Inspiratör 

Gerhard Hauptmann föddes 1912 i Johan Sebastian Bachs hemstad, Leipzig. Efter att i sin ungdom genomgått en träteknisk fackskola skulle utbildningen avslutas med ett gesällår. Detta genomförde Gerhard som en gesällvandring i Österrike, Schweiz och Italien. När han kom hem till Tyskland insåg han att det var dåliga tider och dåliga tankar med nya ledare som nazisten Adolf Hitler med flera. 

Gerhard planerade att utvandra till Amerika (USA), men hamnade först i Helsingborg 1933. Efter en lång resa hamnade han via Stockholm i Töre. Där stannade han hos en familj vid namn Bäcklin. Töre tillhörde emellertid Kalix Försvarsområde, vilket gjorde att Gerhard som utlänning inte kunde stanna kvar. I familjen Bäcklin fanns syskon till Fanny Berg på Holmen i Jämtön. Fanny var gift med Konrad Berg. År 1934 kom Gerhard till Jämtön. Där bodde han i en bagarstuga på gårdsställlet " Ejde ". Artur och Beda Sandström bodde i huvudbyggnaden. 

Gerhard medverkade genom sin hantverksmässiga bakgrund till många husbyggen i Jämtön, men även i byarna runt omkring, Vitåfors, Sören och många byar upp efter Vitådalen. 

Gerhard Haupmann med sin lättviktare "Speed" c:a år 1939. Baktill sitter Staffan Åkerström.

Livskamrat från Jämtön

Givetvis blev Gerhard kvar i Jämtön, där han hittade sin livskamrat, Anna Bergman. Den 28 juni 1941 blev det stor fest i Jämtön, då gifta sig Gerhard och Anna - född Bergman.
Barn till Gerhard och Anna: Kurt född 1943 och Lars Gustaf född 1949. 

Barnen Kurt till vänster och Lars-Gustaf Haupmann på bilden även föräldrarna Anna och Gerhard samt farfar Otto och farmor Martha i mitten av bilden.
Foto: Gösta Sandström

Stora intressen 

Två intressen som Gerhard hade och som kan liknas vid en passion, bygga båtar och sporten backhoppning.

Backhoppningsintresset 

Gerhard hade fascinerats av backhoppning, som han sett i Alperna i sin ungdom. Hans stora dröm var att själv bygga en hoppbacke. När han kom till Jämtön ville han förverkliga sin dröm. Bästa stället/läget fann han i Höglandsberget. Gerhard fick lite hjälp i sin skaparglädje av en modell av Hallstabacken i Sollefteå, som han hittade i turistföreningens årsbok. Med inspiration av denna ritning ritade och konstruerade han hur en över och en underbacke skulle se ut. Med stor framgång. 
Mycket hjälp av välvilliga Jämtöbor och från andra grannbyar.

I detta udda byggprojekt var det många som ställde upp, för att nämna några Bengt Andersson, Holger Andersson, Jonas Andersson, Martin Berg, Rolf Berg, Helmer Bergman, Bertil Björk, Gunnar Björk, David Boman, Sigvard Boman, Östen Clark, Birger Eriksson, Signar Johansson, Eli Jämte, Erling Lundström, Göte Lundström, Helge Nilsson, Per Sandberg, Artur Sandström , Oskar Sundberg, Ragnar Sundberg, Ebert Sundström, Harry Sundström, och Alf Åkerström.

Erling Lundström (1920-2006)  ställde upp och arbetade i detta  byggprojekt.

Utsikt från tornet i Hoppbacken vid Höglansberget.
I bakgrunden finns Furunäset, Klubben samt Jämtöälven.
Bilden är tagen omkring 1940.

Råneås vackra kyrka - riktmärke

Råneå kyrka 

Som en hjälp vid avvägningen satt Gerhard upp en "flukt" mot kyrkan i Råneå, ett bra riktmärke.
Utgrävningen av backen påbörjades våren 1938. På julaftonen detta år, arbetade man med att borra plintar till backen. Mycket virke gick åt, detta virke skänktes av olika markägare från Jämtön med omnejd. 

Färdig backe 1939

Backen stod färdig 1939 och ett fantastiskt arbete hade genomförts. Det totala antalet arbetstimmar som utfördes för backens färdigställande var 811 timmar, varav Gerhard själv stod för 497 timmar.

Hoppningen i backen påbörjades direkt, men den officiella invigningen dröjde till 1941.
Vid ett tillfälle i mars månad 1940 anordnades den första hopptävlingen och det var Luleå Sportklubb (LSK) som arrangerade den.
Sixten Johansson från Boden vann seniortävlingen och Ingemar Sundberg från LSK vann juniortävlingen.
Det längsta hoppet utfördes av Sixten Johansson med utmärkta 27 meter.
Juniorvinnaren Ingemar Sundberg hoppade så långt som 26 meter.

Totala antalet deltagare var 23 st, 15 i senior-klassen och 8 i junior-klassen. Den enda Jämtöbo som deltog i denna backhoppartävling var Holger Andersson från Utadal.

