Avveckling

Avvecklingen inleddes 1961. Först Bröderna Edfast skofabrik och Larssons Skofabrik i Jämtön -  Lundins skofabrik - fabriken brann ner 1972, men skoförsäljningen fortsätter via affärsrörelser och postorder. Sko-Wikströms avveckling i början av 1980 -talet. 

Så här började det

En ung man kom till Råneå 1883 och började med ett garveri i väldigt liten skala. Platsen var Norrabyn, exaktare på den plats där Bergkvists såg var belägen nära Råneåträsket.

Sten "Tave" Lundin lärde sig först till skollärare men tyckte att han inte fick tillräckligt utrymme för sin energi och verksamhetslust, så han började i garverilära.
Dessa uppgifter lämnade Hugo Lundin (1887-1977) i minnestalet vid Sten "Tave" Lundins jordfästning. 

Verksamheten började i liten skala med garvning på  beställning åt traktens bönder. Efter en tid blev det för mycket arbete att klara ensam. Han anställer hjälp (enligt hörsägen från äldre personer). De första personerna som han anställde var Lars Berg och Leonard Björk. Produktionen blev för stor, då anställdes hemskomakare, som tillverkade näbbskor och stövlar av det garvade lädret.
Lundin hade tagit över Felleniusgarveriet - som nyttjades en kortare tid. 

Den sista platsen, som vi alla lite äldre kommer ihåg, övertog "Tave" efter några år. Mangårdsbyggnaden användes för skotillverkning. Det blev det nya garveriet från att tidigare hade varit en stor ladugård. 

foto: Ernst Lundin                Vid valkningsmaskinen

I slutet av 1800-talet i samband med de större lokaliteter som förvärvats, blev det ordentlig fart på produktionen. Tave Lundin började att anställa folk, men fick inte tag i yrkeskunnigt folk i den omfattning som behövdes. Så han började att söka arbetare i gränstrakterna, både på densvenska och finska sidan. Det visade sig att flera av de finska invandrarna och även de från svenskbygderna var yrkesskickliga skomakare. Den mest namnkunniga var Antti Teppo. Övriga personer som kom till Råneå var Ville Lund, Pekka Pettersson, Henrikssons bröderna, bröderna Antti och Arvid Trukki, för att nämna några. 

I början av 1920-talet var det en arbetsstyrka på 93 personer, varav 76 arbetare - 62 män och 14 kvinnor. Den viktigaste produkten det året var sulpjäxor. Tillverkningen var 37 000 par till ett värde av 814 000 kronor. Övriga produkter var obottnade Norrlandspjäxor (näbbskor) 25 000 par till ett värde av 450 000 kronor. 1000 par kängor till ett värde av 12 000 kronor. 2000 par sandaler till ett värde av 30 000 kronor.
Sedan tillverkades sadelmakeriartiklar till ett värde av 6000 kronor. Totalt tillverkningsvärde av 1 340 000 kronor. Det absolut högsta i företagets historia.  

Antti Teppo (1886-1931) var en erkänt duktig skomakare

Antti Teppo blev kunglig hovleverantör med sina underbara, färgglada skor. Världsutställningen som var i Luleå 1921, (Luleå firade 300 år), då fick hovet upp ögonen för Teppos skohantverk.
Medalj fick han men aldrig någon ersättning, enligt sonen Sigurd. 

Dessförinnan hade J.A. Wikberg, Selfrid Ökvist, Emil Bäck med flera sökt sig till Råneå och skotillverkningen. Årtalen  inte nedskrivna och har inte heller lyckats få fram dem.

Utvecklingen fortsatte och Tave Lundin hade själv mycket att stå i !
Han anställde en verkmästare vid namn Gustav E. Jern (1872- 1958) som närmast kom från Stockholmstrakten. Befattningen som verkmästare innehade Jern till 1923, då startade han en egen firma. Gustav E. Jerns Garveri.
I rörelsen kom också sönerna Hilding (1905-1982) och Bertil (1907-1979), båda utbildade garvare.
I början hämtade man råvaran från Sydamerika, Indien och Australien. När andra världskriget började (1939-1945) blev man tvingade att köpa svenskt.

1939  lämnade man ut tillverkningen av näbbskor och stövlar till skomakarna Nalle Sundkvist och Kalle Norlin. Även till andra skomakare i byarna kring Råneå, Strömsund, Jämtön, Prästholm och Svartbyn utanför Boden. Viktigt under krigsåren var beställningar av skor från militären. Rörelsen avvecklades i början av 1970-talet

Gustaf E Jerns garveri och skomakeri

Nya tider 

Omkring 1915 ombildades "Tave Lundins". Brorsönerna Ernst (1886-1960)  och Hugo (1887-1977) blev delägare och det blev ett AB (aktiebolag). Därefter bilades Råneå El & Kvarn aktiebolag. Kvarn fanns sedan tidigare, men man satte igång att bygga ett kraftverk vid Norrforsen, som togs i bruk 1918. Kraftverket revs 1959 likaså kvarnen. 

 foto: Ernst Lundin                Lundins fabriksområde   

foto: Jan Lindbäck

5:e augusti 1972 brann Lundins Skofabrik

Ingenting gick att rädda.  

År 1929 startade bröderna Edfast skotillverkning i större omfattning. Filip Edfast (1898-1977) hade dessförinnan sysslat med skoreparationer ett par år. En fabrik byggdes som svarade mot det växande behovet av skor. Redan under det första året kunde de redovisa ett tillverkningsvärde av 105 790 kronor. Det var mycket pengar på 1930-talet. Sista krigsåret, 1945 kunde man notera ett tillverkningsvärde av hela 547 500 kronor. Med det resultatet var man störst i Råneå det året. Antalet anställda hade ökat till 27 personer, 15 män och 12 kvinnor. Fabriken hade produktion  till 1961. 

Bröderna Edfast skofabrik

Sko-Wikström broschyr

Sko-Wikström startade ungefär samma tid som Edfast. J P Wikström var verkmästare hos Lundins från 1916, men slutade hos Lundins skofabrik och startade en egen skotillverkning. Sönerna Gustaf (1899-1977), Oskar (1901-1980) och Sten (1906-1981) hade kommit hem från USA och var arbetslösa. J P kände ett ansvar att ordna ett arbete åt sönerna i den lågkonjunktur som då var i Sverige och övriga världen.  J P kunde genom sönernas erfarenhet av åren i USA, satsa på produktion av finskomakeri. Det var man ensam om i Råneå. Sko-Wikströms ridstövlar och de skor som kom att kallas "Norrbottens-Näbban blev kända över hela Sverige. 

foto Ernst Lundin

Sten Tave Lundin, Johan Petter Wikström och Adrian Sundberg på skolagret

Kommentar av Henning: Dessa rader är en kort beskrivning på en nära 100-årig EPOK i Råneås skohistoria. 

Kommentar av redaktör i Raan.nu, Kent Höglund: Har lagt in lite bilder och lite text som jag fått ta del av via Stadsarkivets  Årsbok 2020-2021, där professor Staffan Hansson bördig från Orrbyn skrivit en intressant artikel om skofabriker i Råneå med omnejd.

 
Henning Björkbom                foto Bengt Moosberg

Råneå - 1986    /   Henning Björkbom

Korrekturläsning och layout Birgitta Johansson Norberg