Som alla andra sporter har fotbollen utvecklats. Det spel och de regler som fanns för 50 eller 60 år sedan finns inte kvar - inte ens bland barn och ungdomar. Om utvecklingen varit till det bättre är osäkert. De som idag har betalt för att spela fotboll har ju en skyldighet att prestera. De som bara spelar fotboll för att det var roligt är sannolikt få; i varje fall färre än hur det var då fotboll var ett STORT NÖJE.
DÅ FOTBOLLEN ÄNNU LEVDE
Då fotboll ännu levde och hade en själ sprang svettiga småpojkar i timmar omkring och sparkade boll,valde om och gjorde nya lag och skulle nån hem och äta fortsatte de som var kvar tills kvällsmörkret skymde målen
Lag och föreningar fanns i varje liten by och alla hade namn efter byn med IK, IF, SK eller IFK Spelarna var från byn eller kanske grannbyn om det inte fanns något lag därDom hette Karlsson, Johansson,Larsson och Jönssoneller Höglund, Holmvall, Holmkvist,Öbom och Lindström
Sedan dog fotbollen. Långsamt pyste luften utKvar blev ordet - men det var något annatDet började med att småklubbarna slogs ihopByarna avfolkades,spelarna tog slut, även de, som åkt trettio mil på helgerna för en match på en jordplan,gav upp
Klubbarna bytte namn, blev Football Club och United och annat utländskt och nästan inga spelarekunde man säga namnet påPubliken försvann.Klubbarna lades ner samtidigt medcementfabriken eller snickeriet.
MEN ännu kan man se gamlafotbollsplaner med lutande målstolpar och trasiga nät, oklippt gräs och sly här och var och tallskott som skjutit upp- de enda skotten på den planen.
Men lukten finns kvar, den anas i luften från då– när fotbollen ännu levde.
Det här är den 30:e och sista dikten som jag nu publicerar under samlingsrubriken SPARKA BOLL. Hoppas att du haft glädje av någon eller några av dem.
Nu ska jag inom kort här på raan.nu publicera stora delar av den novellroman som jag skrev 2013: FOTBOLLSLAGET SOM FÖRSVANN. Bokens olika kapitel publiceras här som en följetong.
/Leif Larsson