I Vitå föddes mor Maria, i ett soldathem. Fadern var Lars Henrik Ek Björn och modern Sara Magdalena Andersdotter. Alltid var det hårt arbete, även för de yngsta familjemedlemmarna. Det måste också till att alla arbetade från unga år, för familjen var stor. Mor Maria var äldst. Föräldrarna flyttade snart till Orrbyn, därifrån till Kilberg och senare tillbaks till Åminne vid Orrbyn. På stigar och obanade vägar forslade man sitt bohag och det mesta fick bäras på ryggen. Vid tio års ålder blev Maria Degerman svårt bränd. Någon läkare fanns givetvis inte till hands på långa vägar. Det blev en så kallad klok gubbe som fick ta hand om Maria. Över de svåra brännsåren lades kogödsel och ena armen bands fast mot den brända kroppsdelen. Så fick hon gå länge och till slut växte överdelen av armen fast vid kroppen. Endast 11 år gammal fick hon vara barnmorska åt sin mor och har i sitt liv tagit emot många barn. Hon var bl a med om att köra timmer med ren från Hatten till Ytterholmen, hon var då inte mer än 13-14 år gammal. Och dessförinnan hade hon hjälpt far i timmerskogen. Hon var även med om att ro flottar med tjärtunnor de sju långa milen från Lillånäs till Råneå. Maria gick inte i någon skola men hon lärde sig katekesen utantill, den tidens ABC-bok. Efter konfirmationen fick hon plats som piga hos bönder i socknen, årslönen var 25 kr. Innan hon fyllt 20 år tog hon plats hos Hatt-Anton . Där fick hon delta i allt slags arbete, bland annat körde hon timmer med ren från Hatten till Ytterholmen, och det var ett tungt arbete. Ibland skar kälkarna ner, så hon fick ta i för att få upp dem så att det svartnade för hennes ögon. Men fram med timret kom hon. År 1886 gifte hon sig med Anton Degerman från Gunnarsbyn, dom fick 10 barn men eftersom maken var sjuklig arbetade hon på herrgården i Lassbyn på dagarna. Maken blev kyrkogårdsvaktmästare eller dödgrävare, som det kallades på den tiden. På grund av sin sjukdom kunde han inte sköta arbetet utan sin hustrus hjälp. Många gravar har hon grävt och det i en stenbunden mark, hon var även flitigt anlitad till slakt. När hennes son Georg skulle konfirmeras gick hon de fyra milen till kyrkan med skorna i handen för att återvända på kvällen samma långa väg.

Maria-Magdalena Degerman

Mor Maria var mycket kyrklig och det sägs att hon hade egen plats i kyrkan. Mor Maria blev änka redan 1923 då maken avled i lungsot. Trots ett hårt liv med mycket nöd, lidande, slit och tungt arbete, en stor barnaskara och en sjuklig make så levde Mor Maria tills hon blev 95 år, sin sista tid bodde hon på pensionärshemmet i Gunnarsbyn enligt vad jag förstått i god hälsa och med gott minne.

Maria i vävstugan. Energisk som vanligt.

Källa text: Ammi Lindbergh