l över 40 år har vi haft en sommarstuga i Strömsund utanför Råneå på en plats, som kallas Frimanstorpet, beläget på norra sidan av Rånefjärden vid Rödberget. Hela området om 2 hektar gränsar mot vattnet och har en mycket fin långgrund badstrand. Dess södra del bär spår av uppodling med svagt synliga diken mellan vad som kan ha varit tegar. Längs ena sidan är stenar upplagda. Landhöjningen är tydligt skönjbar vid stranden, där den en gång i vattnet upplagda stenarmen nu helt och hållet ligger på land. Ett stycke längre upp från stranden räknat kunde man, när vi 1963 började bygga vår stuga, se rester av en husgrund och en djup grop, förmodligen en brunn.
Området har en ganska märklig historia, som är värd att rädda till eftervärlden. Den 10 augusti 1873 försäljer Johan Forsberg och hans hustru, Maja Greta Johansdotter i Högsön till "f.d. frälse Åboen Kristopher Friman i berörde by" ett markområde om 4 geometriska tunnland ur sitt skogsskifte på Bäckelön. Området skall mätas från sjöstranden vid Rödbergsviken "och uppföre tills det utgör den ovanbenämnda vidden." Köpesumman utgör 60 Rdr: Rmt. (riksdaler riksmynt) samt att köparen skall utgöra fyra mansdagsverken om året, två på sommaren och två på vintern eller värdet i pengar. Köpeavtalet är undertecknat genom bomärken av säljare och köpare. Enligt lagfartsprotokollet får det ur fastigheten Högsön 5:3 avsönd¬rade området beteckningen Högsön 5:7.
Av husförhörslängden för Strömsund 1870-1879 framgår att Kristopher Friman, med hustrun Brita Lena Josefedotter från Nederkalix och sex barn, den 26 november 1872 flyttat till Strömsund från Lilldockas i Råneå socken. Lilldockas var en by om tre gårdar, belägen mellan Tallberg och Dockasberg vid Vitåälvens övre del. Numera finns där ingen fast boende.
Kristoffer, som var född den 6 mars 1827 i Rånbyn, flyttade till Lilldockas tillsammans med sin 17 år äldre broder och hans familj någon gång på 1850-talet. De försörjde sig och sina familjer som nybyggare. Tillvaron måste ha varit hård för de båda familjerna med tanke, dels på nyodlandets mödor i ett kärvt klimat och dels på missväxtåren på 1860-talet. Prästen har tillfogat en anteckning efter hustruns namn: "Hon vill flytta", vilket talar sitt tydliga språk. Maken har dessutom, vilket framgår av en annan anteckning straffats för stöld och dryckenskap.
I födelseboken för den 6 mars 1827 framgår, att Kristoffers föräldrar är "cosacken Jacob Fjäder och hans hustru Catarina Pehrsdotter i Rånbyn". Om denne Jacob Fjäder står följande skrivet i boken Råneå socken 1654-954 av Engelbert Byström:
I en skrivelse från kyrkoherde West-Eurén till Härnösands Domkapitel år 1810 kunna vi läsa följande: "Vid ryska truppernas återtåg genom denna socken efter fredens afslutande deserterade en kosack, som kallar sig Jacob Fjäder och vilken sedermera härstädes kvarstadnat. Nu begär han att få bygga äktenskap med Bondedottern Catharina Pehrsdotter ifrån Råne by, dertill hon äfven alltid förklarat sig benägen, ehuru derifrån afrådd både af Lärare (prästerna) och Föräldrar. Dessa sednare hafva nu mera sedan de funnit dotterns ihärdiga vilja vara den att äkta Jacob Fjäder, äfven övergått på dotterns sida - - Fjäder talar blott några ord bruten svenska, hvarföre icke utrönas kunnat hvad Religionsförstånd han äger. ''Domkapitlet gav tillåtelse till giftermålet. En Jacob Fjäders son Christoffer antog namnet Friman och bosatte sig i Lilldockas.
