Förteckningen är långt ifrån komplett. Jag tar tacksamt emot rättelser och kompletteringar. Gunvor Jernberg, e-post: gunvor.jernberg@gmail.com
Källor är främst Engelbert Byströms Råneå socken 1654-1954, utgiven 1955, kompletterade med pappa Knuts (Knut Andersson) anteckningar och mina egna insamlade uppgifter. Femte spalten är ”min” (GJ) och där jag känt till fastighetsnummer har jag lagt till dessa.
Tårpä eller Torpet har avstyckningar utanför ”byn” från gårdarna Vitån 1, 2 och 3
Beteckning
På Vitåmåle "bondska"
På ”svenska”
Boende på 1950-talet
Boende 2014
Vitån 1, 2, 3
Tårpä
Torpet
Elfrid Pettersson
Stefan Johansson
Sigvard Andersson
Stefan Andersson
Ernst Johansson
Niklas Lundenor
Vitån 1
Atigårn
Gård invid
Edvin Granström
Gunvor Jernberg
Groths
Edvard Groth
Sigrid o Uno Johansson
Vitån 2
Inigårn
Gård bredvid?
Fabian Lindroth
Isigårn
Gården intill
Ivar Hollström
Anna-Stina o Erik Johansson
Nyakern (långt a)
Nya åkern
Henrik Groth
Barbro o Gösta Groth
Vitån 3
Gäemälpärhäsch
Gamla Per Hansson
Sten Andersson
Erika o Emil Modig
Nypärhäasch
Nya Per Hansson
Helmer Nilsson
Ida o ? Jonsson
Vitån 4
Pal (långt a o tjockt l)
Pål
Ruben Lindroth
Gretel o Bo Lindroth
Danil
Daniel (namn)
Felix Norén
Erik, Ingemar o Anna Norén
Vitån 5
Finnhåsch´n
Finnhalsen
Sven Sundström
Sven-Erik Sundström
Vitån 6
Läschaosch
Lars Olsson
Ida Thorén
Jennie o Victor Bergqvist
Måraberjä
Berg vid myr/Nylarsors
Edvard Larsson
Johan Andersson
Vitån 7
Jäärp
Järpe (namn)
Oskar Nilsson/Hugo Nilsson
Henry Nilsson
Älis
Elis (namn)
Elfrid Nilsson
Rune Westerlund
Häaschnils
Hans Nilsson
Ruben Hansson
Annika Hansson
Klas (tjockt l)
Klas Holmqvist (husen flyttades efter storskiftet 1852)
Ernst Andersson
Katarina ?
Elfrid Holmqvist
Bo o Elisabeth Ling
Bäril
Ligger på ett berg
Hjalmar Hedström
Det gamla huset rivet på 1960-talet
Vitån 8
Bränna
Emil Jakobsson
Från gården flyttade i slutet av 1800-talet två bröder Jakobsson till fd bruket i Vitåfors i samband med köp och fick med sig ”Bränn-”
Beormäsch
Burmans
John Nilsson
Lennart Nilsson
Vitån 9
Hör Älis hemma här?
Vitån 10
Äandershäisch
Anders Ersson (ägare på 1700-talet) senare också benämnt Lars Antons
Gideon Larsson
Linda och Lars Skoog
Skådjäala
Skogsgärdan
Benjamin Larsson
Erik Larsson
Hålmen
Hustruholmen
Emil Forsberg
Hjördis Danielsson
Vitån 11
Gäameäloet
Gamla Vit (namn)
Curt Andersson
Carina o Arne Andersson
Nyoet
Nya Vit (namn)
Einar Andersson
Maja Andersson
Vitån 12
Gäemäeltao
Gamla fägatan
Ödetomt sedan 1940-talet, tidigare Hvitström
Nytao
Nya fägatan
Filip Holmqvist
Hillevi f Holmqvist
Vitån 13
Garväsch
Garvaren
Lantbruksnämnden
Lars Nilsson
Päraosch
Per Olsson
Agur Holmfors
Nils Holmfors
Joms
Helmer Vikström
Per-Ove Vikström
Helge Vikström
Karin Engfors
Vitån 14
Jandåvis
Jan Davidsson
J O Johansson
Bernt Johansson m fl
Vitå Missionsförsamling
Anna Johansson
Vitån 15
Ståålp
Stolpe (namn)
Bertil Rönnbäck
Ann-Katrin o Roger Engman
Droog
Drugge
Algot Larsson
?
Vitån 16
Håmasch
Hammar (namn)
? Almqvist
Bengt Hammar
Byn var indelad i, som mest, sexton hemman. Dessa skiftades när fler behövde försörjning.
De sexton hemmanen hade utägor då de flesta gårdarna låg ”mitt i byn” och det då blev brist på odlad jord. Hemmanen delades och så småningom blev många av utägorna bebyggda. I samband med storskiftet på 1850-talet flyttades en del gårdar ut från centrala byn. Det gällde för bl a ”Klas” och ”Isigårn”. Få boställen byggdes dock ”inom fjärden” trots att mycket brukbar mark fanns att tillgå där för byns bönder.
En annan faktor som påverkade den splittrade ägarbilden var att jorden skulle fördelas ”rättvist”. Många av byns bönder ägde t ex en bit jord på Bodön. Där var mindre frostlänt än inåt byn och detta var viktigt för att spannmål och potatis skulle hinna mogna. Det var också värdefullt med fräken som djurfoder, alltså att ha tillgång till grund sjöbotten med fräken som växtlighet. Från Renholmen ut mot Sladan fanns viktig fräkenbotten.
Genom landhöjningen blev mer jord odlingsbar. På Hägnan har den ”landhöjda” jorden förblivit byamark och den nyttjades under jordbrukets glansdagar till betesmark för kor, hästar och getter från de närmaste gårdarna.
”Skattebönderna” måste avstå mark till soldattorp med lite jord enligt Indelningsverkets föreskrifter. På detta sätt sköttes finansieringen av försvaret under naturahushållningens tid från 1600-talets slut till 1900-talets början. Många av byns soldattorp fanns i skogsbackarna ”baki Bränna”.
Vitåfjärden var en havsvik ända in på 1700-talet, landets nordligaste. Riksvägen (dåtidens E 4) passerade Vitå då den sträckte sig från Råneå över ”Köln”, kom fram över Brännbacken och landvägen fortsatte sedan över Vitån vid Storåbron innan den gick vidare österut mot Töre.