Holger belade plats 13 i seniorklassen. En bedrift med tanke på den erfarenhet Holger hade i denna nya sport.

Kan vara Holger Andersson som utför detta hopp

Domartornet i bakgrunden. Dessa tre domare skulle avgöra hur långt hoppet var och stilpoäng. Ett visst kunnande måste dessa män ha i denna relativt nya sportgren.
Inga damer var påtänkta att delta.  

Publikrekord

Vid denna tävling var det mycket folk på plats, mellan 500 och 600 personer. Ett mycket stort antal således, även om de flesta av åskådarna var militärer som blivit förlagda till Jämtön under beredskapstiden. 

Backen var professionellt utformad och blev använd i tävlingssammanhang till 1956.

Hoppskidor för de första hopparna, tillverkade Gerhard själv. Till bl a Tor Sundqvist och Per Åkerström.
Sonen Kurt berättar att skidorna var långa, mellan 2.40 - 2.50 centimeter.
En del hoppare köpte skidor av märket Edsbyn.
3 räfflor fanns under skidorna, vanliga längdåkningsskidor har bara en räffla. 

Imponerande Hoppbacke vid Höglandsberget

Olycksdrabbad backhoppare

Vid ett tillfälle efter trettonhelgen 1941 så råkade Gerhard själv bryta benet vid hoppning i backen. Det hade kommit cirka 20 centimeter nysnö vid tillfället, varför det var mycket svårhoppat.
Vid olyckstillfället fanns också Sven-Olov Bergman och Göte Sandström på plats. Göte skidade i snabb fart till "Klubb-Ernst" för att begära hjälp. Sven-Olof stannade kvar med den olycksdrabbade Gerhard.
"Klubb-Ernst" kom med häst och släde och man drog sedan Gerhard upp till "Ejde" där man tog in honom i ladugården och kallade på en doktor. Därefter forslades han till sjukhus med hjälp av en byadroska (taxi), troligen Torsten Öström.

Det var ett komplicerat benbrott, därför blev han kvar på lasarettet i Boden i flera veckor. Resten av sitt liv hade han värk i benet. 

Torsten Öström - legendarisk droskägare. Bilden är tagen 1987

Många provade på att hoppa. De första hopparna var Holger Andersson, Sven Andersson, Helmer Bergman, Martin Gladh, Bert Lundström, Marti Mäntyniemi och Per Åkerström. Skidtillverkare till alla dessa var Gerhard Hauptmann. 

Tex Berg - svensk mästare på 1950-talet

Konstnären Tex Berg i Råneå vid ett kulturarrangemang 1997. Till höger konstnären Bertil Sundstedt

Mångsidig man 

Tex Berg är mera känd som konstnär. Vad många inte vet är att Tex var en mycket framstående backhoppare och även skidlöpare av klass, definitivt i Sverige-eliten. Tex tog med sina backhopparskidor, när han gick Konstfack i Stockholm. Han blev svensk juniormästare i nordisk kombination både 1954 och 1955. Tex tävlade för Djurgårdens IF och ingick i det Svensk Landslaget.

Idag är det ingen som pratar om Nordisk Kombination, en kombination av att först hoppa i en tävlingsbacke, som ger poäng sedan efter detta resultat är det en skidtävling. Eftersom Tex var en utmärkt backhoppare så förstår man att denna gren tilltalade honom. 

Andra bra backhoppare var Knut Fägnell, Rolf Jonsson, Matti Fredriksson, Kurt Hauptmann, Håkan Hellström och Sixten Johansson från Vittjärv.

Det var Sixten som satte backrekordet i en officiell tävling 1948 på det utmärkta resultatet 27 meter.

Sixten deltog samma år i de Olympiska Vinterspelen i Garmisch Partenkirchen i Tyskland, vilket gladde Gerhard Haupmann lite extra.  

En vanlig söndagsutflykt bland ungdomarna under 1950-talet var att åka skidor till skidbacken. Ett spår gick från Tjärnberget över "Ejd- gårdarna" fram till Klubbvägen och följa denna väg fram till Däppstigen och därmed vidare till Hoppbacken. På plats äkte man sedan vid sidan av hopptornet och utför underbacken, förutsatt att man inte vågade att hoppa. Därefter intogs fika i form av exempelvis varm choklad, bullar och smörgås. Ett riktigt äventyr. 

Backen var i bruk ända fram till i början av 1960-talet, men revs sedan i skarven mellan 1960/1970-talet, eftersom den hade börjats förstöras av väder och vind. Ungdomar från byn hade också använt den som en äventyrsbacke. 

Under årens lopp har många andra naturliga backar funnits i Jämtön. Bl a vid Tjärnberget, Ormrisberget, "Bagars" (mot Kälaosch), Holmen.
Den första backen fanns vid Inauerheden med riktning mot det sund som ligger nedanför denna hed som kallas Innauerssåte (Inauersundet) 

Källor: Boken Jämtön - Ön på fastlandet, intervjuer med Kurt Hauptmann, Eskil Johansson och Seth Holmvall.

Tack till Birgitta Johansson Norberg för korrekturläsning och layout.