Familjen Friman lämnade alltså en hård tillvaro i Lilldockas och återvände mot kusten, varifrån de båda makarna kom. Nya vedermödor väntade. Ny mark skulle brytas och odlas. Det kan inte ha varit lätt. En fördel fanns dock med det nya stället. Det varma havsvattnet höll på höstarna frosten borta så att säden kunde mogna. En gammal strömsundsbo, Johan Larsson. berättade, att han mindes att man odlade vete där, vilket var ett sädesslag, som var svårodlat här på dessa breddgrader.
I de följande husförhörslängderna kan man följa familjen Friman. I 1880-1889 års längd är Kristoffers namn överstruket, vilket tyder på att han avlidit under perioden. Sönerna Emanuel och Fredrik står upptagna som sjömän och äldsta dottern Kajsa Britta flyttar 1889 till Nederluleå. Kvar finns änkan med tre barn. I den följande längden 1890-1899 finner man arbetaren Torparen Fredrik Friman född den 7 augusti 1862. Han är sedan den 18 augusti 1889 gift med Vendla Lovisa Jemdal född den 2 april 1870 och makarna har tre barn, Johan Anton, Wendla Eugenia och Albert. Fredrik har alltså återvänt från sjön och övertagit torpet. Kristoffers änka har tillsammans med sonen Johannes flyttat till Nederkalix socken, varifrån hon ju ursprungligen kom.
Fredrik far 1893 Kungl. Maj:ts tillstånd att emigrera och han och hustrun flyttar samma år till Nordamerika. Ett år senare följer de tre barnen efter.
Hur gick det då med torpet? Friman hade ådragit sig en skuld hos handlanden och disponenten, Albert Rånlund i Strömsund och pantsatt torpet hos denne. De följande uppgifterna har jag fått av min far, som på 1940-talet hade anledning att forska i saken. Rånlund sålde torpet till en direktör Andersson i Baltiska skogsbolaget i Munksund. I köpet ingick också Valvfors sågplats i Orrbyn. En kapten Furtenback blev näste ägare. Han ska ha vunnit torpet på poker! 1946 ägdes området av en fru Hedström i Gäddvik. Hon hade fått det som betalning för en fordran, som hon hade hos kapten Furtenback.
Varför min far kom med i kedjan av ägare var, att hans syster, (min faster), ville bygga en sommarstuga i närheten. Hon var lärarinna och skolade i Malå socken. Nu ville hon tillsammans med en god vän, en distriktssköterska, skaffa sig en sommarbostad vid kusten. Pappa kände till området, som han trodde tillhörde stamfastigheten 5:3, och de båda damerna blev överförtjusta. När han började undersöka ägandeförhållandena rullades den här historien upp. Han fick köpa området av fru Hedström och byggde en stuga åt faster och syster Lova, som hennes väninna hette. Jag och mina syskon tillbringade många härliga sommardagar där på 1950-talet. Så småningom skänktes stugan till den kyrkliga stiftelsen Strömsunds-hemmet, som sommartid bedrev lägerverksamhet för barn och ungdomar. Stugan och badstranden utnyttjades av dessa lägerdeltagare under några år. Min fru deltog till exempel i ett konfirmationsläger där och badade då för första gången i havet, något som långt senare kom att upprepas många gånger. När pappa sålde hela området till Strömsundhemmet, tog han undan en tomt, som jag senare fick och där vi byggde vår stuga. Det är en härlig plats, som nu rymmer fyra sommarstugor.
En påminnelse om de ursprungliga bosättarna fick jag en sommardag någon gång på 1970-talet. En taxiägare från Råneå, som skjutsat några badgäster dit berättade, att han en gång, troligen på 1950-talet skjutsat en äldre svenskamerikansk dam med båt från Kängsön till den här platsen. Hon berättade, att hon var född i torpet där och ville nu besöka platsen. Hon vandrade upp till platsen där stugan stått och plockade med sig en tallkotte som minne. Det måste ha varit Fredrik Frimans dotter, Wendla Eugenia, som var född 1892.

Martin Johansson