Inte hade vi någon särskild utrustning för att sparka boll. Vi spelade med det vi gick och stod i. Många mammor blev nog förargade för gräsfärg på byxornas knän. På fötterna hade vi alltid blå smärtingsskor, smidiga och lätta. Att få spela med riktiga fotbollsskor var länge bara en dröm.
Efter Eberhardssons original
JAG VAR TOLV ÅR
Jag var tolv år, smal som en hässjestör och med ben som spinkiga enrisgrenar,den dag då jag läste att UK hade tagit ut mig till IFK:s pojklag.
Jag hade blivit fotbollsspelare på riktigt och fick låna Helges gamla fotbollsskor, med hård tåhätta och storlek 42,fem nummer för stora.
En halv Året Runt stoppades in framtill i skorna men skorna var för stora – ändå.Jag fick spela högerytter och när vi fick en hörna ville jag inte slå den.Men ingen annan ville heller, de ville göra mål.
Långt i fjärran såg jag målstolpen då jag sparkade till Bollen rullade i alla fall åt rätt håll, tänkte jag.