth Street. Hemma hos Amalia och svåger Eriksson.

Augusti - December 1917 i Chicago

I augusti 1917 var jag i Museon. Såg där kulor och maskingevär, torpedbåtar, allt som kan döda och förstöra land och folk. Från verandan såg jag hur de exercerade i hettan. Var på IOGT, Harms Park, där det hölls tal, men det rörde sig mest om kriget. Sedan sång och dans.
Det finns också intressanta ämnen och glädjeämnen. I september var det föreläsning i IOGT-lokalen utav N. Swanson från Seattle West om Pelle Molin från Ådalen. God musik, IOGT-orchestra.
Den 21 oktober IOGT. Bazaar 1041 Newport Ave. Musik: Carlssons Trio. Sång, national-klädda damer. Dans. Många goda handarbeten av logernas systrar, samt många importerade från Sverige. Tombola, lyckohjul, smörgåsar.
I november läser man i tidningen om krig och elände: Bomb på Operan, som skrämde dem alla. Polistationen i Milwaukee har sprängts, och elva personer dödades.
24 december 1917. Arbetade till 4. Sedan fick vi vår julgratifikation. Hemkommen fick jag först gott kaffe. Sedan klädde jag mig i all barnslig julglädje. Julgröt, lutfisk m.m.
25 december. Upp kl. 5, kläda sig i högtidsdräkt. Eriksson hade då kokat tiodubbelt kaffe - med dopp. Sedan tågade vi till kyrkan. Alla lyssnade med andakt. Sedan en god frukost hemma. Julpresent, många julkort. Fast gammal kände jag mig ung och glad för alla vänner jag har. Vill ingen förlora.
26 december. Brev från E.A. Engström, Böle. 28 dec. Julgåva från svåger Österberg samt brev.
31 december 1917. Med herrskapet Eriksson till kyrkan att vänta på det nya året under bön och sång av kör.
* *
Åren 1918 och 1919 skrev Engström mest om nykterhetsfrågor och IOGT, och i januari 1920 hade han som hängiven Godtemplare ett glatt budskap att framföra: ” Den 16 januari 1920 kl. 12.10. Då träder rusdrycksförbud i kraft över USA, allt som tillhör Förenta Staterna.”

Hem till Böle !
År 1920 lämnade sedan Oscar Engström sin ungdoms drömland och slog sig ner i sitt barn-domshem i Böle, Råneå, där släkten fortfarande bodde kvar. Han var nu ca 56 år och besvärades ännu av skadan i foten. Även nu ägnade sig Engström åt IOGT och besökte bl.a. logerna i Sörbyn och Kalix.
På äldre dar blickade Oscar Engström tillbaka på sin tid i USA. Hans syster Selma och hennes man drev ett eget företag i New York. Båda hade utbildat sig till herrskräddare i Gävle, innan de lämnade Sverige. Systern Amalia var lärare. Hon och maken, som Engström ibland kallade Mr och Mrs Eriksson, ägde ”ett stort fint hus i Chicago”, enligt Engström. Det var troligen med de syskonens karriärer i åtanke som han ställde sig frågan: ”Om man från barndomen hade fått smak för att studera, vad nytta skulle man haft?”
Kvar i Engströms barndomshem finns bl.a. nio små anteckningsböcker med svart pärm, ett otal foton som Engström tagit bl.a. i USA samt en imponerande ordensutmärkelse, som han tilldelats i USA för sitt långa och djupa engagemang i nykterhetsrörelsen. Den är ca 40 cm lång och kan liknas vid en sjalkrage ( krage utan snibbar ). Upptill är det mörkt lila sammet, i övrigt klarröd.
Både inner - och ytterkant pryds av ett 1,5 cm brett silverstickat band ( broderat med silvertråd ) i plattsöm. Tätt bredvid är det en bård av två olika guldglänsande trådar, som bildar meanderslingor. Tre gyllene stjärnor och en lagerkrans smyckar den röda sammeten. Ytterkanten omges av fransar.
Vänster - och högerdel fästs ihop nederst på innerkanten, vilket döljs av en rund ”dyna”, som täcks av veckat sidentyg i rött, vitt och blått. Två 8 cm långa tofsar av gyllene metalltråd är upphängda i en stjärna i ”dynans” mitt. Ett förnämligt ordenstecken att bära vid festliga tillfällen inom ordensällskapet!
Engström hade hela livet kvar värken i foten, som han ådragit sig i en bilolycka, då han höll på med gatuarbete i USA. Han drabbades senare i livet också av cancer. Oscar Engström avled i Råneå på 1930-talet.

Hembygdsföreningen i Böle startade 2004-02-02 en studiecirkel med syfte att dokumentera Bölebors emigration till Nordamerika på 1800- och 1900-talen. Studiecirkeln hade 11 deltagare.
Efter uppehåll återupptogs cirkeln 2006, men var sedan vilande.
Den slutliga sammanställningen påbörjades hösten 2010.

Källor
Böle Hembygdsförening. Böle-vår by vid Råneälven/Böleboken, 2001
Pettersson, Rolf Emigranter till USA och Canada, 1991
Sök i databasen Folkräkningen 1890, Böle, Råneå
Åkerström, Gun-Marie Ättlingar till Per Andersson, Kalix, 1998
Övriga Släktingar till emigranterna, Bölebor